Ledare: "Varför matchar inte fler som Kari Lähdekorpi gjorde?"

Invånare i södra Sverige med stort intresse för vintersporter har förmodligen märkt av den negativa utvecklingen. I en så kallad klimatologi redovisade SMHI under 2022 förändringarna: Antal dagar med snötäckt mark har minskat med tre veckor under de senaste 50 åren och med södra Sverige avses i princip Dalarna och söderöver. Vintrarna gör entré mycket senare. Det här faktumet kan påstås ha påverkan på hur travtränare väljer att starta sina hästar. Även om vintern på sina håll kan vara över i februari råder barfotaförbud vilket i sin tur leder till att somliga hästar presterar sämre och därför får spara på krafterna några veckor till. 

Påsken är fortsatt ett tydligt riktmärke för när de allra bästa hästarna gör årsdebut och tar sikte mot sommarsäsongen (och elitloppshelgen?). I budgettider är ekonomin särskilt i fokus och varje travtränare önskar rimligen ökade prismedel – så lär det dock inte bli nu heller. Så hur gör man som tränare för att köra in så mycket som möjligt till sina hästägare? Yrkesskicklighet som träningsupplägg och balanskonst är förstås centralt men det pratas inte lika mycket om matchningen: Att hitta rätt lopp. 

Flera av landets framgångsrikaste tränare håller en väldigt låg profil i början av året vilket inte kan härledas till att det körs färre lopp då. Deras verksamheter är mer inriktade på sommar – kanske rent av sensommar – och höst. Dels för att penningstinna unghästlopp ligger där i kalendern, dels kanske av orsaker kopplade till klimatet? Timo Nurmos är, de senaste åren, ett ypperligt exempel. Det har nämligen inte alltid sett ut så som det gör nu: För tio år sedan hade han 60-talet segrar och över fem miljoner inkört efter första kvartalet. I år hade han inte ens gjort 60 starter de tre första månaderna.

Under elitloppshelgen (tre dagar) hade Nurmos sex startande hästar och körde in drygt 300.000 kronor. Det kör han nu in ”i sömnen” var och varannan onsdag då maskineriet har pumpats i gång ordentligt senaste tiden. Vid ett tillfälle hade stallet nio raka (!) segrar fördelat på fyra banor, vid ett annat tio segrar på tolv starter. Totalt har stallet tagit 34 segrar den senaste månaden – att jämföra med totala 109 stycken i år. Han har emellanåt fått vissa pikar om att han själv matchar sina unghästar på landsorten i allmänhet och Lindesberg i synnerhet men prestationerna på nationalarenan är oerhört starka för stunden. Bear High debuterade på smått vansinniga 1.14,4a/2140 meter häromveckan. 

Ett annat exempel är Daniel Redén som likt Nurmos är väldigt sparsam i början av året. Visst, han har hästmaterial som innebär att han startar i högre klasser i större utsträckning men trenden går ändå att skönja. Frågeställningen blir krass: Varför ska en B-tränare, eller för den delen en mindre framgångsrik A-tränare, plocka ut sina treåringar under sensommaren? Travsporten är förstås trevligare med ljumma sommarvindar även för dem, men ur ett ekonomiskt perspektiv är den knappast lika lönsam då. Paradoxen blir att (stor)tränare anger undermåliga träningsbanor som orsak till förskjutna årsdebuter och – om vi bortser från geografiska skillnader – vore det konstigt om “hobbytränare” kan presentera härligt underlag när inte ens den yppersta eliten lyckas med det.

Förskjutningen och/eller komprimeringen av tävlingssäsongen hos en del tränare kan som sagt härledas till Premiechansen och de extremt penningstinna lopp som, i huvudsak, ligger under andra halvan av året. Där konkurrerar ofta drakarna med varandra även om drömmen för en mindre tränare/hästägare är livsviktig i det långa loppet. Kari Lähdekorpi slog igen stalldörrarna innan Premiechansen tog fart och var motsatsen till en unghästtränare. Framför allt var han inte rädd för att starta och han förstod att 100 kronor på vintern var lika mycket som 100 kronor på sommaren.

I det stora hela är det naturligtvis inte så att Daniel Redén och Timo Nurmos dominerar totalt, men det är slående hur tuffa månaderna augusti, september och oktober är. Varför försöker sig ingen på en Kari Lähdekorpi-variant i större utsträckning?