Ledare: "ST måste visa att man vill satsa och stötta"

Det är en svår, mörk och tråkig tid som världen just nu går igenom. Det som händer i Ukraina påverkar, mer eller mindre, alla. För hästnäringen och travsporten är ökade priser på el, drivmedel, råvaror och transporter några exempel som direkt påverkar tränare, kuskar, ägare, uppfödare, banorna – egentligen sporten på alla sätt. Det blir dyrare och svårare att bedriva hästnäring och travsport, och den fråga som man nu kanske funderar på är vem som ska ta de kostnaderna? Finns det ett sätt där alla kan dela jämnt, eller ska hästägarna ta hela smällen? Är det tränarna som får bita i det sura äpplet? Eller ska Svensk Travsport kliva in och ta den största smällen, åtminstone på kort sikt?

”Ovanför” travet jobbar politiker för att hitta sätt för att förmildra de skenande kostnaderna, och många går och väntar på dessa beslut och hoppas att de ska lösa delar av problemen. Det är sannerligen ingen enkel fråga som Svensk Travsport har på sitt bord, men det som verkar tydligt är att något kommer behöva göras om man inte vill förlora stor del av bredden i Svensk Travsport på kort sikt. För att det helt enkelt är för dyrt. Är det inte kostnaderna i sig för att bedriva hästverksamhet som är alldeles för dyra är det i många fall kostnader i övrigt som gör att man måste skära ner på saker som exempelvis häst-
ägande.

Till Travronden sade Svensk Travsports vd Maria Croon följande under den gångna veckan: “Det är ett allvarligt läge i Europa just nu och det drabbar hela samhället. Självklart har jag stor förståelse för att det även drabbar hästnäringen. Den utvecklingen följer vi. Vi försöker att analysera vad som kan och eventuellt ska göras. Vi måste försöka hantera situationen som vi har just nu. I allt det här kan man säga att det ändå känns bra att vi tog beslut om att höja den garanterade prispengen förra året. Jag förstår att det inte är lösningen på långa vägar. Men det är i alla fall någon slags kostnadstäckning.”

Att veta exakt vad som måste göras går inte att veta säkert, framtiden är alldeles för oviss för det. Även för de mest initierade och pålästa beslutsfattarna är det omöjligt att veta hur världen kommer se ut framöver, och vilka effekter som väntar. Att då tvingas fatta beslut som ska gälla över lång sikt, när allt som sker just nu går så väldigt snabbt och får ännu snabbare konsekvenser, gör att många blir lite paralyserade. Det är verkligen upp och ner, och olika bud från dag till dag. Samtidigt kan man inte heller bara sitta och ”vänta och se” vad som händer, för då blir det ofta för sent att göra något. 

Jan-Olov Persson uttalade sig förra veckan så här: “Ingen vet vartåt det barkar. Det är tuffa tider för ägarna och tuffa tider för oss tränare. Prishöjningarna riskerar att ödelägga marknaden. Allt kan välta.”

Travet har länge balanserat på gränsen för vad man kan fakturera och ta betalt av hästägare, det har många vittnat om under lång tid. Utan hästägare finns sedan inga tränare, inga uppfödare, inga travtävlingar... Om travtränarna ska lägga på alla extra kostnader på ägarna är det stor risk att många hoppar av den här sporten, och då har vi riktigt stora problem på sikt. Det är något som är säkert.

 “Jag tycker att ST behöver tänka om och försöka jobba fram mer prismedel så att folk kan se någon ljuspunkt. Kanske ska man dra ner på andra investeringar just nu med tanke på att det är så pass tungt som det är”, säger Jörgen Westholm till Travronden i veckan.

Det är läge att vara orolig över saker som påverkar oss åt fel håll just nu. Kanske är det som Jörgen Westholm säger, att det man behöver mest just nu är något som ger hopp och är en ljuspunkt, exempelvis skjuter till lite extra prispengar. Eller erbjuder generösa reseersättningar till den som har häst till start. Det viktigaste är kanske att det kommer ett beslut från förbundet som ändå visar att man är villigt att satsa och stötta alla som håller på med den här sporten på allvar. Att man finns där nu när det är en oviss framtid och många är oroliga. Att gjuta mod i människor att våga och orka fortsätta med den här sporten även när det är mörkt. Det är kanske den insats som är allra viktigast för att få alla att tillsammans hjälpas åt i det här svåra. Och förhoppningsvis får vi då tillbaka en starkare sammanhållning och sport när allting vänder.