Ledare: "Sanningen om de undanlagda ATG-miljonerna"

Vet ATG och ST hur det låter runt om på banor, stallbackar, gårdar och stuterier? Hör de ens nödropen och klagosången? Känner de till hur tufft det är där ute?

Eller från andra hållet; Ropar de aktiva efter något som inte finns? Har de koll på ATG:s soliditet, likviditet och balansräkning? Känner de till samhällets finansiella lagar och bolagsregler? Vet de hur travsportens avkastningskrav på sitt spelbolag ser ut? Är de medvetna om mekanismerna som styr konkurrensen på bettingmarknaden?

Svaret i båda fallen är väl… nja. De vet nog kanske lite om varandras situation. Eller tror sig veta. På ett ungefär.

Ett mönsterexempel

Å ena sidan är ATG:s och den svenska travsportens övergripande ekonomiska skötsel faktiskt (möjligen till skillnad från it-verksamheten) ett mönsterexempel vad avser ordning och reda. Så var det redan från början, på Gert Lindbergs tid. Den allra förste ATG-chefen satte omedelbart en kultur av ekonomisk noggrannhet – i kombination med mod, och kärlek till sporten.

Dagens regim, med vd Hans Lord Skarplöth och ekonomichefen Lotta Nilsson Viitala i spetsen, är en 4.0-uppdatering av Lindbergs styre. Den långsiktiga finansiella hanteringen hos ATG är genomtänkt och tycks skötas by-the-book. Det finns en stabilitet i systemet som gör att man har en viss beredskap för att möta även akuta jättekriser (som pandemier, hästinfluensor, militärkonflikter med Vladimir Putin eller annat) som skulle kunna sätta stopp för allt hästtävlande under en tid.

Företaget ATG mår i grunden bra. ATG har vid vissa punkter under året en kassa på runt en miljard kronor. Det låter närmast övertryggt. Astronomiskt. Som ett bad i rikedomar. Men…

Pengahögen större än någonsin

Å andra sidan finns det likväl inga lösa pengar över. Det man förr i världen kallade för Hästsportens fond, en gammal klassisk hög med sparslantar (i praktiken var det ATG:s befintliga egna kapital man menade), var något utav en illusion. Det begreppet används inte längre.

Pengahögen i bolaget är dock större än någonsin – men det allra mesta är bundet på olika sätt. En hel del av miljardkakan är lånade medel. Till dessa räknas exempelvis lite drygt en halv miljard kronor som kundstocken sammanlagt har ”utlånade” till ATG, innestående på sina spelkonton.

I runda slängar 160 nettomiljoner om året behöver ATG vartefter lägga undan för att kunna skicka till galoppen, som äger en tiondel av bolaget.

Och en rejäl del av kapitalet, flera hundra miljoner, är låsta utifrån nya finansiella lagar, som reglerar hur ett företags tillgångar i balansräkningen måste finnas motsvarade i eget kapital.

En stadga och en trygghet

I slutänden är där möjligen, efter alla om och men, runt 150 miljoner kronor i botten på kassakistan, som ATG de facto mera fritt kan styra över, efter eget tycke och värdering.

Kan låta omständligt. Men den här basala konstruktionen utgör ändå sammantaget en stadga och en trygghet i hela hästkapplöpningsnäringen. Om vårt land skulle drabbas av en makrokatastrof, som stoppar alla travtävlingar, har ST och ATG likväl inte muskler och uthållighet för att fullt ut försörja det här ekosystemet mer än i några få månader.

Kan man då inte i ekonomiskt svåra tider, som nu, ta en rejäl näve ur den där kassakistan ändå, och strö ut lite salva på såren, i extra behövande delar av branschen?

Då hamnar man med ryggen mot väggen

Det kan man. Möjligen. Kanske. Sannolikt vid ett enda tillfälle, i så fall. Och sen aldrig mer. Därefter står man där med ryggen mot väggen, i så fall utan någon rörelsefrihet alls.

ATG vill helst inte det. Inget seriöst bolag vill riskera att bottna den rörliga kassan totalt. Man vill in i det längsta försöka behålla en säkerhetsmarginal, ett skyddsnät och ett manöverutrymme.

ATG (stöttat av ST) har sedan 2021 tagit ett principiellt beslut om att årligen dela ut 98 procent av de intjänade nettopengarna till sina ägare, det vill säga travsporten – som sedan i sin tur har att prioritera och fördela dessa mellan alla sina olika intressegrupper.

Det är direkt livsnödvändigt

Så hur kan man egentligen i praktiken lyckas med att öka medlen till hårt ansträngda aktiva?

• Det är viktigt att lyckas upprätthålla hela den ovan beskrivna stommen och ramverket i det svenska travsportsystemet – som i internationell jämförelse faktiskt är ett av de absolut starkaste i världen.
• Sen är det direkt nödvändigt att år från år behålla, och helst öka, intäkterna – särskilt i form av det totala spelandet – i ATG. På annat sätt kan prispengar knappast höjas.
• Möjligen kan man också försöka addera nya (del-)finansieringsformer, kanske med inspiration från andra nationer.
• Därutöver måste man inom Svensk Travsport utse ”spelfördelare” med kunskap, ryggrad, vidvinkelsyn och god fingertoppskänsla,.
• Dessutom är det tvunget att ATG och ST med summan av sina åtgärder och signaler, lyckas ingjuta en psykologisk känsla och optimism bland såväl hästägare som spelare, även i svåra tider – precis som krävs på många andra ekonomiska marknader. Det förtroendet och lugnet är direkt livsnödvändigt för branschen.