Laradja Vrijthout imponerade i Sverigedebuten

I början av november fick Conrad Lugauer in den belgiske femåringen Laradja Vrijthout. Ett synnerligen belgiskt namn, men svenskkopplingen är stor. Mamman Wolverine Boko är uppfödd av Annemanna AB och exporterades till Belgien 2014 och året därpå tog Laradja Vrijthout, med Maharajah som pappa, sina första steg.

Resultatraden var inte överdrivet imponerande det dolde sig starka inhemska meriter bakom de knappt 200 000 kronorna på kontot – svenskprodukten var tvåa i det belgiska fyraåringsderbyt 2019. Hästen ansågs vara ett litet frågetecken för stallet inför debuten på svensk mark, nu är han ett utropstecken.

Överlägsen i debuten – utan kulor

Laradja Vrijthout lade i väg rejält från start och tog hand om taktpinnen, sedan visade det sig att han snudd på var ute i ”fel” klass. Motståndet var inte det allra värsta men intrycket var lysande när han bara lämnade konkurrenterna och vann på 1.12,7a/1640 meter. På resultatlistan noteras en intressant sak: hästen är, än så länge, registrerad som hingst i sportdatabasen – men där framgår det att hästen ”numera är valack”.
– Han var kastrerad redan innan han kom till oss, det är något som blivit fel med uppgiften där, säger Marc Elias.

– Uppgifterna vi hade fått från Belgien var att han hade varit problematisk i loppen, alldeles för vass. Därför har han bara gått något enstaka snabbjobb hos oss, vi har mestadels tränat honom lugnt. Jag var verkligen jättenöjd med honom i dag. Vi får avvakta två-tre starter för att se om han är en V75-häst men efter dagens prestation känns det i alla fall så, jag visade aldrig pisken för honom.

Laddad segergest

När ekipaget skar mållinjen hyschade Marc Elias med fingret och senare berättade han, för Kanal 75, att det berodde på den kritik han fått efter sin styrning med Toddler i V86-1 där han körde hårt för ledningen trots att Joakim Lövgren tydligt visade att han ville köra i den positionen med Kung Edward.

Du var irriterad?

– Irriterad och irriterad…jag är bara lite trött på alla som skriver så dumt och tror att det är så lätt. Som jag sade till Matteus Lillieborg så var jag inte heller nöjd med styrningen, men jag ville inte ha den ryggen och körde därför lite extra. Ingen i världen, förutom Lövgren och tränaren Nicklas Dyrberg själva, kunde ana att de till hundra procent skulle köra i ledningen. Men det är helt okej, jag har respekt för dem och hästen var mycket bättre än jag trodde, hade jag vetat att den skulle vara så bra så hade jag gått ned i luckan direkt. Jag är bara så trött på att folk ska hålla på och tagga en på Twitter samtidigt som de önskar all information som finns.

“De går mig på nerverna”

Du säger själv att du var missnöjd med styrningen, inte så konstigt att andra också tyckte att den var dålig då?

– Nej, absolut. Skillnaden menar jag är om någon skriver ”dåligt kört av Marc Elias”, fine! Men att tagga in mig och fråga ”är du nöjd med din styrning?”, tror folk verkligen det? Att jag är nöjd med den? Kanske är inte sociala medier något för mig, men då blir det inte heller någon information där om våra hästar. Visst, det är bara en liten procent som håller på så men de som gör det går mig på nerverna, det måste vara människor som är väldigt missnöjda med sina liv i stort.

Är det en bra grej att kolla sociala medier mellan loppen?

– Förmodligen inte, och vanlig kritik är lugnt men det här taggandet…folk tänkte bara på första 500 meterna, men det jag gör ännu sämre är att ta ut hästen i andraspår på bortre långsidan, det var riktigt dåligt. Kanske ska man skapa en sida som andra idrottare och skapa sig en sida som någon annan får administrera och inte ens titta själv…