Välkommen till Kontios

När vi stannar bilen på parkeringen utanför huset är det första vi möts av en maffig björnskulptur gjord i trä. Ett minst sagt skickligt hantverk gjort med hjälp av enbart en motorsåg.

– Jag fick den i present när jag fyllde 50, säger Jorma Kontio.

Det är måndag och på gården ett par kilometer väster om Enköping håller travsyskonen Mijanou och Shalako samt hopphästen Don Giovanni Z. ordning i stallängan.

Morgonen har övergått till förmiddag, nederbörden har lättat och det har blivit dags för trion att få ge sig ut i hagarna.

Hemma hos familjen Kontio fullkomligt svämmar det över av hederspriser och segertavlor och innanför dörren hänger en av Jormas tre derbykavajer. Vi slår oss ned vid köksbordet och bjuds på varsin kopp kaffe och toscakaka från det lokala bageriet Fabian Flink’s brödbod.

– Vi brukar åka dit när vi ska köpa fika. Ni får svänga förbi där på hemvägen, säger Päivi.

Sverige har varit deras hem sedan millennieskiftet.

– Vi lärde känna varandra via travet. I slutet av 2000 bestämde vi oss för att flytta till Sverige. Då var Jorma redan här och körde mycket. Vi blev tipsade om ett hus i Almunge dit vi flyttade först, säger Päivi.

Hur började era respektive resor inom travet?

– Jag har hållit på med trav och hästar hela livet. Min pappa sysslade också med hästar och det har aldrig funnits något annat för mig, säger Jorma.

– Jag började på ridskola men kollade sedan med ett travstall. Där kände jag att jag fick göra mer och ta mer ansvar. Jag var hos Tapio Perttunen och jobbade hela tiden efter skolan, säger Päivi.

Var det ett svårt beslut att ta steget till Sverige?

– Jag hade redan innan vi flyttade tävlat väldigt mycket här. Men självklart är det ett stort steg att flytta till ett annat land. När vi väl bestämt oss fungerade det bra och då gjorde vi det bara, men det är alltid en del att tänka på. Som att starta en firma eller ett bolag exempelvis, säger Jorma.

Vad säger ni om verksamheten ni har här hemma?

– Det är en ren hobbyverksamhet. Vi är två amatörer när det kommer till den biten. Men självklart är det väldigt roligt när det går bra. Vi fick ett par avkommor efter Bardot Boko: Mijanou som vi tävlar med nu. Shalako har tyvärr haft mycket problem med halsen. Men La Verite var den överlägset bästa… Han hade blivit en guldhäst, säger Päivi.

Tragedin inträffade en februarionsdag 2022. Deras uppfödning La Verite, som de fortfarande ägde men hade i träning hos Katja Melkko, föll ihop i ett lopp på Solvalla och dog fem år gammal.

– Inom travet är det den värsta dagen i mitt liv, säger Jorma.

Päivi Kontio minns tiden med La Verite.

– Det gick inte att förstå att han dog. Han var världens mysigaste häst. Det spelar ingen roll om han ens aldrig kommit till start någon gång, bara han hade levt i dag. Det var ett blodkärl som sprack och innan obduktionen gick jag och funderade över vad som egentligen hände och jag var nojig innan svaret kom. Om man missat något tecken men det var helt enkelt ett stort blodkärl som brast. Han var en väldigt speciell häst. Världens gulligaste, som en hundvalp men samtidigt inte lättkörd. I loppen var han okej men annars hade han mycket attityd och var ganska vass, säger hon.

I dag gör lillasyster Mijanou sitt yttersta för att hedra La Verite. Och när Kontios hästar ska tränas åker de regelbundet till Julmyra.

– Det är bra att de kan åka tillsammans. Men gamlingen Shalako får mest vara med som sällskap. Han får träna på och han känns jäkligt stark men har inte den fart som krävs för att tävla och nu blir han tio år också. Men vi får se, kanske får han göra någon start i vinter när det inte går lika fort, säger Päivi.

Hur lägger ni upp en vecka med hästarna träningsmässigt?

– Det beror alltid lite på hur Jormas schema ser ut. Vi försöker köra två dagar i veckan i sanden på Julmyra och då får de ganska rejäla pass. Sedan är de ute i sina hagar massor. På sommaren är det lite enklare, även om Jorma är iväg på lunchen hinner vi köra hästarna på kvällen. Nu på hösten och vintern fungerar det inte riktigt, då får vi pussla och åka när det passar för att hinna köra när det är ljust, säger Päivi.

