Ledare: "Palm genomförde saker – det behövs det mer av"

Åbytravet är det tydligaste exemplet. År 2003 klev Mats-Ola Palm in som ordförande i Åby Travsällskap och det året initierades ett projekt under hans ledning. Sven Henriksson och Kenneth Thollström hade nyckelroller och 2011 stod tävlingspaddocken färdig. Åtta år senare stod hela Åby Arena klart. Inte vrålsnabbt, kan tyckas – men det har visat sig vara svårt att komma så långt på andra banor.

För ungefär tio år sedan blev Solvallastaden ett begrepp. Bostadsområdet borde ha stått klart vid den här tidpunkten enligt den initiala ambitionen. Nu tragglas det med en detaljplan utanför Solvallas räckhåll och den stora pengapåsen har, i princip, inte trillat ned i travkassan ännu. Örebrotravet har undersökt möjligheten att flytta sin anläggning men det tycks inte bli något av den saken. Skellefteåtravet har utrett en eventuell markförsäljning men kommit fram till att det nog inte är aktuellt. Färjestadstravet håller just nu på att utreda möjligheter till försäljning men där har styrelsen tills vidare backat på sin tanke om att inte ha hyresgäster eller träningsbanor.

Travet och galoppen inte överens

I södra Sverige fortsätter alla turer med nya Jägersro. Marken har sålts – dock utan indexering – och trots att beslutet fattades hösten 2017 har ännu inget fysiskt arbete påbörjats, bland annat för att travet och galoppen inte kommit överens. Därför talar en del saker för att den nya anläggningen inte börjar byggas förrän 2027. Skånska Travsällskapet kan inte belastas för varken pandemin, kriget eller lågkonjunkturen. Tre faktorer som gett deras projekt en kraftig törn, däremot finns mycket svaga detaljer såsom avsaknad av indexreglering och oförmågan att enas med galoppen. Hallands Travsällskap sålde en liten bit mark för cirka tio år sedan och sex flerfamiljshus byggdes. 

Nu finns det långt gångna planer på att sälja ytterligare mark i betydligt större omfattning ett stenkast därifrån. Mycket ska fortfarande klaffa med kommunens ambitioner men ur travsportens perspektiv är beslutet helt givet: Sälj! Dels för att en del av marken knappt används, dels för att det är oförsvarbart att sitta på den typen av tillgångar när anläggningen – likt i princip varje bana – har ett mycket stort underhållsbehov.

En hel del banor förfogar inte över tillgångar värda namnet, exempelvis är Lycksele och Årjäng två av få kommuner i landet med överskott på bostäder. Möjligheterna är inte oändliga i alla riktningar men i vilken utsträckning har sällskapen över hela landet genomlyst alla potentiella affärer?

“Peta ut öronpropparna”

Mats-Ola Palm, med ett starkt cv från det internationella näringslivet, var en något okonventionell travordförande. I samband med projektet avvarades Balltorps träningsanläggning vilket mötte protester, dessutom infördes dubbla open stretch vilket verkligen inte uppskattades i alla led. Den emellertid något burduse Palm svarade följande när Expressen ringde och bad honom bemöta Kari Lähdekorpis kritik: ”Han är välkommen att ringa när som helst. Om han dessutom besvärar sig med att peta ut sina inbyggda öronproppar skulle vi kunna ha en dialog.”

Å ena sidan inte direkt diplomatiskt men å andra sidan resulterade hans nio år som ordförande i att få sålt mark, bygga en helt ny tävlingspaddock samt dubbla open stretch. Den handlingskraft han visade, understödd av skickliga styrelsekamrater, saknar motstycke vid en jämförelse med evighetsprojekten Solvallastaden och nya Jägersro. Låt vara att sällskapen emellanåt står utan operativt inflytande och byggfrågor fastnar i olika instanser. Mats-Ola Palm genomförde saker och det skulle behövas på många ställen, gärna i går.

Att nya Åby inte inneburit ökad publik är smolk i glädjebägaren liksom att arenan haft problem, bland annat på grund av yttre omständigheter, men det kan inte den tidigare ordföranden lastas för. Den levande stallbacken försvann också, men ärligt talat: Vilka, i princip fallfärdiga, stallbackar är värda att bevara just nu? Det kan inte vara många. Och för vilka pengar ska dessa i så fall rustas upp?