Ledare: "Prix d'Amérique 2024 – en fransk gulddivision?"

Mindre än två veckor kvar till världens mest prestigefulla travlopp, Prix d’Amérique. Och, som alltid, ser det nästan hopplöst ut att kunna besegra fransoserna. Men det finns, trots allt, en liten-liten chans för övriga världen – och oss svenskar.

Travvärldens tre stora superlopp erbjuder ju vitt skilda förutsättningar:

• Hambletonian, i USA, är näst intill omöjligt att vinna utifrån. Det går visserligen. Utländska ägare, tränare och kuskar kan kvalificera sig för loppet. Men det är många om och men: Hambot är endast öppet för treåriga hästar, du måste ha betalat en massa insatser med jämna mellanrum på vägen fram – och din häst behöver vara född i USA. Bara två utlandsregistrerade (tränade och ägda) hästar har vunnit, i loppets 98-åriga historia: Svenske Scarlet Knight (2001) och kanadensiske Forbidden Trade (2019).
   
• Elitloppet på Solvalla är travvärldens mest internationellt präglade storlopp. Här bryter vi – till skillnad från både amerikanerna och fransoserna – nästan nacken av oss för att locka in så många ”flaggor” som möjligt i startfältet. I segerstatistiken är det tajt mellan svenska och franska ekipage. Därtill en hel del vinster även för Italien, Tyskland och USA. Plus några för Norge och Kanada. Och fler nationer vill vi gärna ha med där.
   
• I Paris har fransmännen, precis som jänkarna på sin hemmaplan, varit måttligt intresserade av att utländska gäster ska komma och sno åt sig ära och prispengar framför näsan på sina egna.

Prix d’Amérique har körts 102 gånger, Frankrike har vunnit cirka tre av fyra. Distans, startmetod, regelverk och flera andra omständigheter är utformade för att mestadels passa de franska ekipagen. Utöver några enstaka strösegrar till andra länder, är det egentligen bara Italien (med 13 segrar) och Sverige (7) som kunnat bjuda fransoserna ett visst motstånd – ibland.

När Stig H Johansson 1993 vann med Queen L., bröt vi en fransk segersvit på 18 raka titlar. Och nu är det närapå lika illa igen; Under de senaste 20 åren, har Frankrike vunnit 17 gånger. De tre senaste “bortasegrarna” har i alla fall vi svenskar stått för: Gigant Neo 2006, Maharajah 2014 och Readly Express 2018.

Sverige har annars, förutom med de nämnda hästarna, haft svårt att ens ta topp tre-platser i Prix d’Amérique. Ofta har det till och med varit knepigt att över huvud taget få med några ekipage alls, bland de 18 startande. Distansen, banan eller körstilen har inte passat, resorna har avskräckt, ägare och tränare har tvekat, formen har sviktat, de har inte lyckats kvala in, skador och sjukdomar har ställt till det… med mera.

Vårt senaste stora segerhopp var Calgary Games, häromåret. Men avelsfokus och halvhjärtade förberedelser satte stopp den gången. Inför årets upplaga kändes det länge upplagt för San Moteur i en huvudroll – tills en plötslig skada, som bekant, nyligen kom emellan.

Så vad kan vi då förvänta oss av årets Pd’A?

Sannolikt en, även med franska mått mätt, snudd på överdriven hemmadominans. Något som närmast kan liknas vid “en fransk gulddivision”.

Hoppet om, eller ansvaret för, att skaka fram någon sorts nationskamp ligger, än en gång, hos Italien och/eller Sverige.

Veteraner som Cokstile och Vivid Wise As kan knappast räknas till de heta segerkandidaterna. Och visst kan det fortfarande ramla in någon oväntad tillresande ”kantboll” i startlistan.

Men det finns egentligen bara två utlänningar i sikte, som tas på någorlunda allvar i förhandsspekulationerna: Det italienska stoet Ampia Mede SM och/eller det svenska krutpaketet Hail Mary. Det är dessa båda som möjligen skulle kunna stöka till det för hemmapatrioterna. Att faktiskt slå alla de franska storfräsarna, såsom huvudfavoriten Idao de Tillard, titelförsvararen Hooker Berry och monsterspurtaren Go On Boy, med flera… blir ändå svårt..

Genrepet i helgen såg, hur som helst, hyfsat spännande ut; Hail Mary, med inhyrde franske Vincennes-specialisten Éric Raffin i sulkyn, spetsade plättlätt i Prix de Belgique, släppte täten, och satt sedan fast invändigt över mållinjen, med till synes en del krafter sparade. Nu ska det finputsas fram till nästa helg. Balansen lättas. Rycktussar sättas på. Humör och fysik optimeras.

Hail Mary (om han nu kommer med på sin höga prissumma, vilket allt tyder på) blir inte favorit, långt därifrån. Men en rolig liten outsider är han. Med åtminstone tillräcklig segerchans för att rädda både vårt svenska intresse – och loppets rykte som en internationell angelägenhet.