Ledare: "Ingen lätt fråga – men regeln måste bli tydligare"

”Häst ska köras eller ridas tävlingsmässigt till bästa möjliga placering om ej påtaglig trötthet eller tecken på skada hos hästen eller fel på utrustningen konstateras under loppet. Måldomarnämnden ska fordra att tränare eller körsven eller ryttare avger förklaring till ifrågasatt överträdelse av bestämmelsen i första stycket. Detta ska också gälla om häst uppvisar påtaglig formförändring.”

Detta är saxat från Svensk Travsports tävlingsreglemente för 2022. Denna regel har också funnits under en lång tid, men är det inte dags att åtminstone ifrågasätta varför den finns? 

Eller snarare vad det huvudsakliga syftet med regeln är och i vilka sammanhang används den för dagen? Och i vilken utsträckning borde den i stället användas? Vilken funktion fyller den faktiskt för dagen? Är det enda syftet att den ska finnas för att det låter bra? För hur ofta används regeln egentligen? 

Det sker ju styrningar dagligen som är rent ut sagt dåliga och felaktiga om man ska se till att alla kuskar ska leverera styrningar som innebär att man ”kör för bästa möjliga placering”.

Det är en förutsättning för god spelsäkerhet att alla tränare och kuskar har en regel över sig som säger att de alltid måste göra allt de kan för att nå bästa möjliga placering. Det är nog något som alla håller med om. Men de flesta som följer dagens travsport i Sverige vet att verkligheten helt enkelt inte är så att alla tränare och kuskar kör för bästa möjliga placering varje gång och detta utan att straff delas ut. 

Vad innebär ens ”att köra för bästa möjliga placering”? Borde det exempelvis inte innebära att en kusk måste vara väldigt påläst inför ett lopp? 

Det känns rimligtvis som ett minimikrav för att man ens ska kunna hävda att man försökt nå bästa möjliga placering. 

Därav frågan, vad är egentligen syftet med regeln? Går det inte att vara mer specifikt angående vad som krävs och inte krävs av tränare och kuskar? Eller kan man som kusk alltid gömma sig bakom att ”jag gjorde si och så som en chansning, men det gick inte hem den här gången”? Var går gränsen mellan otur och att man faktiskt inte gjorde sitt yttersta för att nå bästa möjliga placering? Kommer man opåläst till ett lopp som kusk och fattar ett beslut som man kanske förväntas inte göra om man är påläst, har man då gjort det man kan för att uppnå bästa möjliga placering?

Med all respekt för att en kusk måste köra efter hur varje enskild häst känns när starten går samt anpassa sig efter vad övriga kuskar gör för drag i loppen, och att beslut i loppen måste fattas snabbt och man sällan har tid för eftertanke i stridens hetta, men är det okej att bara hoppa i sulkyn, kör ut i defilering och sedan ”köra lite på känsla, och sedan se vad som händer”?

Dagens spelare på trav är troligtvis mer pålästa än någonsin och det finns mer information tillgänglig än någon gång tidigare, vilket gör att man då också ställer högre krav på de som kör att de faktiskt också ska fatta rationella beslut i sulkyn. 

Eller rättare sagt, det blir mer tydligt när en kusk kör på ett sätt som uppenbart inte är den taktik som, på förhand, innebär bäst möjligheter för ekipaget att sluta så långt fram som möjligt. Detta samtidigt som en kusk måste få köra lite våghalsigt, testa en ”fräckis” mitt i loppet eller ”syna” en favorit. Det är ju vad som gör loppen intressanta och sevärda. 

Det är alltså inte oddsen som ska bestämma hur en kusk ska lägga upp det taktiska, men återigen – var går egentligen gränsen mellan att göra vad man kan för att nå bästa möjliga placering och köra slarvigt eller dåligt som mer liknar att förstöra loppet än tävling? Är en dålig styrning ens samma sak som att man inte kört för bästa möjliga placering? 

Oklart, och därför kanske man behöver justera, eller göra tillägg till denna regel. I en tid då fler och fler kuskar vill ha catchdriving som profession så kanske det också är läge att ställa högre krav på prestationen.

Detta är sannerligen inte någon lätt fråga med ett givet svar, men eftersom det då och då ”bubblar upp” diskussioner efter att det skett styrningar som både på förhand och i efterhand setts som ogenomtänkta och rent ut sagt dåliga, så är det dags att göra regeln tydligare för alla vad som faktiskt gäller.  En sådan styrning kan för dagen alltid försvaras med att ”jag tänkte eller trodde att det skulle bli si eller så, men det blev fel helt enkelt”. 

Detta är en fråga som bör vara viktig för alla, oavsett om man är ägare, tränare, uppfödare, kusk, publik eller spelare.