Mats Gällerstedt tog stalldubbel med Risåtinder och Källsjöviking

2021 var ett starkt år för stall Mats Gällerstedt. 1,3 miljoner kronor intjänat gjorde också att han blev den framgångsrikaste tränaren på hemmabanan Umåker. 2022 ser inte ut att börja sämre. Under torsdagen tog han en tränardubbel på Bodentravet.

I det inledande loppet för dagen vann han med Risåtinder, ett femårigt kallblod som avlade maiden i livets sjunde start. Och hästen var totalt överlägsen på 1.35,3/2140 meter. Inte ett dugg förvånande enligt tränaren själv.

– Den där kommer vinna fler lopp om han sköter sig som i dag, det kan jag lova. Det har däremot varit en strulpelle, vi har kämpat väldigt för att få till honom. Jag har känt i träningen att det är helt rätt sort och jag har varit besviken på honom, men nu gjorde han det bra.

Han kom till start med tre raka diskvalifikationer och ett kval till den här starten.

– Han har svårt att ta kurvorna på grund av sitt fruktansvärt stora steg – och när han sedan nyper i galopp så tar han i vill jag lova.

Risåtinder körde han själv, Mats Gällerstedt. Men i lopp tre lämnade han över tömmarna bakom Källsjöviking till Ove A Lindqvist. En ren säkerhetsåtgärd, egentligen.

– Faktiskt. För innan anmälning till den här tävlingsdagen åkte jag på ett sådant fruktansvärt ryggskott. Jag skulle kliva ur en vagn och benen bara vek sig, så jag behövde nästan någon som hjälpte mig upp. Med tanke på historiken kring Risåtinder med hans snudd på skenturer vid galopper, visste jag inte om jag skulle vara människa till lopp tre. Och leta kusk som är i samma kategori som mig vid eventuellt kuskbyte, nej... Då var det bättre att sätta upp Ove direkt. Och han gjorde det bra.

Så hur är ryggen nu då?

– Bra!

Och det säger du inte på grund av att du nyss tagit två segrar och inte hunnit känna efter?

– Faktiskt inte. Jag var hos kiropraktorn två gånger inför dagens tävlingar så nu känns det faktiskt riktigt bra. Ryggen har krånglat sedan 2008, så jag börjar lära mig hur den fungerar. Men jäklar så ont det gör alltså, ryggskott är ingen lek. Och förresten, att hänga hos kiropraktorn är ingen dans på rosor heller. Ögonen tårades när jag var där för att det gjorde så ont, men vad gör man inte för att bli bättre och få köra travlopp...

Just Källsjöviking har hävdat sig väl på V75 under karriären – under torsdagen vann han på 1.27,1/2160 meter. Och ett tydligt mål finns.

– Jag hoppas och tror att det är en häst som ska kunna tjäna en bit över miljonen i alla fall (tjänat 791.650 kronor reds anm.). Nu blir det att träna på ett tag och så kommer vi ut när vi får tävla barfota. Det lyfter han sig rejält på, även om det är en väldigt tacksam häst som går på alla underlag och under alla årstider. Som ung var jag orolig att han skulle bli väl het, men som fyraåring vände det helt och nu är han hur fin som helst att köra. Det är en sådan där häst som man verkligen är tacksam gentemot. Han är ju bara sju år så jag tycker att han borde kunna ta något snäpp till i sin utveckling.

Stallet körde in 1,3 miljoner i fjol. Är det siffror du kan matcha i år?

– Det återstår att se, men det kan bli tufft. Många av mina hästar har tjänat mycket pengar och när kallbloden tjänat pengar får de direkt stå tillägg, vilket är svårt. Men jag har fem fina treåringar som jag hoppas ska kunna vara med och tampas lite.

Och nästan uteslutande kallblod är det i stallet?

– Ja, det är ju en självvald strategi. Skulle jag satsa på varmblod skulle jag få in sämsta tänkbara, i stort sett. Nu kan jag istället profilera mig på kallbloden och för i stort sett samma pengar kan jag få toppstammade individer istället. Och pengarna, de vill jag påstå är riktigt bra. Det borde fler förstå. Eller förresten, för egen del vore det väl bäst om andra inte förstod det. Men kallblod är min grej.

Mats Gällerstedt skrattar till. Vägen från Boden till Umeå är inte lång. Inte efter en dubbelseger.

– Ett år tävlade jag 26 gånger på Boden, så den här vägen kan jag utan och innan. I den här branschen lär man sig däremot snabbt att det går uppför och nedför. Så på det stora hela gäller det att hålla humöret uppe oavsett resultat. Men det är klart, en dubbelseger gör ju inte ont för själen.