Ledare: "På vilket sätt gynnas svenskt trav av att tvååringar tävlar?"

Vårt största tvååringslopp, Uppfödningslöpningen, är avgjort och vinnarna blev Fourth Dimension-hingsten Fiftyfour, Tomas Malmqvist (tränare), Ken Ecce (kusk), Lee Nimåker (skötare) och Linné Trav (uppfödare och ägare). Den svenska travsporten då? Vilka blir vinnare på att det tävlas tufft med tvååringar? Är en häst redo för de tuffa påfrestningar, som både förberedelser inför en tävlingssäsong samt loppen som blir hårdare och hårdare för varje år, innebär? Är en tvåårings kropp redo att pressas både psykiskt och fysiskt till den nivå som krävs för att konkurrera på tävlingsbanan? Håller en häst humöret, fysiken samt utvecklingen lika bra upp i hög ålder om den börjar tävla som tvååring eller ett år senare?

Givetvis är det olika från häst till häst hur de klarar detta och ansvaret för den bedömningen ligger hos de skickliga yrkesmän som tränar hästarna. Men frågan är om travsporten har tillräckligt med hästar som är hårda nog i psyket och är redo fysiskt för att ha ett brett tävlingsprogram för tvååringar? Eller borde man flytta pengarna från tvååringslopp till kanske lopp för fem- och sexåringar? Långa karriärer och välmående hästar upp i så hög ålder som möjligt är väl ändå det viktigaste för alla som arbetar inom travsporten? Detta ger också fler möjligheten att slåss om pengarna. Mer konkurrens är också alltid bra och nyttigt, eller?

Forskningen och vetenskapen säger att en hästs tillväxtzoner vuxit färdigt runt tre års ålder. Efter det kan hästens muskler, manke och så vidare givetvis fortsätta växa. Hästar bör naturligtvis tränas innan de är färdigvuxna eftersom skelettet då anpassar sig till den belastning som det utsätts för. Att förbereda en häst för en förhoppningsvis lång och framgångsrik tävlingskarriär på bästa sätt är givetvis av största vikt. Aveln och de snabba generationsväxlingarna har också gjort att dagens hästar är så pass begåvade (spänst, styrka, mentalt starka och arbetsvilliga) och ”lättränade” att de i princip inte behöver tränas för att kunna prestera. Hållbarhetsträningen är dock av samma vikt som för x antal generationer sedan då hästarna inte kunde prestera utan att tränas väldigt mycket mer och under längre tid, vilket gjorde att hållbarheten kom av sig själv. Tävlingskarriärerna började senare och man tvingades gå långsammare fram i träningen. I dag finns alltså större risk att hästar pressas i ett tidigt skede, vilket får stora konsekvenser för hästarna och för travsporten. Ingen vill väl ha, eller gynnas av, korta tävlingskarriärer för hästarna? Svensk Travsport bör därmed genom sitt tävlingsprogram i så stor utsträckning som möjligt leda tränare och hästar in i ett arbetssätt som ökar chansen till långa karriärer på tävlingsbanorna.

ATG:s spelform V75 är som bekant flaggskeppet för travsporten i Sverige. Det skulle inte vara förvånande om en undersökning visade att fler vet vad V75 är än vad travsport är. Våra största stjärnor genom alla år är också de som tävlat lite längre upp i åldrarna. De som glänst på V75, varit med i Elitloppet eller Prix d’Amérique, och så vidare. Också i en tid då antalet svenskfödda tävlingshästar blir färre och loppen oftare inte fylls blir en längre karriär för samtliga hästar allt viktigare för varje år. Ekvationen färre hästar och kortare tävlingskarriärer är givetvis väldigt dålig för hela travsporten och något som måste motarbetas på alla tänkbara sätt, och det är ganska bråttom nu.

Absolut ingen skugga ska falla över vinnaren av lördagens upplaga av Svensk Uppfödningslöpning och inget säger att deltagarna i loppet på något sätt mår dåligt eller inte var redo för de påfrestningarna som de utsattes för. Det var idel skickliga tränare som hade hästar med och ingen skulle ha startat en häst där om de inte var övertygade om att varje häst var redo för uppgiften.

Men frågan att belysa här är på vilket sätt som tävling för tvååringar lyfter och gynnar den svenska travsporten och dess hästar? Det finns i alla fall ingen forskning som säger att det skulle vara skadligt för hästar att förberedas under längre tid och komma i gång som treåringar i stället för som tvååringar. Däremot finns det saker som pekar på det motsatta, att hård påfrestning i för tidigt skede hämmar en lång tävlingskarriär och en utvecklingskurva som pekar uppåt i flera år.

Är det dags för Svensk Travsport att tänka över detta på allvar? Att anpassa sitt tävlingsprogram för att i så god utsträckning som möjligt bidra till att hästar inte utmanas för tufft för tidig, och därmed riskerar att korta sina karriärer?