I dag är Jorma Kontio 71 år, han vann sitt första travlopp redan som 13-åring och stormar nu fram mot nästa milstolpe: 12 000 segrar.

I skrivande stund står Kontio på 11.930 segrar och han har vunnit över 100 lopp om året i 45 år i följd.

– I början hade jag aldrig kunnat drömma om det här. Jag har hela tiden försökt arbeta mig framåt och har haft turen att kunna hålla mig frisk. Det är egentligen bara en gång jag behövt ha en längre paus och det var när jag fick virus på balansnerven, säger Jorma.

Det var 2009 som han var i Umeå för dubbeltrav mellan fredag och lördag.

– Vi pratade i telefon på lördagsmorgonen och då var du på stan och skulle titta efter strykningar i en spelbutik och så var det som att du bara försvann. Det gick på en sekund, från att du pratade normalt till att det inte gick. Samtalet bröts och jag försökte ringa tillbaka men fick inget svar. Jag ringde till Petri Salmela och frågade om han var nära stan och om han kunde leta efter Jorma i en tipsbutik nära gågatan för jag förstod att någonting hade hänt, säger Päivi.

Jorma fördes till sjukhus där han placerades i ett helt mörkt rum.

– En kund i butiken var snabb med att ringa ambulans för de såg att det var någonting som var fel. Jag hade inte ont men en väldig yrsel. Det var otäckt för det var ingen som riktigt kunde säga hur länge problemen skulle vara kvar, säger han.

Han var borta från travsporten i ett par månader innan han testade att jogga en häst i träning på hemmaplan.

– Jag minns att det gick okej, bara ingen kom i närheten. Sedan fortsatte han att köra lite mer med Stefan Melanders hästar men han hade fortfarande problem när han själv gick. Det blev snurrigt så fort han tittade åt något annat håll än precis rakt fram, säger Päivi.

Det fanns ingen medicin som kunde skynda på läkningen. Allt handlade om att vänta men med tiden kände Jorma sig successivt bättre och bättre.

Historien får Jorma att minnas en annan incident. Denna gång ett lopp.

– Det var en gång när jag nästan vred axeln ur led. Det var en annan häst i volten som nästan hoppade på mig och det gjorde jäkligt ont. Jag gick till en kiropraktor och arbetade med det en period och jag minns så väl första gången jag fick böter för drivning efter det här.

– Nu är jag i form igen, tänkte jag. Nu behöver jag inte åka tillbaka till kiropraktorn. Det är enda gången jag har varit nöjd med att få böter, skrattar Jorma.

Av alla segrar, är det någon som betyder lite, lite extra?

– En seger som sticker ut var den med Jexpress Dahlia i Europaderbyt i Tammerfors 1992. Det var hemmabana och tuffa franska och svenska hästar med. Det var häftigt att få vinna på hemmaplan och det var stor publik på travet på den tiden. Annars är det svårt att välja ut vilka segrar som är de största, jag har fått chansen bakom många världsklasshästar, säger Jorma.

Han fortsätter:

– Ibland får jag frågan om jag hade valt samma väg i livet om jag fått chansen att välja igen. Självklart har det varit svårt och tufft några gånger men det har gett mig ett bra liv och otroligt mycket. Jag har lärt känna bra och trevligt folk under vägen och det är just människorna man lär känna som gör travsporten. Det är många gånger jag har varit iväg på tävlingar där hästarna inte presterat något extra men där människorna bakom hästarna varit överlyckliga över att få sista pengen med sig hem. Självklart vill jag alltid vinna men det är inte alltid det som är det viktigaste. Det är att se och träffa alla personer runt om hästarna som ger mig så mycket.

Två hästar som Jorma Kontio kört ett fåtal gånger är Varenne och Järvsöfaks. Av många sedda som världens bästa hästar inom respektive ras.

– Varenne fick jag chansen att köra två gånger och faktiskt vid hans sista seger. Då sprang han världsrekord på Vincennes. Man behövde aldrig lägga i femte eller sjätte växeln på honom. Han behövde aldrig gå för fullt. Han bara ökade självmant och det var en enorm känsla, det bara fanns mer i honom hela tiden. Det var verkligen fascinerande, säger Jorma.

En annan karaktäristisk häst som Jorma Kontio är starkt förknippad med är Etain Royal.

