Evigt ung

Molnigt, kallt och blåsigt. Det känns mer som en höstdag än slutet av april strax norr om Halmstad den här fredagen, en vecka till Olympiatravet. Dan Widegren förbereder sig inför ett standardjobb med Spring Erom. Dubbla sittdynor placeras på långvagnen.
– Sitsen har spruckit lite, så den första är mot väta och den andra är för värmen, skrattar han. 
Ekipaget tar rygg på tre Peter Unter­steiner-hästar och kvartetten går sex intervaller på rakbanan. Från sidan ser det inte särskilt ansträngande ut.
– Men det tar ganska bra på dem, ­materialet är mjukt och det är uppför vilket man inte riktigt ser, det är inte en vanlig rakbana, förklarar Widegren som precis före träningspasset preparerat banan.
– I dag får han mycket väl godkänt, det var jättefint, ler Nathalie Wiberg som jobbar hos Marcus Lindgren. På gården hyr just Lindgren samt Peter Untersteiner 16 boxar vardera.

Spring Erom är gårdens kung – men i träningsjobbet märks det inte alls. På sitt karakteristiska sätt kastar han fram vänsterbenet, springer lite på sniskan och är lite "tittig". 
Widegren har plockat fram tolv hästar från scratch som klivit upp i guld­division­en. Spring Erom kom till hans stall, med över fem miljoner på kontot, när före detta tränaren, Håkan Olofsson, pensionerade sig 2015.
– När Håkan kom med honom… det var nästan lite rörande. Väldigt hedrande förstås, men också speciellt då han pensionerade sig som tränare och lämnade sin jättefina häst till mig. 
Visste du under en längre tid att du skulle få honom i träning?
– Nej, ägarna ringde och frågade om jag hade plats. Det hade jag egentligen inte då men, det var ju Spring Erom. Klart att jag tyckte det var jättekul även om han, på grund av en del problem, inte hade startat så kontinuerligt under några år vid den tidpunkten.
Hur gick dina tankegångar då? Vad hade du för mål?
– Målet var att han skulle komma tillbaka till något lopp i gulddivisionen och kanske vinna det. Ägarna hade kanske högre mål, det vet jag inte.
Även om resultaten under det första halvåret var till synes fullt bra, fanns det saker att slipa på.
– Han var helt enkelt inte särskilt bra då.
Något så banalt som en sula höger bak visade sig vara rätt melodi.
– Jag har fått hjälp av hovlagaren Petri Tarrimaa. Vi har verkligen haft en bra dialog och jag är övertygad om att den här sulan har gjort honom starkare. Tidigare stöttade han höger bakben i större utsträckning, men nu tränar han det.
På vilket sätt yttrar sig det?
– Hur han sätter i hoven och trycker ifrån. Han springer rakare och eftersom han vevar så fruktansvärt mycket med vänster framben så blir det extra viktigt. 

Han ser otroligt vältränad ut, men i såväl lugna som snabbare farter är det smått otroligt att tro att han är sjufaldig miljonär.
– Det där sättet han slänger fram benet på går inte att göra något åt, så enkelt är det. Men han är fantastiskt fin i kroppen nu, man kan verkligen inte tro att han är tolv år gammal.
Spring Erom är inte någon vanlig tolvåring. Såväl i träning som i tävling går han alltid med slaggjord. Något som förekommer relativt ofta hos yngre hästar, framför allt bland hingstar men antalet veteraner som går utrustade så är väldigt lätträknade.
– Kuskarna vill att den ska vara på, jag tänker inte fråga någon om de vill skippa den. Nu låter det som att han är rena vildhästen, så är det inte. Han är väldigt snäll, men väldigt hingstig och lite speciell. Han kan få för sig att slå bakut, när vi värmde upp före jobbet i dag så var det väl två-tre gånger som han visade lite tendenser, man får inte sitta och lalla utan vara med på noterna, då är det inga problem. 
På gården står även en av Peter Unter­steiners stjärnor: hingsten Carabinieri.
– Vid ett tillfälle hamnade de bredvid varandra i duschboxarna, då blev det liv i luckan.

En enda boxdörr längs med utestallet är prydd med en namnskylt: Spring Eroms hem.
– Det där är en väldigt bra hingstbox, där trivs han verkligen. Den är placerad så att han har full uppsyn över gården. Givetvis är det viktigt med en lugn miljö för alla hästar men med hingstarna är det extra viktigt.
En annan rutin för att hålla honom i schack är att han alltid körs först av alla hästar på morgonen.
– Helt enkelt för att de andra har släppts ut i hagen och då är det tomt i stallet. Selar man på honom med andra hästar runt omkring fokuserar han på det. Men han har aldrig bitit mig eller varit elak, han är väldigt snäll att hålla på med. Däremot kan han busa och nafsa emellanåt, fast det är knappast något som är ovanligt.
Tolv år gammal: slaggjord, speciell stil när han springer, väldigt hingstig… vad är det som gör att han presterar så otroligt bra på tävlingsbanan?
– Han är en enormt smart tävlingsindivid. Jag får rysningar när jag tänker på vilken fin individ det är. Sedan är det en stor skillnad att se honom från sidan och köra, för han ser ju som sagt inte särskilt bra ut, men det är en djävulsk kraft att köra honom.
– Utöver det är uppförandet väldigt fint, han sköter sig själv så att säga. Han äter nästan dubbelt så mycket som andra hästar, han vräker i sig mat och dricker nästan en spann mer än de andra. Något som är oerhört viktigt, det gör att man kan träna hårdare och att de tar till sig träningen på ett annat sätt. Jag lovar dig, nästan alla topphästar är sådana, det är ett måste för att prestera på så hög nivå. Så är det i alla fall med alla gulddivisionare jag haft, även om Spring Erom är extrem. Energin finns alltid där och utöver relativt vanliga jobb så aktiverar han sig mycket i hagen.
Du ska inte behöva jämföra med andra hästar du haft, men på ditt sätt att prata låter det nästan som att han är en nivå över de andra?
– Tunk Nafets var en fantastisk häst också, men han var tvungen att gå sina hårda jobb konstant för att hålla sig i form. Spring Erom är mer smidig och skulle kunna stå över ett jobb och vara som vanligt ändå. Tillsammans med Beijing Boy är det den bästa individ jag haft.

