Ledare: "Ett förbud kan också vara en utveckling av sporten"
Veckans ledare handlar om skillnaden mellan regler och förbud, eller är det samma sak?
Detta är en kommenterande text. Skribenten svarar för analys och ställningstagande i texten.
Nyligen presenterade Svensk Travsport statistik över hur såväl amerikansk sulky (jänkarvagn) används som frekvensen av barfotastarter hos landets största tränare. Åke Lindblom tillhör de tränare med en stor mängd barfotastarter på yngre hästar och svarade, på den ledande, frågan kring ett eventuellt barfotaförbud på treåringar: ”Jag är lite emot förbud överlag.”
Han är inte den förste aktive att svara just så när det handlar om åsikter kring barfotakörning och vagnmodell. Det går till och med att argumentera för att retoriken är en självbevarelsedrift, att lyfta fram förbud som något positivt och därmed i ett hårdraget perspektiv välkomna inskränkningar i friheten skulle framstå som synnerligen speciellt.
Hur man än vrider och vänder på det består samhället och sporter av förbud – eller rättare sagt regler. För att en sport över huvud taget ska bli verklighet behöver regler formuleras. Den moderna fotbollens embryo sägs ha uppkommit ur en dispyt på brittiska internatskolor i början av 1800-talet, då var sporten en blandning av rugby och dagens fotboll, men olika viljor gjorde att det inte gick att enas om hur regelverket skulle se ut och lokala tolkningar förekom. Något som ledde till att såväl Football Association (FA) som Rugby union bildades, hopkoket av olika aktiviteter besläktade till nutidens fotboll och nutidens rugby gjorde att aktiviteterna på brittiska internatskolor splittrades. Sedan dess har fotbollen förändrats undan för undan, först på 1900-talet infördes straffsparken. I modern tid handlar förstås fotbollens regelverk snudd på uteslutande om Video Assistant Referee (VAR).
I travsporten används ofta retoriken ”förbud”, inte allra minst eftersom såväl förbund som medier gärna använder orden ”förbud” och ”tvång” – det är barfotaförbud eller skotvång, men översatt till andra regler inom sporten är det också förbud mot fula körningar, galopper, två kuskar i samma sulky och så vidare, där tillämpningen varierar i reglementet. Uttrycket ”tacklingsförbud” eller “travtvång” är däremot inte så vanligt förekommande, det har nog aldrig skrivits förr.
Förklaringen till att det är så laddat med regler kring balans och vagn lär finnas i att det delvis är materiella saker och att det delvis torgförs som något tränaransvaret borde reglera och att det emellertid påstås att vara negativt inställd till utveckling av sporten. Hästar springer snabbare utan skor, det är fastslaget av en forskargrupp vid Statens lantbruksuniversitet (SLU), studien publicerades i somras och slutsatsen är att hästarna per kilometer i snitt springer 0,7 sekunder snabbare utan skor på samtliga hovar, samtidigt som galopprisken ökar med 15-35 procent.
Det går att påtala en mängd olika regeländringar i diverse idrotter som kan anses ha stävjat utvecklingen. Redan före VM i Rom år 2009 hade debatten i simsporten stort utrymme och det internationella simförbundet Fina hade gjort vissa regeländringar, och när hela 42 världsrekord sattes vid världsmästerskapen 2009 togs beslutet att så kallade superdräkter, eller hajdräkter, som täckte axlar och armar inte längre var önskvärt, dessutom reglerades det på nytt vilket material som dräkterna ska vara gjorda av. Inom friidrotten finns det inte särskilt stort spelutrymme för att variera sin utrustning: diskusar; spjut; släggor – allt måste hålla sig inom en viss bestämd regelzon att jämföra med travsporten där valfriheten kring vissa utrustningsdetaljer närmast saknar motstycke. Det handlar om rycktussar i olika utformning, huvudlag med en mängd olika användningsområden, springremmar, jordbländare, selar, tömmar, sulkys och balans.
Varje sport behöver regler för att överhuvudtaget vara existensberättigande och väldigt många sporter – för att inte säga alla – har finjusterats genom historien, något som även gäller travsporten. Frågan är dock om inte travsporten är unik när det handlar om olika typer av tilllåten utrustning? Så i händelse av att regelverket kring barfotakörning förändras ytterligare – tvååringar och vintermånaderna har sedan 2015 ett särskilt regelverk – kanske det bara är i linje med hur andra sporter agerat, och agerar, utan att retoriken behöver vara att enskilda individer är positiva eller negativa till just förbud. Det innebär inte en inskränkning av åsiktsfriheten, det förekommer förstås en mängd olika synsätt på reglerna i travsporten och det krävs för att överhuvudtaget utveckla sporten, men att just förbjuda viss utrustning kan också vara en utveckling av den, att ha en positiv syn på barfotakörning behöver inte vara synonymt med att vara kritisk till förbud, lika lite som en negativ syn på barfotatävling i låg ålder inte är synonymt med en positiv inställning till förbud.
För inte är Armand Duplantis världsrekord i stavhopp mindre värt bara för att det inte är tillåtet med fler än två markeringar vid sidan av ansatsbanan? Det är alltså förbjudet att ha en mängd tejpbitar som riktmärken och stöd i ansatsbanan, en till synes obetydlig detalj och sporten verkar överleva ändå.
I KORTHET
Åbytravet har gjort klart med en fransos till Paralympiatravet. Femårige Gelati Cut (e. Coktail Jet) kommer närmast från två raka grupp II-segrar på Vincennes och har tampats i årgångsloppen. I fjol var han femma i såväl Europaderbyt som inhemska fyraåringskriteriet. Tränar gör Romain Christian Larue. Vem som kommer att köra hingsten är i nuläget inte klart.
CITATET
Han sitter nog hemma i soffan och gråter nu
– Sweetmans skötare Ida Lindberg efter STL-finalsegern i lördags om tränaren Lars I Nilssons status
Ämnen i artikeln
Så jobbar Travronden med journalistik
Uppgifter som publiceras ska vara sanna och relevanta. Vi strävar efter förstahandskällor på vår information och att vara på plats där det händer. Vi följer de Pressetiska reglerna och vår nyhetsjournalistik ska präglas av trovärdighet och opartiskhet.