Ledare: "Tänk på den pensionerade travaren under juletid"

I söndags var det första advent. Julen närmar sig med stormsteg, en högtid som många av oss längtar till. Har inte julklapparna inhandlats än finns det ännu tid ett par veckor till innan de bör ligga inslagna under granen.

Ett förslag till de som redan har allt? Einars Hästkalender, en kalender med fina bilder, där alla tävlingsdagar är samlade och – framför allt – en kalender där överskottet går till någonting gott. Bakom kalendern står Life After Racing, en stiftelse vars verksamhet arbetar med att skapa möjligheter och ge förutsättningar för travhästars fortsatta liv efter avslutad tävlingskarriär.

Den här frågan aktualiserades i hästvärlden för en tid sedan i samband med att det australiska tv-programmet “ABC 7.30” dokumenterat och avslöjat att kapplöpningshästar behandlats på ett ovärdigt sätt på slakterier runt om i landet.
I Australien kunde travsporten försvara sig mot den kritikerstorm som infann sig efter programmet. Tack vare förbundets register över hästar efter tävlingskarriären kunde de visa siffror som genast lugnade allmänheten: 80 procent av hästarna i Australien får en ny karriär efter sin tid på tävlingsbanorna.

Hur ser siffrorna ut i Sverige? Det går inte att svara på eftersom Svensk Travsport inte har några sådana siffror. Med andra ord kan i stort sett vad som helst hända med hästarna efter karriären – utan att det fångas upp av sporten. Anmärkningsvärt.

2015 kom Lisa Lönnman på etologi och djurskyddsprogrammet vid Sveriges Lantbruksuniversitet i Skara med ett studiearbete: Svenska travhästars tävlingskarriärer – varför de avslutas, vad händer sedan samt travtränarnas åsikter om förbättringsmöjligheter inom travet. Det visar på intressanta siffror.

Information om vad som hände med hästarna efter karriären lämnades för 1 183 hästar. Närmare 30 procent slaktades eller avlivades.
Information om vad som hände med hästarna i stället för tävlingskarriär lämnades för 440 hästar. Närmare 40 procent slaktades eller avlivades.
420 tränare besvarade frågan om de ansåg att det finns förbättringsmöjligheter inom travsporten. 76,4 procent ansåg att det finns förbättringar att göra för att öka livskvaliteten för hästarna efter avslutad tävlingskarriär eller för de hästar som aldrig kommer till start. Endast 6,2 procent ansåg att det inte fanns förbättringsmöjligheter.

De fick även svara på vad som kunde förbättras i frågan. Saker som att förbättra travhästens andrahandsvärde, öka kompetensen hos hästägarna, införa kurs i omskolning av travhästar, införa nationellt hästregister, införa en organiserad jourhems- och omplaceringsverksamhet samt att öka antalet starttillfällen för äldre hästar var sådant tränarna tryckte på.

Mycket handlar om att ligga steget före. Att ligga steget före belackarna och att se till så att sporten har samhällets acceptans. Life After Racing har upptäckt en lucka inom Svensk Travsport och den försöker man nu genom privata medel att uppmärksamma och arbeta med, inledningsvis genom att leta nya hem till ett antal hästar. Men grundproblematiken finns kvar: Varför är den varmblodiga travaren inte attraktiv efter travkarriären?

Kanske är det dags för ett slags pensionssystem? Det är inte alls någon omöjlighet och det är bland annat någonting man funderar kring i Australien. Där är tanken att ägarna betalar in en summa för sin häst, som sedan matchas av förbundet. För dessa pengar kan sedan hästen genomgå ett program efter tävlandet, för att omskolas till någon annan inriktning. Det är en möjlighet att 1. genomgå en process för att se om hästen är psykiskt och fysiskt stark och 2. se till så hästen kan fylla en ny persons vardag på det sätt som de önskar. En person som matchas med hästen genom programmet.

I kombination med att skapa incitament för folk att skaffa just varmblod i form av sponsring av diverse tävlingsformer för varmblodstravaren förutom just travtävlingar, känns något slags pensionssystem rätt.
Det måste bli attraktivt att skaffa en pensionerad travhäst. En hopphäst som man rider på hobbynivå med får man räkna med att betala mellan 50 000 och 75 000 kronor för. Varmbloden, i synnerhet de som varit travhästar, är i de allra flesta fallen härliga och mångsidiga att hålla på med. Att travhästar många gånger kan fås gratis – med det fantastiska psyke de har – är ytterst märkligt.

Svensk Travsport och, inte minst, spelbolaget ATG måste börja värna om de travare som ger dem intäkter under hästarnas tävlingskarriärer – och som de under karriären säger sig bry sig så mycket om. Frågan är långt större än att vi ska vara nöjda med arbetet som sker, för i det här fallet går det inte att göra för mycket. Det är dem vi lever för och de är precis samma individer efter som under tävlingskarriären.

Ingen kan göra allt, men alla kan göra något. För mig är det givet att stötta dem som tar upp den här frågan – Life After Racing – genom att köpa en kalender.

Gör det du också. För varmblodstravarens skull.

AV: DENNIS ENGELBO

I KORTHET
Barfotaförbudet är ett faktum och med tanke på att det under den senaste tiden delats ut flertalet böter för blödande hovar känns det inte mer än rätt. I grunden är jag emot alla former av förbud, men med detta kan också banarbetarna arbeta på annat sätt. I stället för att sträva efter barfotabana med allt vad det innebär, kan man nu i stället ägna sitt arbete åt att nå bästa möjliga bana för hästarna i helhet – och inte bara för deras hovar.

ATG gjorde inte mer än rätt. Efter fadäsen då Anders Wallin startade fel häst i ett lopp på Bollnästravet väljer ATG nu att återbetala spel till sina kunder. Det sker otroligt sällan, men det är inte utan att man börjar fundera på om Svensk Travsports kontrollapparat inför lopp verkligen är tillräcklig.

CITAT
"Syftet är att få fler att förstå hur hästen bidrar positivt till samhället"
HNS vd Karolina Lagerlund förklarar satsningen på realityserien Tro, hopp & hästar.