Målet att vinna en gulddivision – uppnåddes första säsongen hos Widegren och några månader senare deltog han i Copenhagen Cup där han blev upp­hunnen av Your Highness, då i dopingavstängda Fabrice Souloys regi, precis före mållinjen.
– Den gången kändes det verkligen "fan att han inte fick vinna, var fick hon sina krafter ifrån?".
Största segern i "Dannes" regi kom i gulddivisionens final på Solvalla i februari ifjol men det är dock ett annat lopp som än mer etsat sig fast i Halmstadtränarens huvud: UET Trotting Masters-finalen på Bjerke i höstas.
– Han var så fruktansvärt bra i ordning och hade varit tvåa med fritt spurt­utrymme. Jag sa till Ulf Ohlsson efter värmningen hur bra han kändes och det bekräftade han verkligen efter loppet.
Med tanke på hur han ser ut, hur känns det då? Förklara!
– Man känner kraften. Han sprang spikrakt. Det behöver inte ha något med tempon att göra, mer hela känslan. Hundra procent fräsch och med det menar jag att de första stegen kan vara lite knackiga för hästar precis som för människor; när vi kliver upp ur sängen är vi kanske inte som allra smidigast på dagen. Den dagen var han fullständigt klockren från första steget, jag får nästan gåshud när jag tänker på hur det kändes.

För tre veckor sedan kvalade han in till Olympiatravet.
– Antingen skulle han vara riktigt bra eller inte alls bra, jag hade den känslan den dagen då han var så fokuserad och fick en boxplats som jag inte riktigt visste hur det skulle fungera.
Lyckligtvis fungerade det utmärkt och segern togs med öppet huvudlag, vanlig vagn och med skor på hovarna. Normalt sett innebär det en hel del ändringar inför en final av det här slaget – men inte för Spring Erom.
– Nej, barfota fungerar inte bättre med hans aktion. Det är rätt så intressant det där: många säger att han är så bra TROTS skor runt om och öppet huvudlag, men han hade inte fungerat i en vanlig jänkarvagn heller, han är inte den hästen. I kurvorna behöver han stöd helt enkelt. Nästan alla hästar i den här klassen går väl med jänkarvagn, barfota runt om och helstängt huvudlag, åtminstone har testat det eller gör det kontinuerligt numera. 
Anledningen till det öppna huvud­laget?
– Hos Håkan Olofsson tror jag att han haft halvstängt huvudlag någon gång, men i princip alltid öppet. Efter ett par starter hos mig satte jag på ett norskt huvudlag och då höll jag på att köra ihjäl mig. Jag har aldrig ­varit så rädd som då. När jag drog norsken halvvarvet från mål tvärtnitade han. Det var som att han blev förnärmad och tänkte: "precis som att jag inte tar i ändå?". Det var en jäkla tur att Kenneth Haugstad och Örjan Kihlström, som satt bakom mig då, hade "gokartbilar" att köra med så att de snabbt kunde komma undan. Jag hade nästan en rand i kalsongerna efteråt, jag bara tänkte hur jag skulle flyga i backen, usch.

54-årige Dan Widegren är luttrad. Det är till exempel snart 18 år sedan han vann Sprintermästaren med Beijing Boy, men i morgon kommer det att kännas lite extra.
– Givetvis, samtidigt som jag varit med så länge i branschen och haft många fina hästar. Jag känner mig trygg i det jag gör och gör inget annorlunda nu bara för att det är en stor final.
Är du nervös när du står vid sidan?
– Ja, något fruktansvärt.
Värre den här gången?
– Nja, jag tror nästan det blir mindre den här gången. Han har inget att förlora, bara allt att vinna. Bara han inte är stökig och galopperar innan bilen släpper fältet… Går han felfritt spelar det nästan ingen roll hur det går, han har gjort det så bra. Det har jag sagt till ägarna också, man kan inte bli besviken på den här ­hästen. Vi har fått ett par bonusår och får vara glada för det. Så det är ingen big deal om han blir oplacerad men det vore fruktansvärt roligt om han är bland de fem främsta och det är inte omöjligt.
Och om han vinner…?
– Då hetsar nog till och med jag upp mig lite, skrattar han och tillägger:
– Det blir nog mer åt Stefan Hultmans klassiska känsloyttringar än Roger Walmanns mer subtila ”jippi” efter att han vann Elitloppet, det tror jag.
Till lördagens lag hyr han in Spring Eroms före detta skötare, Sara Andreasson.
– Jag åker upp till Göteborg dagen före och vill ha någon som känner honom väl och kan hans rutiner när han ska transporteras upp på lördagsförmiddagen. Det känns jättebra, hon var en bidragande an­ledning till att jag fick in honom i träning.

Widegren om beslutet att inte köra själv.