Ledare: "Travet har inte råd att vänta"

Det har hunnit gå några år sedan Greta Thunberg, då 15 år, inledde sin klimatstrejk framför den svenska riksdagen. Aktionen spred sig som en löpeld. Den globala klimatrörelsen tände inte bara en hoppfull gnista hos ungdomar utan involverade även världsledare och beslutsfattare på högsta internationella nivå. Klimatet var plötsligt högst upp i världsordningen och hållbarhet blev hårdvaluta hos företagsjättar på alla kontinenter.

Den samlade vetenskapen är tydlig: Världen värms upp på ett farligt sätt och människan ligger bakom förödelsen. Den är på riktigt, den är på allvar, och den berör alla. Misslyckas vi med att agera kommer livsbetingelserna som vi känner dem att allvarligt skadas för alla kommande generationer.

FN:s klimatpanel IPCC konstaterar i sin senaste rapport att klimatförändringarna riskerar att leda till fler och ökande översvämningar, värmeböljor, markbränder, vattenbrist, ekologisk instabilitet och minskade skördar. Även Sverige påverkas när jordens medeltemperatur stiger, framför allt i form av högre risk för skogsbrand, översvämning och klimatsvängning. 

– Tidsfönstret vi har på oss att anpassa oss till en stigande temperatur håller på att stängas, sa Richard Klein, forskare på Stockholm Environment Institute i en intervju med SvD nyligen.

Klimatet ä-r vår tids största samhällsfråga. För travsporten är det en överlevnadsfråga, skrev ST:s vd Maria Croon nyligen i sitt vd-brev. Det är ingen underdrift.

Som så många andra är travsporten sena på bollen. Frågan har funnits med i kölvattnet tidigare, men sällan hamnat överst på dagordningen hos travets makthavare. De står inte med ensam skuld. Många har varit med och bidragit genom att vara passiva och icke-agerande. Nu finns uttalade hållbarhetsmål på plats. Hästnäringen har åtagit sig ett ansvar att minimera sin negativa klimatpåverkan. Enligt ett manifest ska utsläppen av växthusgaser (särskilt fossila bränslen) minskas, kunskap om klimatsmart foder öka och konvertering till förnybar energi eftersträvas och information erbjudas. Alla initiativ är lovvärda, men räcker det verkligen? Borde vi inte göra mer? Gå i bräschen?

Samhället har i olika sammanhang turats om att skjuta prick på djurhållningen och i en bok anklagades travsporten för att vara en miljöbov. Delar av det har dementerats och siffrorna bakom är omtvistade, men faktum kvarstår: Travet är ingen miljövänlig rörelse och behovet av samhällets acceptans är stor. Travet behöver vara ett föredöme, inte att avskräckande exempel. Varken när det gäller hästvälfärd eller klimatpåverkan.

Det finns gott om frågor att diskutera och åtgärder är nödvändiga. Bollnästravet har föredömligt investerat i klimatsmart energiförsörjning. Den går bättre än förväntat och återbetalningen ligger före sin tid. Jägersros nya hästcenter är tänkt att en vacker dag drivas av lokalt producerad el och vara självförsörjande. Åbytravet berättade i veckan om sin satsning på solceller, laddstolpar och robotgräsklippare.

Men det behövs mer, mycket mer.

Maskinparker måste uppgraderas, hästbussar ersättas av miljövänliga fordon och belysningar, el och värme bytas ut mot mer energisnåla lösningar. Det är omfattande investeringar som inte längre ”bara” handlar om moderna anläggningar, utan också behöver riktas in mot FN:s Parisavtal, Agenda 2030 och Sveriges miljömål.

Detta är inte enbart en förbundsfråga. Envar har ett tydligt ansvar. Ändå hörs sällan travtränare, hästägare eller uppfödare diskutera alldagliga miljöfrågor.

Det finns också beprövade styrmedel att använda sig av för att påskynda förändringar. Det är inte önskvärt, men kanske nödvändigt. För travsporten vore tävlingskalendern det kanske mest naturliga sättet att reglera resande, minska mängden utsläpp och främja hållbar utveckling. Resor från Mantorp till Boden får inte vara försvarbara, nästan oavsett vad det tävlas om.

Ett annat sätt är ekonomiska incitamentssystem. Staten använder sig ofta av skatter och bidrag. Den svenska travsporten skulle kunna införa gemensamt framtagna gröna och sociala miljömål som måste uppfyllas av såväl travbanor som arbetsgivare i travsporten. Givetvis finns det nackdelar alla former federal hantering, men travsporten har inte råd att halka efter. Inte längre, inte nu.

Konsumenterna står inte maktlösa. Enligt rapporten ”Svenskar och hållbarhet – svenska folkets attityder till hållbarhet 2021” från analysbyrån Insight Intelligence påverkar företags hållbarhetsarbete val av varor och tjänster i stor utsträckning. Tre av fyra tycker det är viktigt med certifiering(ar) och etiskt säkerställd produktion.

Det är siffror som travtränare, hästägarföreträdare och ST borde ta på allvar. Miljömärkning är ingen humbug. Om inte kraven redan finns på plats om ”klimatsmart tävlande” eller ”miljövänliga anläggningar” så kommer de snart. 

TR Media, där Travronden är en del, behöver också bidra. Bolaget minskade sina växthusutsläpp med 34 procent mellan 2020 och 2021 och står endast för en tredjedel så mycket utsläpp jämfört med 2018. Mycket på grund av färre resor och fler digitala satsningar. Men räcker det? Förmodligen inte. Vi behöver anstränga oss mer för att bidra positivt. Enligt politiska uttalanden under året kommer avvikelser och överträdelse att kosta, mycket.

Det finns fler sätt, men då krävs också att frågan tas på allvar och att alla är med och bidrar. Att då, i ett så utsatt läge, endast lite mer än hälften av tillfrågade nyckelaktörer i travsporten tog sig tid att ens svara på ST:s kvantitativa webbenkät om hållbarhetsarbete inför årsredovisningen 2021 säger en del om hur intresset för miljön är. Den undflyende attityden behöver övervinnas. Och få konsekvenser. Frågorna är brinnande aktuella, något som inte minst inställda tävlingsdagar för oregerligt väder vittnar om. Endast de som tar vår tids mest avgörande fråga på allvar kommer förskonas över tid. Travsporten är sena till start. Nu har den inte råd att vara sist i mål också.