Ledare: "Travets Stockholmsvecka i Halmstad"

"Stockholmsveckan” är ett allt mer omtalat fenomen i Sverige. Det ligger både positiv och negativ laddning i det. Primärt är det tre olika event som avses:

Visby i senare delen av juli.

Båstad, under damernas respektive herrarnas stora tennistävlingar, i början av juli.

Och så jämtländska Åre, under sportlovet, i skarven mellan februari och mars, oftast vecka 9, när huvudstaden har sin skolledighet.

För de mer välbärgade svenskarna finns det till och med en Stockholmsvecka även nere i St Tropez på den franska rivieran.

Och vad ligger då i begreppet ”Stockholmsvecka”?

Vulgaritet. Flashande. En sorts ”Alla-sombetyder-nåt-är-där”-effekt.

Primärt kan man kalla det för överklassens, kändiselitens och wanna-be-människornas lekveckor. När hela huvudstadens partyfolk plötsligt allihop ska braka iväg till ett och samma ställe, och imponera på alla och på varann. De festar, dansar, ”klubbar” och vaskar champagne.

Det är after-beach på ”Kallis” i Visby, barhäng på Pepes Bodega i Båstad och dans på borden på Bygget och Country Club i Åre.

Och när storstadens popstjärnor, idrottskändisar, sociala-medie-profiler och kungligheter drar in på dessa småorterna i den här andan, så ger det också glamour och status åt hela bygden.

En massa andra människor blir inspirerade och vill också var där, eftersom det känns ”hett”. Lokalbefolkningen blir upplivad. Och näringsidkarna drar in stora delar av sin årsförsörjning på bara några veckor.

Så långt den positiva vinkeln.

I andra änden kan man förstås också peka på de negativa konsekvenserna med Stockholmsveckorna; En ytlighet, ett skränande och ett skrytande. I sin jakt på prestige och kortsiktiga kickar, tar dryga och nyrika stadsbor med hävdelsebehov över, höjer tonläget, skapar köer och kaos – och driver upp priserna på allting.

Inte sällan, ser många människor det här som något fånigt och löjeväckande.

Varför tar vi upp allt detta med ”Stockholmsvecka” i den här tidningen? Räcker det inte med att Båstadveckan är i full gång, och att Gotland suger in luft för sin stockholmsinvasion?

Skälet är uppmärksamhet. Högtryck. Och rekrytering av nya intressenter och finansiärer till en viss region eller verksamhet.

Tycka vad man vill om begreppet ”Stockholmsvecka” – men de flesta branscher kan, hur förhatligt man än kan tycka att fenomenet är, behöva något stänk utav det här.

I det svenska travets fall skulle motsvarigheten kunna vara dagarna runt Elitloppet. Men det avgörs trots allt i Stockholm, och drunknar lite grann i allt annat som händer i huvudstaden. Elitloppet påverkar inte stadsbilden i stort.

Hugo Åbergs, Åby Stora och Stochampionatet är andra travevent som drar till sig ett upprymt, tillresande följe av publik och aktiva i lite större format. Men nån ”Stockholmsvecka” i egentlig bemärkelse, kan man inte kalla dem.

Däremot Halmstad nu: Det enda i travsportens Sverige som verkligen kan aspirera på titeln ”travets Stockholmsvecka” är i så fall möjligen det som infaller just precis i dagarna: Sprintermästaren i Halmstad.

Hit kommer ”alla”. De stora tränarna, de bästa kuskarna, deras familjer, deras vänner, deras hästägare.

Hit kommer också travfans, spelare, semesterfirare – och partysugna.

De kommer typ nu, i mitten av veckan. De går på trav, Sprintermästaren, på torsdagkvällen och på V75 på lördagen. Däremellan har travbranschen snackat bort den tävlingsdag som Halmstadtravet också brukade köra på fredagen. Ingen ville ha den kvar. Travfolket har inte tid. Alla vill ha sin mellandag.

För i Halmstad ska de också hinna ligga på stranden, gå på konsert, spela golf, grilla och klinka på gitarr nere bland sanddynerna – och i vissa fall kanske till och med festa loss inne på hotellet.

Det mesta utgår från just ”hotellet” – Per Gessles ikoniska och påkostade Hotell Tylösand, beläget mitt på Sveriges hetaste strandremsa, och med alla de där lustfyllda högsommarnöjena inom inget avstånd alls.

Om det här är något hemskt? Vidrigt? Omoget? Värt att utrota?

Nja. Klart att man kan tycka så. Och en viss måttlighet och gott omdöme mitt i högtidsfestandet bör man förstås mana till.

Trav är i grunden något mycket vardagligt. Tidiga morgnar. Ansvar och respekt för djuren. Leriga banor. Undanskymt grovjobb. Mödosamt knogande dag efter dag. Sådan är verkligheten.

Men om vi ska kunna locka in nya intressenter, kommande generationer och folk som är beredda att skjuta in pengar i hästägande eller totospel – vilket är vad branschen är beroende av – så måste vi också ha ett visst mått av glamour. Kanske mår även vi själva, som är inne i skrået sedan länge, bra av att livas upp lite ibland.

Vardagen är viktigast. Ingen tvekan om det. Fast det behövs OCKSÅ galor med långklänningar och prisutdelningar. Det är även viktigt med miljonvinster för både hästägare och spelare. Och för all del, nån enstaka gång, så skadar det inte heller med ett litet stänk av ”Stockholmsvecka”.

Bland annat därför befinner sig många av oss faktiskt i Halmstad just nu.

Och för den som verkligen inte vill eller orkar… så går det ju alltid att hålla sig därifrån och låta stormen bara blåsa förbi. ■

Sommarens regler för travpublik

Från och med i torsdags, är det nu nya och lite mer generösa coronarestriktioner som gäller i Sverige, vad avser offentliga sammankomster med publik Detta är vad travet har att förhålla sig till under juli och augusti:

Inomhus får man ta emot 50 besökande åskådare, om dessa ska vistas där under ”fri rörlighet”.

Om var och en däremot har en biljett med fast anvisad stol, är det tillåtet med 300 personer. Utomhus är maxantalet 600 personer som rör sig fritt. Medan man få ta in ända upp till 3 000 utomhus-åskådare, om samtliga dessa har en fast anvisad plats. Stallbackarna är däremot inte att betrakta som en publikyta. De är av ST alltjämt kategoriserade som arbetsplatser, vilket innebär att access dit har fortfarande bara aktiva och funktionärer.

Citatet

Jag är nog nästan mer intresserad av fotboll än av trav

– Rikard N Skoglund gästade TR Medias sportprogram Europamästarna i Överodds regi.