Ledare: "Härdin slog in dörren – men vi har en bit kvar"
Vi är mitt uppe i en högsommar, som för travets del är fullspäckad av fester, tragedier och dramatiska storlopp, om vartannat. Juli var i vanlig ordning underbart, med fyraåringspärlorna Sprintermästaren och Stochampionatet som två bubblande aptitretare inför det så småningom kommande Derbyt.
Detta är en kommenterande text. Skribenten svarar för analys och ställningstagande i texten.
Det svenska travets årscykel är för tillfället framme vid fasen med ljuvliga Hugo Åbergs på Jägersro nu på tisdagkvällen, nästa helg Åby World Grand Prix, och veckan efter det: jubileumsdagen på Solvalla, med Margareta Wallenius-Klebergs Pokal.
Onsdagskvällen den här veckan serveras även Gotlandslöpningen, på Skrubbs, ute på öjn, vilket förstås är en annan riktig höjdare. Dessutom, nu till helgen, supershowen Hambletonian, bortifrån USA. Det är en njutbar tid, vare sig man gillar ljusa ljumma sommarkvällar, lagom bränt på grillen – eller folkfest på travbanor.
Vi skulle må bra av några nya miljonvinnare
Det som möjligen funkar lite mindre bra under högsäsongen, är utdelningarna på V75. Favoritparaderna står som spön i backen. Någon lördag med miljonutdelning har inte synts till sedan i slutet av januari – för ett halvår sedan.
V75-spelet skulle må väldigt bra av några nya miljonvinnare igen, inom kort. Man märker även själv hur man efter ett tag blir en aning mer återhållsam med insatserna, när det så sällan ramlar ut större slantar.
Travet fantastiskt, men ingen lek
Sommarens tragik i Travsverige, är de brutala olyckorna med kuskarna Peter Eriksson och Morgan Ivarsson inblandade. I Erikssons fall en bakut-spark i samband med starten, vad gäller Ivarsson ett hjärtstopp direkt efter målgång. Inga fel som har begåtts. Och travet i vårt land har fler säkerhetsbestämmelser än någonsin förut.
Men allt kan likväl inte täckas in och kontrolleras. Båda de här händelserna – liksom andra situationer där även hästar råkar illa ut på banan, vi hade ju ett dödsfall så sent som förra veckan – är återkommande påminnelser om att det faktiskt är liv vi handskas med där ute, och att det mitt i all lust och glädje även finns ett ständigt behov av skärpa, vårdresurser och ordning-å-reda på våra banor. Travet är fantastiskt. Fast någon lek är det trots allt inte.
Blågula profiler till USA
Vi har i dagarna släppt iväg ett par flyttfåglar över Atlanten. En ung och en gammal. Såväl kusken Rikard N Skoglund, 35, som tränaren Reijo Liljendahl, 69, har just lämnat Sverige och svenskt trav, för äventyr borta i Amerika.
För Liljendahls del avslutades den svenska karriären i tråkiga tonarter, med en uppslitande rättstvist med gamle vännen Stig H Johansson – och i spåren av det också konkurs och indragen ST-licens för Liljendahl. Vad gäller Skoglund är det mindre smolk och mer muntra miner i samband med flytten – fast i bakgrunden ändå lite samvetskval över familjesituationen, som man ännu inte fått till, fullt ut.
I vilket fall som helst kommer det att bli intressant att under hösten följa båda dessa välkända blågula travprofiler, i deras kamp för att om inte erövra världen, så i alla fall att slå sig in på en annan marknad. Vi har ju några aktiva som har lyckats over there förut. Flera stora tränare som rent av dominerar det amerikanska travet för tillfället. Nu tillsätter vi alltså ytterligare förstärkning, formad och fostrad i det svenska ST- och ATG-systemet.
När får vi ta med oss väskor?
Väskförbudet är en trivselsänkare i sommar. Det här är inget som travet ensamt kan råda över – men svindyra restaurangpriser, i stället för trivsam picknickkorg, har blivit årets totolucka-spöke bland många banbesökare.
Pionjären har lämnat oss
Ann-Mari Härdin (under en period Johansson) har lämnat oss. Hon blev på 1970-talet landets första kvinnliga proffstränare – och även pionjär inom sitt kön genom att ta hem ett rikstotolopp.
Många hävdar att jämställdhetsutvecklingen i vår travsport har tagit enorma kliv sedan dess. Jag säger nja på det. Fortfarande, nästan 50 år senare, är det bara tre kvinnor genom alla år som har kört Elitloppet. Ingen har vunnit.
I förteckningen över svenska travtränare med A-licens, finns det i dag ett drygt 50-tal kvinnor. Det vill säga mindre än 15 procent av landets A-tränarstock. Och på sin höjd hälften av dem, egentligen kanske färre än så, kan anses vara fullt ut etablerade i elitskiktet. Inget av de kvinnostyrda stallen, eller någon av de kvinnliga kuskarna, finns med på 2024 års svenska topp tio-listor – vare sig man räknar antalet segrar eller mängden inkörda pengar.
Härdin slog in dörren. Fast kvinnorna har fortfarande en bit kvar, innan någon mer absolut jämställdhet kan utropas i branschen.
Ämnen i artikeln
Taggar i artikeln
Så jobbar Travronden med journalistik
Uppgifter som publiceras ska vara sanna och relevanta. Vi strävar efter förstahandskällor på vår information och att vara på plats där det händer. Vi följer de Pressetiska reglerna och vår nyhetsjournalistik ska präglas av trovärdighet och opartiskhet.