Ledare: "Sporten riskerar att hamna i ett status quo"

Något som väcker betydligt mer reaktioner är tanken på att förbjuda barfotabalans på treåriga hästar – året om. B-kullen i Frankrike, född 2011, ses som föregångaren och oavsett vilken uppfattning man har går det, likt Robert Karlsson gjorde i Travronden den gångna veckan, konstatera att den kullen kanske inte är helt representativ.

Vinnarna av Critérium des 3 Ans har sedan dess hetat bland andra Diego du Guelier, Erming d’Oliverie och Idylle Speed. Vilka kan jämföras med B-kullens Bold Eagle, Brillantissime, Billie de Montfort, Bird Parker, Briac Dark och Bélina Josselyn. Kullen var exceptionell och bör inte slentrianmässigt användas som måttstock för hur bra det är för treåringar att tävla med skor. Någon riktig måttstock finns över huvud taget inte då forskning saknas på området, det handlar mest om tycke, smak och en känsla. Något som kan förändras med tiden.

I somras genomförde Travtränarnas Riksförbund (TR) en enklare typ av enkät där medlemmarna fick svara ja eller nej till ett sådant förbud. 112 av 170 svar var just ja, men det bör poängteras att hälften inte svarade alls. Likväl var ja-svaren i majoritet och det kunde tolkas som att tränarkåren såg positivt på en sådan justering.

När TR höll höstmöte på Solvalla i förra veckan hade det skett en förändring på synen. Basorganisationens generalsekreterare, Lars G Dahlgren, tror att det skett en åsiktsskiftning efter ytterligare funderingar och fler insikter. Den uppenbara är att treåringar möter äldre på svensk mark, vilket inte är fallet i Frankrike. Därmed skulle det bli lite märkligt om konkurrenter – äldre hästar – gynnas av en sådan regel, eller ska den bara gälla i treåringsloppen? Frågan är allt annat än enkel men Travhästägarna har sin uppfattning klar: De vill se såväl barfota- som jänkarvagnsförbud på treåringar. I en skrivelse till Svensk Travsports styrelse framgår deras hållning som grundar sig i att det är av ondo för hästarna och sporten med snabbare tempon.

Det är emellertid intressant att just den basorganisationen har den uppfattningen. Mycket annat, för att inte säga allt annat, handlar annars om att tillvarata finansiärernas intressen, det vill säga hästägarna. I den här frågan verkar det inte lika relevant, alternativt är Travhästägarnas numerära tal något för litet och inte en heltäckande bild för alla landets hästägare? Bland annat med tanke på TR:s inställning vore det ytterst förvånande om det sker någon förändring i det här ämnet inom en överskådlig framtid.

Många aktiva menar att barfotabalans inte är negativt per se, däremot är våra banor – då primärt bankropparna – och underlagen en större potentiell bov. Även om justeringar har gjorts genom åren och det finns skillnader mellan banorna, är dessa inte byggda 2024 och anpassade efter dagens sport. Visserligen har även aveln gjort framsteg under de senaste 20-30-40 åren, men kompenserar det i princip oförändrade bankroppar? Ponera att regelverket avseende barfotabalans förblir oförändrat i många år framöver – då kanske det vore sunt att skruva på andra saker? Eller ska barfotaspringande treåringar ned på 1.11-tider för att vinna Kriteriet genom våra snäva kurvor? Farten och rekordjakten poppar emellanåt upp som ett orosmoment. Den änden av det eventuella problemet är mycket krångligare och nya Jägersro – som försenats rejält – kan inte vara den enda lösningen.

Sporten riskerar att hamna i ett status quo:

Brist på forskning att luta sig emot åt endera håll och olika åsikter gör att allt tuggar på som tidigare – och det är kanske klokare än att fatta förhastade beslut, men det leder generellt väldigt sällan till utveckling och att förändra bankroppar görs inte i en handvändning. Den här frågan är inte heller någon som får ett svar om två-tre år, utan hållbara hästar och längre karriärer är något som får utvärderas långt senare än så. En sak är i varje fall säker: Forskning krävs inte för att fatta mängder av andra beslut i sporten.