William hittade rätt till slut – hos hästarna i stallet

Det är påsklov i Rättvik. På travbanans stallbacke har ett dussin travskoleelever precis ätit lunch i det milda vårvädret, så här i coronatider sker all verksamhet utomhus. Näst på tur står dagens höjdpunkt: Ett heat på banan inför ögonen på Magnus Skäryd från travgymnasiet. Han ska titta, anteckna – och sedan komma med tips, upprepar en flicka lillgammalt i gäststallet intill vägen.

Där skiner solen svagt genom springorna på den bakre dörren. Längst inne står Prizma, en ljusbrun ponny som är rolig, speciell och snäll. Om än lite nafsig, säger 14-årige William Johansson försynt. Han lyfter det svarta täcket från Prizmas rygg och ser sig om bland attiraljerna i selkammaren. Ett noggrant arbete tar sin början.
– Det går fortare nu än första gången, säger William och fäster en knäkappa på Prizmas ben.
– Man måste hitta rätt balans. Det som hästen trivs med.

William tittar ett varv till. Försäkrar sig om att allt stämmer innan sulkyn åker på.
– Det här ska funka. Nu får vi se om hon vill springa, säger han och ler.
– Oftast vill hon det, då är hon väldigt cool på banan. Men ibland passar det inte, då galopperar hon mest. Jag tycker ändå att hon är jätteduktig.

Han knäpper körhandskarna och skakar på huvudet. Solglasögonen sitter som de ska. Väl i vagnen sträcker han på sig och tio centimeter längre kör han ut bland de andra förväntansfulla ekipagen.

William är William. Så har det inte alltid varit.

Aprilväder. Just som hästarna äntrar banan går solen i moln. Medan läraren Karolina Jakobsson delar ut de sista direktiven öppnar sig dessutom himlen. För en stund står haglet nästan som spön i backen, ändå är det fortsatt glatt i ledet när körningen ska inledas.

Men är alla verkligen redo? En flicka hejdas vid sargkanten. Nej då, det är väl inte hela världen att fötterna inte räcker precis ända fram, försäkrar hon bestämt.

Jennie Johansson skrattar till. Kisar när vädret ställer om på nytt. Williams mamma är på plats för att titta på dagens lektion. Det brukar hon inte vara – längre.
– Nuförtiden skjutsar jag bara hit William och hämtar honom efteråt. Jag trodde aldrig att det skulle bli så, säger Jennie.

William har diagnoserna adhd och lättare autism. Han har haft svårt att koncentrera sig, svårt med sociala kontakter och hamnade tidigt utanför gemenskapen.
– Samspelet med andra fungerade inte. Han blev utstött för att han var annorlunda och föräldrar har undrat varför han gjort si och så. Han har alltid fått känna sig mindre värd, berättar Jennie.

– Det var jättejobbigt. Man undrade hur det skulle gå för honom utan kompisar. Samtidigt har han alltid varit med mig och jag har puttat ut honom i olika saker. Vi har försökt, men det har inte varit lätt att hitta rätt.

Om fritiden varit tuff har skolan varit ännu svårare, fortsätter hon.
– Den har varit jobbigast. Han började i förskoleklass, men det fungerade inte. Sedan ettan, men det fungerade inte heller. Till slut bytte han skola och fick ett mindre klassrum med en egen lärare. Det fungerade i ett och ett halvt år, sedan gick inte det heller. Det blev för stökigt och rörigt. Han klarar inte av massa ljud, då får han panik. Men det var ingen som lyssnade på det utan man sade bara åt honom att skärpa sig, säger Jennie.

– Efter det hamnade William i en scoutstuga ute i skogen. Han fick all sin undervisning där i drygt ett år och det gick ganska bra. Vi behövde göra så där och då, men det gick inte hur länge som helst. Han blev väldigt isolerad.

Hovarna smattrar mot gruset. Halva gruppen är klar med sina heat och för somliga har det gått undan på Rättviksovalen.
– Jag sade att det är fri fart sista 500 meterna, säger Karolina Jakobsson och skrattar.
– Vissa blev mer taggade andra. För några börjar 500 meter redan där borta.

När ekipaget framför kommit halvvägs längs banan är det Williams tur. Han ser självsäker ut i sin mörkblå kördress, samtidigt minns vi vad han berättade i stallet. Har Prizma en bra eller dålig dag? Snart får vi svaret.
– Det här är på riktigt, ska du veta. De är väldigt ambitiösa, säger Magnus Skäryd och tittar i sina anteckningar.
– Det är väldigt intressant att se hur de här yngre tar åt sig av vad man säger. Om de är mogna för det eller inte.

Den förre proffstränaren får se både William och Prizma från sin bästa sida. Prizma travar hela heatet och hon gör det i 2.00-fart. Snabbare än sitt rekord och William verkar nöjd när han kör av banan.

"Djur struntar fullständigt i vilka meriter du har", skriver författaren Terese Ekman i en text som publicerades av Autism- och Aspergerförbundet häromåret. "En hunds varma blick utan fördomar byggde en bro mellan mig och en dam som jag möter ibland på vägen hem. Vi byter några ord ibland eller bara hälsar. Det finns en värme i kontakten."

Liknande upplevelser förekommer i många forskningsstudier på ämnet. Facktidskriften Psykologtidningen skriver om att amerikanen Boris Mayer Levinson av en slump upptäckte att djur kan ha en positiv inverkan på barn med exempelvis diagnosen autism. Det gjorde han redan på 1950-talet och 1969 samlade han sina rön i verket Pet-oriented Child Psychotherapy.

