Ledare: "En oväntad pärla i den svenska sommarbuketten"

Sedan drygt tio år tillbaka har galoppsporten, ATG – och numera på ett hörn även travet och montén – med det här draget helt enkelt kapat firandet av det som ska vara konungariket Sveriges högtidligaste dag. Detta mitt inne i landets huvudstad, på bästa familjetid.

Ungefär i samma anda som att Folkspel och Bingolotto har lagt beslag på den så kallade uppesittarkvällen, att jordgubbs- och sillfabrikörerna har stulit midsommaren, äggproducenterna har snott påsken och att Sveriges Television med ljuständning och en gammal tecknad Kalle Anka-rulle har tagit kommandot över de svenska familjerna på självaste julaftonen.

Allt detta bevis på briljant marknadsstrategi och skamlös produktplacering – som på något underligt sätt samtidigt har blivit till glädje för (närapå) alla.

Att knalla omkring i Stockholm den 6 juni i jakt på ett givet firande, är inte lika självklart som om man exempelvis råkar befinna sig i Oslo den 17 maj, eller i Washington den 4 juli. Vi har vår nationaldag – men den saknar urgamla och stolta traditioner.

Behovet har funnits länge. Ingen del av huvudstaden har varit en fullt ut naturlig plats för det här årliga firandet. Inte Strandvägen, inte Skeppsbron, inte Skansen eller Djurgården, inte Sergels torg, inte Rålambshovsparken, inte någon av de stora arenorna…. nej, ingenstans har nationaldagsfirarna i stan riktigt vetat vart de ska ta vägen.

Detta tog Svensk Galopp – med sin minimala lilla sport – fasta på, när man 2013 gav sig på den absurda tanken att försöka roffa åt sig nationaldagen. Det lät smått vansinnigt. Men mot alla odds har det gått hem!

Tillståndet man har fått att vara där, är – via Kungliga Djurgårdens förvaltning – signerat av kungen själv. Nationalstadsparken, eller Ladugårdsgärdet, som är de båda officiella namnen på Gärdet, är landets mest besökta grönområde. Och redan för 200 år sedan brukade man faktiskt anordna hästkapplöpningar här. Så idén, tanken, att låta ”hästsportens Formel 1” utspela sig just på denna plats, hade faktiskt vissa rimliga historiska preferenser.

Men ändå… att den minimala lilla, i Sverige helt marginaliserade, formen av hästsport, på 2020-talet skulle komma att dominera landets nationaldagsfirande, är snudd på osannolikt. Att nu strosa runt här, med ett lätt leende på läpparna, och hitta hattparader och vip-tält och kändisar och kompisar och familjer med fikakorgar och pensionärer och ungdomar och barn och alla-ni-kan-tänka-er… med en massa galopphästar som kuliss och huvudrätt… känns smått overkligt.

Det allra mest briljanta i sammanhanget, och en stor framgångsfaktor, är att evenemanget – för den som så önskar – är alldeles gratis. Alla är välkomna. Alla kan vara med. Lite extra generösa betalbiljetter, är endast frivilliga.

Alltihop är både festligt och flashigt – och samtidigt lika folkligt som mjukglass, grillspett och Tomas Ledin.

Nationaldagsgaloppen är alltså, rent publikt, större än inte bara Elitloppet, utan mer välbesökt än hela elitloppshelgen.

Ingen vet exakt, men sannolikt var vi – även i år – mellan 40 000 och 50 000 människor som någon gång under torsdagseftermiddagen befann oss mitt i folksamlingen på Gärdet.

Trots allt har detta fenomen, i grunden, väldigt lite med hästsportintresse att göra. Den enorma närvaron har andra drivkrafter; En längtan efter firande, frihet, gemenskap, action, frisk luft, försommarsol – och att ”något” händer.

På Elitloppet vimlar det av människor med genuint och djupt trav- och spelintresse. Gärdet och nationaldagen är något annat. Här är ingen – jo, kanske någon, men väldigt få – egentligen så särskilt intresserad av galopploppen. Uppmärksamheten på racen är ganska så ljummen, flyktig och tillfällig.

Det är inte heller så att nationaldagseventet leder till fyllda läktare på de vardagliga galopptävlingarna på Bro Park eller Jägersro. Den kopplingen verkar trots allt vara långsökt, för att inte säga minimal.

Och den ytligheten må så vara.

Ändå är det, som hästsportvän, omöjligt att stryka omkring här en hel nationaldag, utan att bli såväl glad som stolt, imponerad och nästan lite rörd – och väldigt förundrad.

Nationaldagsgaloppen är en oväntad pärla i den moderna blågula sommarbuketten.