Ledare: "Processerna tar för lång tid – det händer för lite"

Den här typen av debatter – för det var snarare en debatt mellan dem än en paneldebatt – har vi inte i överflöd. Åsikter vädras och emellanåt finns det ett och annat korn att plocka med sig för samtliga inblandade. Hästägarnas villkor stod på agendan men debatten kom snarare att handla om travet i stort, vilket också innebar en hel del skåpmat. Källström drog hockeyparalleller som så många gånger förut, Skarplöth fick redogöra för svensk lagstiftning och aktiva vill ha mer pengar. Hösten 2022 gick Jörgen Westholm ut med en önskan om 20-procentigt ökat anslag (motsvarande cirka 200 miljoner kronor) till 2023: ”Får vi inte det tillskottet anser jag att det är dags att pausa tävlandet 1 januari en stund.”

En målbild som säkerligen alla önskade – men den var utopisk att kunna genomföra varför den därmed saknade realism. Westholm är emellertid en idéspruta och inspiratör, det är få som orkar engagera sig så mycket som han gör och det är få verksamma personer inom branschen som genomför lika mycket som han gör. I den här debatten var han bättre påläst än hösten 2022 och i stora stycken var det en one man show. 

Det är visserligen rimligt att hans parti hörs mest och ställer frågor, krav och har diverse inspel medan ST och/eller ATG har en något mer politisk hållning. Det brukar låta ungefär så här: ”Vi måste skapa förutsättningar för ekonomisk tillväxt”, ”Vi måste hitta en modell för det”, ”Vi måste paketera bättre” – fina ord men också mycket abstrakta. Westholm var konkret, vass och lösningsorienterad.

Tror inte längre på föreningslivet

Efter knappt 50 minuters debatterande uttryckte Westholm följande: ”Den här debatten går väldigt fort. Jag fick en enda fråga: Hur ska man rädda det sjunkande skeppet? Vi har inte kommit fram till en enda lösning, jag har åtminstone ett förslag.”

Förslaget handlar om att öka engagemanget, han tror inte längre på föreningslivet och vill se ett upplägg där maktfördelningen i fullmäktige förskjuts enligt följande: En röst per ägd häst, en röst per ägt fölsto, en röst per licens i ena vågskålen och banor och basorganisationer i den andra. Just nu har banorna 
1 180 röster medan basorganisationerna har 350. Han tillägger, i samtal med Travronden efter debatten, att det finns saker att skruva på och att ett konkretiserat förslag kommer att presenteras framöver. 

Hans syfte är att personer som investerat i sporten ska ha mer att säga till om. Genom lokala sällskap kan folk engagera sig, så möjligheten finns redan men inflytandet skulle bli större och tydligare med hans idé. Definitivt rimligt att se över nuvarande beslutsvägar men hur troligt är det att en sådan förändring kan bli verklighet? I praktiken ska i så fall banorna i fullmäktige besluta om att lämna ifrån sig sin makt vilket inte direkt är så troligt, dessutom trodde inte Källström på idén.

Skyddar sitt eget bo

Så trots att idéer vädrades var debatten symbolisk för hur travsporten ser ut politiskt: Det tragglas och utreds, beslutskraften är inte särskilt stark och många – för att inte säga alla – skyddar sitt eget bo och förmågan att mötas över åsiktsgränser är bristfällig. Mot slutet av debatten uttryckte Svensk Travsports ordförande följande: ”Jag hoppas att det första spadtaget på Jägersro kan vara signalen för utveckling av våra anläggningar i Sverige.”

Han besökte Åbytravet två dagar före debatten. Den enda anläggning som genomgått ett ansiktslyft modell större i modern tid och där publiksiffrorna ändå inte visar tillväxt. Naturligtvis ska målet vara att ha fräscha, attraktiva, arenor med hög trivsel och han har helt rätt i att Jägersro signalerar något – däremot tvärtemot vad han önskar.

Kurvorna måste upp nu

Ambitionen var att banan skulle stå klar 2023. Nu visar almanackan 2024 och spaden har ännu inte satts i marken, vilket delvis beror på omvärldsfaktorer men också ett svagt skrivet avtal samt framför allt stridigheter med galoppen.

Signalvärdet är således att processerna tar för lång tid, det händer för lite. Kurvorna måste vända uppåt – och det nu.