Victor Rosleff inledde V75-omgången

Victor Rosleff kom bra igenom från start med Christoffer Eriksson-tränade Kyrie Eleison (e. Readly Express) och hamnade i tredje ytter, i rygg på värsta hotet Not For Sale. Daniel Wäjersten valde att byta ut andra ytter mot dödens varvet från mål med Not For Sale, men hade inget att sätta emot det tuffa avslutningsvarvet från Kyrie Eleison. Det klockades till under 1.11.

– Kyrie Eleison är fantastiskt bra. Han vann med tussarna kvar och krafter i behåll. Det har varit en bra häst hela tiden men Christoffer Eriksson har fått honom att ta några steg till, säger Victor Rosleff i vinnarcirkeln.

Även skötaren Isabella Bergh var förstås nöjd:

– Det här är så himla kul. Han var jätteduktig som kunde vinna trots tredjespår sista varvet, säger hon till Kanal 75.

Let Me In höll till andraplatsen från ledningen medan skrällen Rendez Vous (fjärde utvändigt) slutade trea. Not For Sale fick nöja sig med fjärdepriset.

– Jag valde att avancera fram i dödens i stället för att kanske bli tvingad att dra fram värsta konkurrenten sista 700 i tredjespår. Not For Sale  blev trött 100 kvar och går säkert framåt mycket med det här loppet, säger Daniel Wäjersten till Kanal 75.

Spets och slut för Gudrid

Gudrid Face (e. Ready Cash) var snabb ut startvolten och tog hand om ledningen i STL stodivisionen. Adrian Kolgjini valde att köra i den positionen samtidigt som favoriten Satellite satt djupt ner i andraspår. 

Med 1100 meter till mål gick tåget i tredjespår, men det var ingen som förmådde att gå i riktig närkamp med ledaren. Gudrid Face vann på 1.15,4/2140 meter. Kalithea blev tvåa före Dats Summertime.

– Det var precis som det såg ut, så kändes det också. Hon var klockren. Jag hade bara en häst att köra mot på upploppet och den satt bakom mig, det var perfekt. Ifjol var det lite hack i maskineriet då hon är väldigt stor och behövde en vinter till i sig, men hon är väldigt rejäl, säger Adrian Kolgjini i vinnarcirkeln.

Senare under året hoppas tränaren att vara med i stora sammanhang.

– Det är ett stort mål för hästen och mig att vinna Stochampionatet. Jag tycker att hon har komponenter för att kunna göra det.

Conrad Lugauer har ett intressant fyraårigt sto i Great Game (e. Brillantissime). I klass III mot klass II över lång distans (V75-4) körde Solvallatränaren tidigt till spets och kunde trots en tidig tryckare från Anders Svanstedt (Point Blank) hålla undan hela vägen. Great Game vinglade dock både ut och in över upploppet, men det var inget som måldomarnämnden tyckte påverkade resultatet. Däremot fick Lugauer 1.500 kronor i böter för att ha kört för långt ifrån bangränsen i ledande position

– Det var otacksamt med den där körningen tidigt och det oroade mig lite. Hon visade dock bra styrka även om det blev lite aktionsproblem sista biten. Då fick jag hjälpa henne lite, säger Conrad Lugauer i vinnarcirkeln.

Laprisamata knep andraplatsen från vinnarhålet medan Point Blank slutade trea från tredje par invändigt. Här kunde det nog blivit en ännu bättre placering med helt fritt på upploppsrakan.

När tre startsnabba hästar kom bort med galopper i första kurvan fick överraskande Veikko Haapakangas-tränade Chanel Trio (e. Nad Al Sheba) ledningen i försöket till diamantstoet (V75-6). Carl Johan Jepson öppnade första varvet efter 1.12,8 och hade inga problem att hålla ställningarna hela vägen in i mål.

 – Det här var otroligt bra, hon är så värd den här segern. Vilken märr det här handlar om och nu är vi även inkvalade till finalerna under elitloppshelgen, säger Haapakangas.

Nikki Lane spurtade storstilat i skymundan som tvåa från femte par utvändigt. Tredjeplatsen gick till Himalaya Sisu från vinnarhålet.

Joe Dalton bäst i silver

Adrian Kolgjini höll upp ledningen med Midnight Special i V75-avslutningen och valde att köra i den positionen. Med varvet till mål landade favoriten Boscha Diablo som etta i andraspår. Hankypanky Pinkman drog tåget i tredjespår på den sista bortre långsidan. 

I den sista svängen galopperade Midnight Special i ledningen och striden om segern kom att stå mellan Boscha Diablo och Joe Dalton (e. Father Patrick) som fick fritt fram från rygg ledaren. Den sistnämnda var något starkare den sista biten och vann loppet på 1.12,1a/2140 meter.

– Det var inte riktigt det här löpningsförloppet jag hade tänkt mig. Det var att tacka, ta emot och försöka ta hem honom. Han kändes väldigt kraftfull hela vägen, det kunde inte ha löst sig bättre, säger Kevin Oscarsson i vinnarcirkeln.