Ledare: "Vi måste värna om travfolkets hälsa"

Detta är kanske inte ämnet du förväntar dig när solen skiner, stora lopp avlöser varandra och alla berättar hur underbart livet är på Instagram.

Faktum är att det är just nu vi behöver vara uppmärksamma på ohälsa i olika former. För den finns överallt. I stallen, på publikplats och på gården.

Enligt SCB har det skett en tydlig nedgång i livstillfredsställelse och en kraftig ökning av somatiska och psykiska besvär de senaste tio åren. Bland yngre har de stegrat så mycket som 100 procent och vissa grupper är hårdare utsatta än andra. Kringresande personer som turnerar runt och presterar är en sådan grupp, menar Centrum för idrottsforskning. Travfolk alltså. Dessa löper en klart större risk att drabbas av depression och stress kopplat till sitt arbete. Nyligen utkom den omtalade boken “Touring and mental health: The music industry manual” som ingående beskriver hur illa ställt det är med artister som vigt sitt liv åt att åka från stad till stad. Att självmord är fem gånger vanligare än hos övriga befolkningen i USA är skräckinjagande läsning.

Nu behöver det förstås inte gå så långt. Samma vetenskapliga studier visar också ‘om personer efter en intensiv period får god återhämtning återgår sinnesstämningen vanligtvis till normala nivåer’. Men i travsporten finns inte alltid utrymme för det.

Därför är det positivt att Klara Edlund, legitimerad psykolog och forskare med lång erfarenhet av ohälsa och prestationssvårigheter hos idrottsutövare, fått i uppdrag av Svensk Travsport, Svensk Galopp och HNS tillsammans med ATG att utreda hur ’hälsa och träningsmiljö’ ser ut för dagen.

Kartläggningen påbörjades i höst och kampanjen spreds bland aktiva: ”Hur mår vi egentligen? Jag är med. Är du?”, lät det.

Över 400 aktiva i åldrarna 15–85 år inom trav- och galoppsporten valde att svara. Studien har snurrat lite i skymundan av andra ‘viktiga frågor’. Det är så klart inget unikt för travsporten. Hälsa och välmående är något det talas alldeles för lite om. Fler vill veta vilka hästar som går med skor och vilket huvudlag som gäller på lördag.

Andra idrottsförbund har genomfört snarlika studier. Resultaten är nedslående, men viktig, läsning. Det går inte att sopa under mattan att travsporten är en hyperaktiv och socialt uppslukande verksamhet. Hästarna finns där 24 timmar om dygnet. De ska utfodras, mockas och tas hand om natt som dag. Parallellt med det ska det tävlas, inte sällan på högsta nivå o-c-h mot tuffast möjliga motstånd. Då krävs bra förutsättningar och rätt förberedelser annars får man nöja sig med matlappar. Man behöver inte vara ett geni för att förstå vad det innebär för Rebecca Lejon, Daniel Wäjersten och Gustav Johansson. Det är mycket som ska klaffa för att du som står vid staketet i sista sväng eller sitter på slänten med din fikakorg ska få en “grusstänkig” upplevelse.

Bakom det finns vanliga människor. Som behöver överträffa verkligheten, alltså oddsen, varje dag i hopp om att få ihop stålarna för att få verksamheten att snurra. En del är duktiga på hantera det, andra är det inte.

En välkänd kusk sa nyligen till mig: ”Det finns dagar när jag inte orkar. När kroppen skriker nej. Häromdagen ville jag inte sätta mig i bilen och köra milen till x. Ändå gjorde jag det. Jag tänker ofta på det. Varför gör jag det när jag inte orkar? Men det är som ett gift, något man måste. Jag vill inte vika ned mig.”

Det finns många anledningar till att turnerandet mellan olika tävlingsbanor tär mer än det bygger. Emellanåt är det inte bara påfrestande, utan också olönsamt. För vissa är det en mental berg- och dalbana att slänga sig upp i jollen klockan 21.37 för att sedan varva ned med timmar av bilkörning. Det finns flera negativa faktorer som är i spel. Stressen i relationerna hemma, alkoholens ständiga närvaro, ensamheten i bilen och sömnbristen. I kombination med press från ägare och andra intressenter (läs: spelare) kan det bli för mycket.

Travronden har tidigare skrivit om Peter (Ingves) och Peter (Untersteiner) som varit öppna med sin utmattning och depression. Mörkertalet är stort. Det visar även Klara Edlunds ännu opublicerade studie som ska presenteras publikt efter sommaren.

– Resultatet är oroande, och studien är därför en mycket bra utgångspunkt för att kunna ta ställning till vad som behöver göras nu, sa Maria Croon, vd för ST.

Det är på tiden. Travsporten har ett mentalt skuldberg. Ett ”nej, jag orkar inte” får inte trivialiseras. Det vet alla som sett dokumentären ”Avicii: True stories” som skildrar hur slitsamt turnélivet var för Tim Bergling, som till slut tog sitt liv (2018).

Vi kan rycka på axlarna eller ställa oss frågan: Vad är viktigast? Människan (och hästen) bakom, eller pengarna?

ST verkar i alla fall ha insett att välmående aktiva är en investering för framtiden.