Ledare: "Pegasus-rapporten 2023 skapar nya frågor"

För sju-åtta år sedan arbetades det i sportens intresseorganisationer med en målbild – travsportens önskvärda läge – och namnet blev Pegasus. Sedan dess har mätetal publicerats löpande och den bistra sanningen är att travsporten befinner sig långt ifrån något önskvärt läge. Ett faktum som Svensk Travsports styrelseordförande Anders Källström inte direkt hymlade med i en intervju i Travronden under hösten:

”Vi har tappat hästar och licensierade i många år och med nuvarande utveckling kommer det sista travloppet i Sverige att köras år 2053”, sade han då.

För att råda bot på den negativa spiralen finns tre fokusområden som det arbetas mycket med: Aktiva, publik och anläggningar. När Pegasus-rapporten för hela 2023 presenterades fanns det emellertid siffror som pekade åt rätt håll även om viktiga nyckeltal fortsatt är negativa. Per Wetterholm, vice sportchef och ”excelperson” på förbundet uttrycker att det, trots negativa tal, var något bättre än befarat med hänvisning till lågkonjunkturen.

Statistiken går att vrida och vända lite på, exempelvis innebär neddragningen av lopp (-5,8 procent) att antalet startande per lopp per automatik blir fler om hästunderlaget är identiskt. På ett lokalt plan kan det finnas avvikelser och det finns definitivt exempel på mindre bra propositioner men som helhet får det anses vara vettigt att tävlingsvolymen har anpassats efter underlaget och därmed gjort att antalet startande per lopp gått från 10,56 till 10,65 (från 2022 till 2023). Den siffran lär öka under det här kalenderåret då ytterligare tävlingstillfällen försvinner.

Wetterholm konstaterar krasst: ”Man kan säga att vi har kört sex dagar för mycket i förhållande till underlaget.”

Ovan nämnda fakta innebär också att prispengarna per lopp och start har ökat då totala summan var i princip bibehållen under 2023, men så är – som bekant – inte fallet i år.

För att travsporten ska överleva på sikt krävs framför allt rekrytering och här är siffrorna helt klart positiva även om det inte handlar om några gigantiska numerära tal. Antalet ponnykuskar som startade ökade med över sju procent och jämfört med 2019 är ökningen 16 procent. Väl värt att påpeka: Däremellan har en pandemi ödelagt i princip all form av rekrytering under en väsentlig period. Målsättningen är förstås att ponnykuskar tar steget vidare, till exempel genom lopp i Juniorchansen. En annan rekryteringskälla är travskolorna där ökningen under 2023 var identisk med ponnykuskarna som kört lopp. Jämfört med 2019 däremot? 27 procent upp. Fjolåret var ett lagarbete: Samtliga storbanor visade tillväxt, liksom många andra. Några banor som kan nämnas är lilla Vaggeryd som med sina hundra elever sticker ut i positiv mening, Halmstad hade procentuellt bäst ökning och Karlshamn – med endast två tävlingsdagar per år – har så mycket som en tredjedels beläggning jämfört med många året runt-banor.

Det är uppenbart att sporten har gjort insatser som burit frukt, men det går inte att luta sig tillbaka och tro att kurvorna fortsätter i samma riktning. Lyckas travskolorna konvertera elever till att ta licens eller på annat sätt sysselsätta sig i sporten? Kan skolorna, på relativt kort tid, dubbla sina 4.582 elever (2023 års siffra) med rätt insatser? Genomför alla kurserna fullt ut? För att räknas i statistiken krävs att tre lektioner genomförts. Pegasusrapporten ger inte enbart svar, den vållar också nya frågeställningar.

Vända på negativa trender som pågått i 20 år görs inte i en handvändning och gynnas knappast av en pandemi även om spelintresset sköt i höjden under ett antal månader. Läget är fortsatt ansträngt inom sporten med skenande kostnader och prispengar som sänktes till 2024 men det kunde faktiskt ha sett mörkare ut. Visserligen påverkar det förmodligen inte en enskild tränare nämnvärt, eller kanske inte alls, att rekryteringstalen är positiva men för sporten i stort och på sikt är det en överlevnadsfråga.

Det är också viktigt att vidga sina vyer och inte enbart stirra sig blind på interna siffror. Svenska Ridsportförbundet hade 154.130 medlemmar 2022, varav cirka 105.000 klassades som ”motions- och lektionsryttare”, dessutom genomförs cirka fem miljoner ridtimmar på landets ridskolor på årsbasis. Arbetet, för travsporten, har bara börjat.