Ledare: "Vår fina travsport ser en skymt av ljus igen!"

• Paralympiatravets försöksheat är i gång.

Statusen på själva finalen är måhända inte riktigt lika hög som under alla åren med Olympiatravet. Men Paralympiatravets symbolposition som årets allra första riktiga svenska storlopp, håller ändå i sig.

Premiären i Bollnäs i lördags var bara en hint om vad som nu kan komma; Dessutom var det ett försök med fyra vinnare, på något vis: Castor The Star vann finalbiljetten med hjälp av tre rejäla speeder, Kentucky River var moralisk vinnare men fälldes av en oturlig närkamp mitt på upploppet, Borups Victory gjorde en precis lagom bra årsdebut och kommer förstås att få ett wild card till finalen – och Phoenix Photo satte rejäl färg på loppet, och satt ändå fast med lite krafter kvar till slut.

Till helgen slåss bland andra Barack Face och A Fair Day om nästa direktbiljett.

• Nedräkningen mot, och därmed inbjudningarna till, Elitloppet är i full gång.

Det ser lovande ut. Det har funnits en oroväckande tendens de senaste åren att startfältet lutat över allt mer mot en ren landskamp mellan Sverige och Frankrike. Därför väldigt roligt att både Australien (The Locomotive) och Nordamerika (kanadensiske Logan Park) redan är klara. Det bekräftar, eller till och med höjer, Elitloppets världsstatus.

Efter ”ja tack” från Borups Victory och Francesco Zet, väntar vi oss snart också en bekräftande nick från Håkan Arvidsson och Björn Goop gällande San Moteur – för att det svenska A-landslaget ska kännas komplett. Vi behöver det.

Från Frankrike hoppas man förstås på någon mer riktig skjutare, ihop med redan klare Go On Boy – även om skadeläget är lite oroväckande där nerifrån. Bra för mixen vore även ett par spännande flaggekipage till – bland annat då nåt inslag från våra grannländer (med medföljande supporterskaror).

• Första månaden av barfotasäsongen är avklarad.

Visst, den visslande höga farten i topploppen är kanske inte bara av godo – men tränarnas och hästarnas frihet är en ändå en sund och välkommen känsla.

• Pegasus mars-rapport från årets två inledande månader ger ett visst framtidshopp.

Okej, många lopp har för få deltagare – det tycker vi nog alla. Fast situationen är ändå inte sämre än i fjol. Underlaget av starthästar minskar faktiskt inte just nu, även om det ibland kanske känns så. Hittills i år (likväl som i fjol) har det i snitt varit ganska så exakt tio hästar till start, per svenskt travlopp. Och med vår- och försommarluften kommer den siffran att stiga.

Antalet individer som startat (drygt 4 000 hästar totalt) har ökat med ungefär 160 hästar hittills i år. Och prispengarna stiger med mellan 8 och 12 procent, lite beroende på hur man mäter. Till och med banpubliken är några procent upp – även om det i januari och februari förstås är låga nivåer som man utgår ifrån.

• Mixen av V75-utdelningar är just nu närmast i ett idealläge.

Efter ett fjolår med alldeles för lätta rader, och för många jackpottar, har det nästan varit tvärtom ett tag i vinter, med en hel del extremt svåra omgångar.
På sistone kan man nog ändå påstå att blandningen mellan högt och lågt, har varit närmast perfekt. Miljonvinster blandat med jackpottar och breda småutdelningar, är exakt vad som populariserar travet som allra mest.

Nu närmar sig förstås favorit- samt spets-och-slut-årstiden – får se om det då blir lika illa som if jol. Men troligen kan nog ändå ST:s och ATG:s nya propositioner och urval av lopp, trots allt göra 2025 till en bättre V75-sommar än 2024.

Till hösten tyder mycket fortfarande på att nya V85 gör sitt inträde på lördagseftermiddagarna. I så fall troligen med V75 på någon annan plats i veckoschemat. Vad de förändringarna innebär för spel- och travintresset i landet återstår att se. På ett eller annat sätt kommer det säkert i vart fall att röra om i grytan, och under en period öka snacket om trav, även ute bland ”vanligt folk”.

• Alla nya unghästar som tittar ut.

April och maj är magiska unghästmånader. Tvååringarna är inte redo riktigt ännu. Men alla nya tre- och fyraåringar som kommer utsmygande på tävlingsbanorna så här års, efter vinterns tragglande och hårdkörning i skymundan, är verkligen värsta godiset för oss inbitna travnördar.

Nyfikenheten man känner i hela kroppen, inför årsdebuter och fortsatt utveckling hos de här spännande juniorerna som plötsligt väller fram, är lika kittlande varje vår. Det pirret växer man aldrig från.

Ja, ni hör… påsken har inte passerat än, och då kan man som bekant aldrig räkna bort små snöslängar och tillfällig kyla helt. Och visst finns det orosmoln kring ekonomin inom travet, och tuffa tider med att stimulera ägare och uppfödare till nya investeringar.

Men det finns hopp om liv, helt klart. Vår fina travsport ser trots allt en skymt av ljus igen!