Där står oftast hundar i centrum, men hästar kan också fylla samma funktion, menar Karolina Jakobsson. Hon har själv sett det många gånger här på travskolan i Rättvik.
– Vi har en hel del barn med olika diagnoser och det fungerar. Vissa kan ha svårt med de andra eleverna i gruppen, men inte med hästarna. De har en helande kraft, säger hon.

Eftersom mamma Jennie höll på med ridhästar hoppade William tidigt upp i sadeln. Där trivdes han bra.
– Jag gick på ridskola i Mora. Det var roligt, minns han.

William utvecklades snabbt som ryttare. Kanske lite för snabbt. Snart kände han att han mest stod kvar på samma ställe och utan utmaningar avtog intresset. I stället testade han andra idrotter.
– Golf, klättring, fotboll. Men jag kände mig utanför. Folk mobbade mig för att jag har diagnoser. Det var inte så kul.

Samtidigt fortsatte problemen i skolan. William hade svårt att koncentrera sig och ingen av fritidsaktiviteterna rådde bot på den saken. Då kom travet in i bilden.
– Det var mammas förtjänst, säger han och minns tillbaka på den där dagen för snart fyra år sedan.
– Först var det väldigt pirrigt i magen, men jag kände mig välkommen. Så det blev kul väldigt snabbt.

Karolina Jakobsson kommer också ihåg när William började på travskolan.
– Det var ganska många om och men på förhand, men om jag inte hade vetat om bakgrunden är det inte säkert att jag skulle tänkt på det alls. William smälte in otroligt bra i gruppen och framför allt var han väldigt kontaktsökande med hästarna. Han drogs som en magnet till dem, berättar hon.
– William har alltid varit intresserad, engagerad och ambitiös. Han har lärt sig otroligt mycket på den här tiden – han har gått från slalom mellan koner till att köra jobb på banan i ganska snabba tempon. Han kör lopp, tävlar och är verkligen en i gänget.

William själv berättar att hästarna gett honom ett lugn som han tidigare inte känt.
– Ibland kan jag vara jättestressad, sedan kommer jag till stallet. Då blir jag lugn. På en gång.

Framstegen på travskolan har dessutom gett ringar på vattnet.
– Jag har lättare för att koncentrera mig nu, då går det också bättre i skolan. Det är faktiskt ganska kul ibland, säger William och fortsätter:
– Men det kan bli roligare. Jag har föreslagit trav på schemat, men de sade nej.

Jennie delar sonens bild av skolgången.
– Travet har blivit en morot. För att ta licensen behövde han skriva och då gjorde han det också. Ju mer han har växt här, desto mer har han också växt i skolan. Han är med på gymnastiken och gör läxor hemma. Nu är jag inte lika orolig längre. Han har ett mål och när han väl bestämt sig för något vet jag att han klarar det.

Prizma pustar ut efter sitt felfria varv på banan. William klappar om henne i boxen och delar ut högsta betyg.
– Hon var fantastisk. Nu är hon lite trött, fast mest hungrig verkar det som, säger William och skrattar åt russets stora aptit.

På grund av virusrestriktioner körs det inga ponnylopp i Sverige för tillfället. Tråkigt, tycker William, men dagens insats gav honom i alla fall ett kvitto på att han och Prizma är redo. När tävlingarna kan återupptas ska de försöka att förbättra andraplatsen som de bärgade på hemmabanan i höstas.
– Jag körde mitt första lopp i december 2018. Det slutade med en skenande häst, men det var ändå kul, berättar William.
– Mitt bästa lopp hittills var med Prizma i autostart förra året. Hon var snabb från start, sedan låg vi trea till upploppet där hon spurtade jättebra. Det slutade med en andraplats.

I stallgången ögnar Magnus Skäryd igenom sina anteckningar. Han och William pratar en stund om heatet och samtalet avslutas med beröm från gymnasieläraren:
– Du har en bra hand.

William ler.
– Det är alltid roligt att komma hit. Karro är jättebra och samma sak med Magnus. Jag var här en dag med honom och lärde mig jättemycket. Bland annat hur man får en mjukare och bättre hand. Det var därför hon sprang så bra i dag, säger han.
– Jag fick också köra stor häst då. Det var pirrigt, men roligt och nu har jag gjort det en gång till – hos Jörgen Westholm.

William är William. Han har hittat rätt till slut och Jennie är förstås glad över att hon övertalade sin son om att följa med till Rättvikstravet.
– Om jag ska ge ett råd till någon som är i samma situation är det att våga stå upp för barnen. Och att driva på – hundra gånger, om det så behövs. Man får inte ge upp, säger hon.
– Det är lätt att tappa orken, men tänd gnistan och låt barnen prova hästar och travsport. Även om man inte får en bästa kompis i elevgruppen, får man det i hästen. En häst är dessutom en levande individ, den går inte bara att lämna som det gör med golfklubborna. Hästen är fantastisk för samspelet och av den lär man sig mycket om sig själv.

William berättar vidare om Prizma och On Track Piraten. Om midsommartravet här i Rättvik och om drömmen om att få se Elitloppet på plats. Om det där målet som Jennie pratade om. Det råder inga tvivel om vad han vill göra i framtiden.
– Jag ska bli kusk och tränare. Jag skulle vilja ha ett stort stall med många hästar. Det är det jag vill göra, fortsätta att hålla på med trav.