Ledare: "Varför får det fortgå?"

För något år sedan var Postnord under kraftig anstormning på grund av bristande kvalitet i hanteringen av brev, paket och tidningar. Alla större medier rapporterade löpande om krisläget för postbjässen.
Problemen beskrevs även i en rad kommentarer och nyhetsartiklar i Travronden. På uppdrag av PTS (Post- och telestyrelsen) gjorde Campete en kvalitetsutredning kring distributionssituationen i Sverige (PTS-ER-2016:22). Enligt uppgift visade resultatet på att endast 89,75 procent (statistisk felmarginal på 0,16 procent) av förstaklassbreven kunde delas ut första vardagen efter inlämning (2014 var resultatet 93,26 procent).
Det var en väsentlig kvalitetsförsämring mot Postnords normala resultat och målsättning, och sannolikt det sämsta helårsutfallet på flera decennier. Försämringarna ledde till att klagomålen från allmänheten, där även Travrondens kunder ingår, ökade avsevärt, ja, närmaste exploderade i antal inom loppet av månader.
Detta var alltså 2016.

Sedan dess har en ny postförordning införts. I korta ordalag ville regeringen rädda krisande och ekonomiskt blödande Postnord undan en krasch genom att, som det hette, ”modernisera och skapa en fungerande tjänst så medborgarna vet vilken postservice de kan kräva och förvänta sig” (Regeringskansliet 2017-10-12). Ett nytt kvalitetskrav på 95 procent infördes för att tydliggöra lägsta servicenivå och Kina-paketen fick en paniklösning med påslag på hela 75 kronor per paket, vilket slutade med att 400 000 outhämtade paket returnerades till Kina (vilken miljöförstöring!).
Samtidigt lanserades den digitala tjänsten Kivra och myndighetspost förflyttades in i den digitala fåran av samhället. För att möta den kraftfullt minskade brevvolymen och kostsamma hanteringen av paket från e-handel höjdes priserna med mer än fem procent (!) för en tidning som Travronden. Sannolikt drabbades andra kunder mer.

Så – hur går det då? På Travronden har kundtjänst inte märkt någon avmattning av antalet distributionsärenden. Uteblivna tidningar, som förr hände då och då, är numera vanliga för oss att hantera och antalet upprörda kunder har eskalerat för att snart närma sig bristningsgränsen.
”Jag är helt förtvivlad. Postnord misslyckas med att dela ut min tidning mer än hälften av gångerna.”
Mejlet från Sven-Olof, 68, till mig är inte sällsynt. Det är vardag. Priset för den försämrade kvaliteten drabbar minsann inte enbart Post-nord, om nu någon trodde det, den drabbar även din travtidning. Trots att vi gång på gång, utgivning på utgivning, lämnar på deadline till tryckeriet tvingas vi också in i stormens öga så gott som dagligen.

I olika sammanhang har vi – och många med oss – försökt att driva frågan framåt utan framgång. Brevmängden fortsätter att minska och andra utdelningsleverantörer, som till exempel MTD (Morgontidig distribution) minskar stadigt sina utdelningsområden, vilket tvingar Travronden att lägga om kunder till Postnord med följden att den delas ut inom två dagar, istället för påföljande dag.
En del läsare får alltså sina tidningar på onsdagar och måndag istället för tisdagar och fredagar. Vår rekommendation till allt fler blir att övergå till endagarsprenumeration eller digitalt. Andra gör samma sak, vilket skapar en negativ spiral som riskerar att stjälpa utdelningsindustrin.

Informationen från postbjässens sida om förändringarna är för att uttrycka det milt: Skamlöst dålig. Vår kundtjänst ser inget ljus i tunneln och situationen beskrivs som starkt oroande.
Och vi är inte ensamma. Svenska Dagbladet och Aftonbladet har löpande granskat krisen och kvalitetshaveriet. Nyligen genomförde de en undersökning i samarbete med mätinstitutet Inizio.
Resultatet är bedrövlig läsning. Enligt mätningen är kvaliteten sämre än någonsin. Inte någon månad mellan april 2016 och februari 2018 lyckades Postnord nå sina egna kvalitetsmål. Förtroendet från allmänheten gör att bolaget är fast förankrat i botten, långt under bespottade SJ. Skvalpet drabbar även Travrondens förtroende och ingen vill ta ansvar för det.

Förr utgjorde postutdelningen ryggraden i det svenska samhället. ”Postis” var en person man kunde lita på. Posten ansågs vara en försörjare och hjälpande hand för landsbygden (ca 800 000 hushåll), en grundförutsättning för en väl fungerande marknadsekonomi. I dag är det precis tvärtom.
Situationen närmar sig en smärre katastrof. På Postnords sajt läser man fina visioner och missioner som ”världsklass”, ”rätt tid” och ”miljöriktigt”, men i kommentarsfälten runt om frodas hatet. Det är närmast bottenlöst och oroväckande i en tid när man trodde att flaskposten – ni vet, stoppa en lapp i en flaska, kasta den i havet och hoppas den nådde rätt – var förbi.
Vad händer? Vem tar ansvar för haveriet?
Varför får det fortgå?

I KORTHET
Det blev en ”galoppfest” av sällan skådat slag när Stochampionatet avgjordes på Axevalla i söndags. Det förtar inte Mellby Frees insats. När Björn Goop hittade luckan in på upploppet kunde haussade Vamp Kronos inte hålla emot över upploppet. Med blott sju starter i kroppen kunde hon vinna på 1.13,5a/2640 m. Det är ändå nåt extra med skrällar i storlopp.

Det har nu hunnit gå en vecka sedan John-Erik ”Goya” Magnusson gick bort efter en olycka hemma på gården i Kentucky. Han efterlämnar Anki, Anette och Anna och en lång rad djupa hovavtryck i såväl den svenska som internationella myllan. Som alltid vid tragiska händelser påminns man om hur skört och bräckligt livet är och kan vara. Gör det bästa av era dagar!

JOAKIM SVENSSON