"Vill dela min entusiasm till världens bästa sport"

Vem är Kristin Riise Ødegård egentligen?
– Jag är en glad, nyfiken, engagerad och hästtokig tjej från Norden som för flera år sedan hamnade i Frankrike efter några år på Irland. Jag är nu en Paris-boende gårdstjej och är rätt nöjd med staden också. Jag kombinerar olika kulturer och även travkulturer och har en lite annorlunda infallsvinkel på vissa saker skulle jag tro. Jag älskar att resa och se trav runt om i världen och att träffa nya människor.
– Jag jobbar dagligen för Equidia på internationella avdelningen och på redaktionen där jag kommenterar, är reporter på tävlingsdagar, producerar live-sändningar, gör korta och långa reportage om trav och galopp och skriver på hemsidan.

Vilken relation har du till travsport?
– Jag är uppväxt med hästar och lever med travsporten, jag har altid brunnit för den och har aldrig föreställt mig själv i någon annan bransc. Travet tar upp all min tid. Jag har provat det mesta i travet och hittat det bästa sättet för mig att jobba i branschen.

Vad kommer du att skriva om?
– Jag kommer skriva om trav, både i Norden och i Frankrike, fransk-skandinaviska relationer i travet, etik och framtiden i sporten.

Vad kommer vi inte att få läsa om?
– Det vet jag inte ännu men jag hoppas ni får läsa spännande krönikor varje gång och jag tycker det är jättespännande att vara med här!

Har du några ämnen som du brinner särskilt för?
– Det jag brinner för är att berätta de historier man hittar i travet, jag vill dela min entusiasm och visa att trav är världens bästa sport, jag vill bidra till att få in nya i travet och samtidigt att de som redan är förtjusta har en bra erfarenhet. Jag vill inte vara "konstig" längre för att jag gråter efter ett travlopp, haha.

Vad handlar din första krönika om?
– Min första krönika handlar om Timoko och mer speciellt hans tränare och hur han har varit ett gott föredöme för franskt trav i stort. Timoko har varit en enorm del av mitt liv, som travjournalist och som hästtjej, och nu när hans mäktiga karriär är slut känns det hjärtslitande men jag känner mig tacksam för att varit med på äventyret.

Välkommen till Travronden!