Ledare: "Ett halvfullt glas fylldes med genuin glädje i Kalmar"

Få andra ord än just det för det som utspelade sig på Kalmartravet är mer träffsäkert. Åtminstone om man var redo att luta sig tillbaka och ta in alla ljusglimtar som påminde oss om svensk travsport när den är som bäst. 

Redan för ett år sedan tog A Fair Day en speciell plats i travpubliken när han svepte fältet och tillät kusken Oscar Ginman att göra segergest ett helt upplopp ner. Mycket har hänt sedan dess och Elisabeth Almhedens stjärna kom tillbaka ett år senare som en elitloppshäst. Att göra den resan tillsammans med en B-tränare är spektakulärt i sig.

Ett år senare hade det stora hemmajublet ­redan utbrutit när samma tränare och samma kusk besökt vinnarcirkeln efter ännu en spektakulär seger. Den här gången med lillebrorsan Maroon Day. Både tränare och kusk har hela tiden varit tydliga med att han är riktigt bra och det positiva snacket bestod trots spår långt ut bakom vingen och trots att hästen hade varit sjuk. När all optimism färglades med en ­dödenskross på hemmaplan var det nog extremt få som misströstade. 

Elisabeth Almheden var tagen när Kanal 75 intervjuade henne på banan strax efter segern och när hon närmade sig vinnarcirkeln utbröt ett genuint hemmajubel från publiken. En publik som faktiskt var marginellt större än i fjol (3 485 personer jämfört med 3 122). Några av dem var dessutom prydda i de blåa t-shirtarna som A Fair Days hejarklack bar under elitloppshelgen. 

När det väl var storebrorsans tur att ta omtag efter elitloppsmisslyckandet visade han med tydlighet att han har mer att ge i högsta klassen framöver. Att en B-tränare tar så här mycket plats är hoppfullt för alla oss som följer travet vecka in och vecka ut. Kanske än mer hoppfullt för de som går till stallet varje morgon och med små medel ska ut och tävla mot de bästa på lördagar. Elisabeth Almheden och hennes hästar visar att det inte krävs all tur i världen för att lyckas. De visar att det är möjligt även 2024. 

Som av en tillfällighet sammanföll Almheden show med ett par andra detaljer värda att lyfta. Överlägsna stortränare med favoriter som vinkas till ledningen är en ständigt återkommande kritik. Den här V75-omgången inleddes med att en jättefavorit tränad av Daniel Redén och körd av Magnus A Djuse fick nöja sig med dödens – och se sig besegrade.

Med ett halvfullt glas kan man även använda ­Kalmarsundspokalen som ett positivt exempel. Trots att en favoritspelad italienare kom till ledningen på två steg var det ändå blågult som var först över linjen trots ett blytungt lopp. Nyss nämnde Redén och hans gamle elitloppsvinnare Don Fanucci Zet såg nämligen till att även söndagen blev en blågul flaggdag.

Dessförinnan hade Roger Malmqvist-tränade ­Nikki Lane tagit en fin seger i Diamantstoet och V75-romantikerna kunde börja drömma om att Malmqvist har en efterträdare till gamle reklamhästen Dragster. 

När det väl var dags för V75-avslutning kunde det bara sluta på ett sätt, med en skräll. Joakim Lövgren såg till att leva upp till det bakom treprocentaren Larry Wood och utdelningen flög upp till 169 116 kronor och därmed blev det sexsiffrig utdelning för tredje året i rad.

Tidigare under veckan bjöd Solvalla på en V86-omgång som innehöll absoluta kulltoppar och saftiga förstapris. Den officiella publiksiffran därifrån blev 702 personer. Med ett fortsatt halvfullt glas kan man konstatera att det är välkommet att andra banor får chansen att arrangera egna V86-omgångar under sommaren. 

Det kommer förstås att komma V75-omgångar framöver som kommer vara raka motsatsen till söndagens propaganda i Kalmar.

Men av just den anledningen är det viktigt att uppmärksamma det vi just fick uppleva. När publik, sport och spel levererar på samma gång behöver vi inte tänka på överlägsna fransoser eller barfotaförbud. Då slår inget en riktigt fin V75-lördag (söndag).