– Jag kommer ihåg första gången jag körde honom i Seinäjoki. Det var 25-30 grader kallt men det fanns ingen tanke på att ställa in några tävlingar. Sedan kom han till Sverige och vann Harpers direkt, minns Jorma.

Här hemma då, det måste vara en utmaning bara att hitta plats för alla hederspriser?

– Vi har många priser här men det är ett gäng i olika förråd också. På det har vi skänkt bort en del priser till olika tävlingar i ponnyhoppning eller ponnytrav. Vi hade kartongvis med mindre pokaler och vi kände att de kan komma till nytta och glädje någon annanstans. Barnen blir väldigt glada, de blir oerhört lyckliga, säger Päivi.

Vad är det häftigaste du har varit med om på en travbana så här långt?

– Det har varit oerhört häftigt när Jorma vunnit stora lopp i Italien. Annars minns jag gärna tillbaka på resan med Zlatan Blou och segrarna som han tog. För mig är det något extra att tävla med hästarna vi fött upp själva. Där man varit med sedan de fötts. Samtidigt är det alltid det allra viktigaste att de kommer med mig hem igen, säger Päivi.

Fyraårige Mijanou har hunnit med att göra en handfull starter och inledde bländande med två raka segrar.

– Hon har varit fin. Hon är lite sen ut till start men vi tog bort en lös benbit i början av förra året. Vi håller som sagt till på amatörnivå med våra egna hästar och vi har inte bråttom någonstans, hon har ändå missat årgångsloppen. Jag tror att hon blir en trevlig starthäst i framtiden. Men att vara ensam är inte hennes grej, därför måste Shalako alltid vara med, säger Päivi.

När tävlingskarriären för Mijanou är över kommer hon bli avelsmärr.

– Det är planen på sikt. Avel är väldigt roligt men det är samtidigt svårt för jag vill inte sälja några hästar. Därför är det lätt hänt att det fylls på i stallet ganska fort. Jag ville verkligen ha en avkomma efter Andover Hall innan han slutar betäcka och jag hoppades verkligen på ett sto med Dream Vacation och fransk stam på moderssidan. När alla andra pratar om snabba generationsväxlingar kör jag på lite gamla stammar. De har velat köpa henne till USA redan, de är väldigt intresserade av ston efter Andover Hall där borta.

Men intressenterna får blankt nej?

– Ja, ja, ja, jag säljer inte… Jag säljer inte.

I början av året släpptes Jorma Kontios självbiografi Jomppe, skriven av Harri Lind, på finska. Både Jorma och Päivi märker ett stort intresse för boken i Sverige och hoppas att den ska översättas och säljas även här.

– Det är väldigt många som frågar efter den. Alltifrån funktionärer, grindvakter, tränare, ägare, kuskar till journalister. Det är så många som frågat efter den och jag tror att det var flera som tog kontakt med de ansvariga i Finland och frågade om när den skulle översättas. De öppnade lite för det där och då i början men sedan dess har det inte hänt någonting. Vad jag förstår finns det personer som erbjudit sig att översätta den nästan gratis, jag vet inte riktigt varför det drar ut på tiden. Jag tror att boken skulle sälja ännu mer här i Sverige än vad den har gjort i Finland. Vi får regelbundet frågor om när boken ska komma på svenska, säger Päivi.

Vid sidan av travsporten ägnar Päivi en hel del tid även åt hästhoppning där hon fött upp och äger sjuårige valacken Caravaggio samt femårige hingsten Don Giovanni Z. De samarbetar med den tidigare ATG-talangen Joel Andersson.

– Ja, jag flänger runt på tävlingar med mina två stjärnor. De har gjort det bra och varit med både i Falsterbo och på Jönköping Horse Show. De har varit med i alla årgångstävlingar. Joel är väldigt duktig och han utbildar och tävlar massor med unghästar.

Vad drömmer ni båda om framåt?

– Jag drömmer om att mina hästar ska gå bra och hålla sig friska. Sedan letar jag också efter en fölmärr på hoppsidan för att betäcka med Don Giovanni Z. som blivit godkänd som avelshingst, säger Päivi.

– Jag har inga egentliga drömmar men jag får ofta frågan om det är något speciellt lopp jag vill vinna. Då brukar jag svara att jag hela tiden vill vinna mitt nästa lopp och det har varit mitt svar hela karriären, säger Jorma.