Ledare: "Kanske räddades ST av Westergaard?"

Många aktiva inom travet har också varit rent ut sagt förbannade, och känt sig förolämpade av att Westergaard trots alla bevis och domar ändå har fått fortsätta att tävla vidare, inte bara i Danmark, utan även i Sverige. Att få till rätt balans mellan rättssäkerhet och upplevd handlingskraft är inte alldeles enkelt. 

Nu är samtliga länder, särskilt då Danmark och Sverige, (åtminstone tillfälligt) räddade av Westergaards eget beslut strax före påskhelgen, om att med omedelbar verkan lägga ned sin karriär som travtränare. Man kan tydligt förnimma hur travförbunden i hela Norden drar en lättnadens suck. Saved by the bell, som det brukar heta i boxningskretsar. Förbunden, inte minst ST, var lite illa ute i den här frågan.

Fallet Westergaard har hela tiden blottat en djup spricka mellan ”den allmänna rättsuppfattningen”, hos merparten av travbefolkningen på stallbackar och publikplats, kontra de beslut som fattats eller inte fattats, i den trevande straffpåföljdshanteringen, hos bland annat Svensk Travsport. 

Nu slapp ST bli synat i botten i ärendet. De bör nog vara tacksamma över det. För resonemanget som ändå hann skymta fram, och möjligen var på väg att omsättas i ett beslut – även om vi inte säkert vet – kändes passivt och undfallande, och hade sannolikt inte imponerat på de egna gräsrötterna inom det svenska travet.

Ändå kan man naturligtvis inte ensidigt såga ST för de åtgärder som man vidtagit i olika faser av Westergaard-följetongen – eller de beslut som man nu inte riktigt hann ta, eller i alla fall inte hann gå ut med.

“Det måste man ge ST cred för”

Det finns i all rättshantering alltid en viss risk att en uppretad folkmassa kan låta känslorna ta över även hos de styrande, och leda till att formalian i en rättsprocess viftas bort, och en anklagad förövare av något slag döms på oriktiga eller ofullständiga grunder. Den fällan föll aldrig ST i här. Det måste man ge dem cred för.

Några effekter runt Westergaard-caset känns igen också från en massa olika civila rättsfall ute i samhället:

• Skepsisen och tålamodet gentemot återfallsförbrytare är betydligt hårdare, och toleransen mindre, ute bland ”vanligt folk”, än vad som motsvaras i många regel- och lagformuleringar.
• Att låta brottsmisstänkta leva vidare som vanligt, och fortsätta sin yrkesgärning, under utredning, fram till formella domslut är fattade, provocerar många.
• Och att i sitt eget land förhålla sig till, och kanske följa, vad ett annat lands rättssystem beslutat kan kännas obekvämt och komplicerat – om tongångarna och värderingarna i det egna landet inte riktigt överensstämmer med desamma i det dömande landet.

Situationen som nu var under uppsegling kring Westergaard, var alltså att det danska travförbundets högsta instans hade fastställt hans nya dopingdom till två och ett halv års års avstängning.

Ett nytt scenario

Ändå skulle Westergaard få fortsätta tävla i Danmark. Detta eftersom han själv fortfarande bedyrar sin oskuld i det senaste fallet, och planerade (och alltjämt tycks planera) att driva sin sak vidare i civil, dansk, domstol. Detta var ett för ST nytt scenario.

Skulle man följa Danmark hela vägen, även civilrättsligt – eller nöja sig med deras ”travdom”, och utöver det markera egen integritet? I Sverige har vi en praxis att hålla interna travfall borta från civila domstolar, och i mesta möjliga mån låta hästärendena stanna vid travets egen överdomstol. Medan det danska travförbundet nu alltså gjorde tvärtom, och välkomnade – eller till och med tycktes uppmana Westergaard till – en civilrättslig överprövning.

I de uttalanden som hann göras före Westergaards avhopp, blottade ST en tassande attityd. I vart fall inget spontant eller kraftfullt offentligt ställningstagande mot fusket, till hästarnas försvar. Utan man kunde ana, eller tolka ST som, att det låg närmare till hands att in i det längsta försöka stötta den danska rättsprocessen, snarare än att riskera att “för tidigt” röja någon egen kritisk hållning mot Westergaard.

Så i slutänden får ST kanske tacka Bo Westergaard själv – för hjälpen att slippa gå ut med ett svagt och impopulärt beslut, som med garanti hade förkastats i de egna leden.