Ledare: "Ska vi dela in travet i flera olika divisioner?"

Det är dags att få se vem som är kullens kung och drottning av de födda 2019. Kriteriet och Oaks avgörs tillsammans med STL-finaler på Solvalla på lördag, en riktig superhelg där eliten av eliten gör upp. De bästa hästarna, tränarna och kuskarna tävlar om stora pengar för sina ägare och kunder. Det finns knappast någon som kan gnälla på prispengarna och inte heller kvaliteten på hästarna. Den här helgen är sannerligen en styrkedemonstration från vår svenska travsport. Kanske hade man velat se en amatörtränad häst i antingen Oaks eller Kriteriet för att det skulle kännas helt optimalt, för att verkligen få känna att bredden i svensk travsport fortfarande frodas och mår bra.

Det är knappast en nyhet att de största tränarna, ägarna och uppfödarna tar för sig mer och mer i loppen med stora prispengar. Det blir större och större klasskillnader på tränare, kuskar, ägare och uppfödare hela tiden. För en mindre tränare som kör sina egna hästar, och som har ägare med en ”normala” plånböcker försvinner loppen med de stora förstaprisen längre och längre bort. Kanske är det en normal utveckling som dessutom är sund, att vi får tydligare klassindelningar på våra utövare. Så är det i de flesta idrotter och våra hästar är också tydligt indelade i klasser. Så varför ska det inte finnas flera olika klasser som vi delar upp våra tränare och kuskar i, åtminstone för den största delen av våra lopp under vardagarna?

Prispengarna i travet är ett konstant diskussionsämne och det handlar då alltid om att de måste öka, vilket de generellt sett också måste göra då vi just nu lever i en tid då kostnaderna för allt ökar relativt dramatiskt. Det gäller då för travet att hänga med för att inte tappa för många av våra ägare, uppfödare och utövare. Men då är en stor fråga också var pengarna ska skjutas till? Är 110 000 kronor (220 000 i helgens finaler) för att vinna ett STL-lopp för dåligt? Att vinna Kriteriet och få fyra miljoner kronor kan väl i alla fall inte vara för dåligt, oavsett vart man har hästen i träning? Däremot att vinna lopp med 10 000-25 000 kronor i förstapris är kanske inte ens något som täcker den månadens kostnad hos en A-tränare. Är det de loppen som måste få högre prispengar? Eller ska de prispengarna bestå och A-tränade hästar tävla i andra lopp?

Har man alltså en häst i A-träning som måste tävla i loppen med lägst prispengar för att hävda sig är det givetvis en höjning av prispengarna i breddloppen som man skriker efter. För en B-tränare som äger sin egen häst då? Är 10 000-25 000 kronor i ett breddlopp då okej prispengar? I så fall kanske de loppen ska vara enkom för B-tränare. Vi kan kalla det en lägsta division i travet där de stora proffstränarna inte kan eller får tävla helt enkelt.

Kanske kan alltså en väg mot bättre fördelning av prispengarna, och för att tillgodose allas behov, vara att dela in travet i flera olika divisioner. Och sedan hitta rätt nivå på prispengar för varje division. Det kanske inte ska vara så att lopp tillhörande den lägsta divisionen har för avsikt att ge förstapris som täcker utgifterna för att ha en häst i A-träning, utan mest för att kunna ge en rejäl peng till en B-tränare som sysslar med travet som hobby. Kanske måste man ha en häst som hävdar sig i den högsta eller näst högsta divisionen för kunna förvänta sig att gå runt eller plus på att ha en häst hos de dyraste A-tränarna i landet? Detta kanske även skulle skapa en annan fördelning av hästarna i landet på sikt. Om det skulle vara positivt eller negativt får tiden i så fall utvisa.

Kan man hitta ett bra divisionssystem för olika typer av lopp med ganska tydliga riktlinjer för vad som gäller i varje division kanske det alltså blir lättare för våra hästägare att bedöma förväntningarna på sin häst och sina kostnader. Har man inte en häst för de övre divisionerna och ändå vill ha den hos de dyraste tränarna kanske man inte kan förvänta sig att gå runt ekonomiskt. Sedan kan man givetvis ändå välja att ha hästen där – alternativen annars är kanske att flytta till en tränare som har tillgång till de lägre divisionerna (och då rimligtvis är lite billigare) eller försöka sälja hästen till någon annan som hellre tävlar i de lägre divisionern, vilket skapar nya möjligheter att köpa nya hästar och därmed vara kvar längre i sporten.