Kyrkogårdsvaktmästaren som skördar framgång på travbanan: "Ett lyckorus"
En häst på träningslistan.
Det hindrar inte kyrkogårdsvaktmästaren Patricia Rosén från att skörda framgångar som travtränare.
– Ett lyckorus utan dess like, sa hon efter Cesarons seger i försöket till Kalmarsundsmontén till ATG Live.
TV-Bilder från ATG
Det har gått snart ett halvår sedan senast.
På söndag följde den sjuårige valacken Cesaron (e. Amaru Boko) upp det med en övertygande seger i det tredje försöket till Kalmarsundsmontén – som avgörs under midsommarhelgen.
Tränaren, tillika ägaren, Patricia Rosén var jublande glad efteråt.
– Så klart är jag jätteglad, utbrast hon i ATG Live.
“De är lika tokiga båda två”
Cesaron fick en lugn start, men redan varvet före mål valde Linnea Djupdahl att flytta fram honom utvändigt ledande Happy Selfie.
Därifrån kontrollerade duon fältet hela vägen till mål.
Favoriten Nighttrain Boko hade inte sin bästa dag och kunde aldrig hota över upploppet.
– De funkar så himla bra ihop. Varför? Det är nog för att de är lika tokiga båda två, sa tränaren Patricia Rosén när hon intervjuades efteråt.
”Det är nog för att de är lika tokiga båda två
För segern belönades de med 35 000 kronor. Segertiden stannade vid 1.16,0/2140 meter.
– Det är ett lyckorus utan dess like, sa Patricia Rosén som till vardags har ett annat jobb än travtränare.
Hon är kyrkogårdsvaktmästare och har en enda häst på träningslistan: Ögonstenen Cesaron.
– Det stämmer att jag har ett heltidsjobb vid sidan av. Sen tränar jag honom lite grann. Han går mest i hagen och så är det mycket vila, berättade hon.
“Grät floder”
Att duon ens kommer till start var allt annat än givet. För två år sedan skadade sig hästen illa och ”ingen visste om han kunde bli travhäst igen”.
– Jag grät floder och visste inte om han någonsin skulle kunna vara på en travbana igen. Han hade halkat i hagen och slitit av två muskler, sa hon till Aftonbladet i höstas.
Men hästen repade sig och har nu vunnit två gånger på sex månader.
För Patricia Rosén och Cesaron, som hör hemma i Halmstad, blev det en glad söndag.
– Det var ju värt resan i alla fall. Ändå 50 mil att åka, men det gör ju ingenting nu.