Ledare: "Viktigt att veta vad vi tävlar på"

Nu kan vi med stor säkerhet säga att vintern är över i Sverige. Om sedan sommaren är här eller om vi får dras med lite kallare vårväder ett tag till återstår att se. Under vintermånaderna december, januari och februari har vi som bekant skotvång sedan några år tillbaka – detta eftersom det är svårt att på förhand säkerställa att det går att köra barfota på landets alla travbanor. Då behöver banpersonal runt om i landet inte ens fundera på att leverera en "barfotabana". Årets övriga nio månader är det däremot fritt fram för tränarna att balansera precis hur de vill och då ställs också högre krav på banpersonalen. 

Att balansera hästar är inte lätt. Framför allt inte när två travbanor som från sidan ser exakt likadana ut kan vara så otroligt olika för hästarna att springa på. Det här blir mer och mer av ett problem inom sporten – för aktiva och spelare och givetvis även för hästarna som verkligen är beroende av ett passande underlag för att ben och kropp ska må bra under en maxprestation.

Förrförra helgen under V75-tävlingarna på Axevalla blossade debatten om banunderlag upp på allvar. Det här är ett ämne som ständigt är aktuellt och extra mycket under vissa tävlingsdagar. Den här gången på Axevalla var de yttre förutsättningarna i princip perfekta. Banmästaren såg på förmiddagen inga som helst svagheter med underlaget, men när tävlingsdagen drog i gång kom ganska snabbt kommentarer om banans beskaffenhet. Många hästar fick dåligt fäste och särskilt innerspåret var extra hårt drabbat med mycket löst material. Det visade sig också tydligt att det var helt annorlunda att springa där jämfört med i spåren längre ut. Den hårdaste kommentaren från en av proffstränarna under tävlingsdagen var att hen inte tävlat på så dåligt underlag på hela vintern...

I många andra sporter kontrollerar sakkunniga och oberoende personer banan eller planen man ska tävla på. Fotbollsdomare kan kolla hur bollen studsar för att säkerställa att planen inte är för "vattensjuk" för att spela på. I den svenska hockeyligan hade vi nyligen ett fall där domare testade hur långt pucken gled för att se om isen behövde frysa till sig mer eller inte.

Sådant behövs även inom travet. Svensk Travsport borde ha en objektiv kontrollant som gör en bedömning av banunderlaget och kommer med ett uttalande som alla kan ta del av. Framför allt när det är V75.

Då skulle situationen bli obeskrivligt mycket bättre än nu när spelarna får gissar hur underlaget är. I bästa fall kommer vägledning i form av någon kommentar från en aktiv i ATG Live, men det ska påpekas att tränarna oftast inte är helt objektiva eftersom de har hästar som kanske passar bättre eller sämre på olika typer av underlag. 

Alla aktiva är inte heller proffs på att bedöma underlaget själva. Även för dem vore det önskvärt att få veta vilken typ av underlag som deras hästar ska springa på. Det är som sagt inte helt enkelt att se från sidan...

Nästa fråga är givetvis hur det kan tillåtas vara dåligt underlag på våra banor när det är tävlingsdag. Visst, svänger vädret snabbt utan förvarning kan det bli sämre underlag än annars. Men nog ska man kunna ställa väldigt höga krav på banorna runt om i landet? Det är hästarna som bär den här sporten och det minsta vi människor kan göra är att säkerställa deras säkerhet och välmående genom att presentera bästa möjliga underlag att springa på. Hellre skonsamt än snabbt borde vara ledordet.

På måndagen, två dagar efter Axevallas tävlingsdag med alldeles för mycket löst material, strök Daniel Redén alla sina hästar på kvällen eftersom han ansåg att underlaget var för hårt för hans hästar att springa på. 

Om det stämmer att hästar riskerade att fara illa är det väldigt märkligt att man ens genomförde tävlingsdagen. Hästarnas välmående ska väl, som sagt, alltid komma först? Säkerställandet av skonsamma och bra banor samt professionella rapporter om underlaget borde vara ett brådskande ärende för allas skull – inte minst hästarnas!