Ledare: "Det skamliga är att inte våga fråga"

I skuggan av Prix d’Amérique gräver stigande priser, skyhöga elräkningar och skenande räntor djupa hål i folks plånböcker. Enligt ansedda Bloomberg är Sverige på väg att slungas i den värsta konjunktursvackan i hela EU. Chefsekonomen på Länsförsäkringar, Alexandra Stråberg, är en av flera som varnar för att den höga skuldkvoten i kombination med strukturella problem såsom elförsörjning utgör en farlig cocktail som kan få långtgående ekonomiska konsekvenser för många.

Därför kommer det knappast som en blixt från klar himmel att svenska hushåll under årets fattigaste månad sägs ha en dystrare syn på den egna ekonomin än under finanskrisen. Konjunkturinstitutet (KI) menar att vi är snudd på rekorddeppiga och hela nio av tio personer oroar sig just nu – mer eller mindre – över sin privatekonomi. Lika många anser att livskvaliteten försämras av ovisshet och skulder. Enligt Sebastian Bernhardsson, projektledare på Kronofogden, finns också ett påvisat samband mellan ekonomisk stress och psykisk ohälsa. Trots det är det få som upplever att de kan prata öppet med andra om sin privata (ekonomiska) situation med andra.

För personer som lever i närheten av travet och personer som spelar finns det anledning att spetsa öronen. Den närmaste tiden har en oroväckande och livsfarlig svans – nämligen skammen att inte klara sin egen ekonomi.

– Det är en myt att endast fattiga eller utsatta drabbas. Det finns även företagare, pensionärer, sjukskrivna och faktiskt även miljonärer, säger Bernhardsson till tidningen Arbetet.

Vi gör klokt i att lyssna.

Runt omkring travsporten finns i dag åtminstone två uppenbara riskgrupper:

• Travtränare. De största och mest framgångsrika fixstjärnorna har kanske marginaler som räcker för att köra en ny SUV, men de flesta travkännare menar att de inte längre är mer än en handfull, eller max två. För alla andra är det svåra tider. Särskilt utsatta torde egenföretagare som har knackiga resultat eller har valt att satsa offensivt. Flera av dem är unga, oerfarna, på väg uppåt och bortskämda med att vara uppväxta i en tid utan kris. Någon kanske kanske har ökat sin skuldsättning för att köpa en (större) gård eller (bättre) hästbuss. Några äger en större andel av sina hästar än de borde. Gemensamt är att sparkontot är begränsat och rusande inflation utgör farofylld smog.

– Att inte veta om pengarna ska räcka till det mest nödvändiga är mycket stressande, och kan påverka både den kroppsliga och psykiska hälsan, säger Hillevi Busch, utredare vid Folkhälsomyndigheten.

• Travspelare. De allra flesta travspelare har, enligt ATG, god förmåga att reglera sina insättningar och gränser efter hur privatekonomin ser ut. Några är också skickliga spelare och har gott om reserver, men det gäller givetvis inte alla. Gruppen av personer som spelar med höga insatser eller med hög frekvens är en extra utsatt skara, menar Spelinspektionen. Med små marginaler är det vanligt med ökat risktagande i jakten på pengar för att täcka stigande utgifter. Nära till hands finns också personer som använder spel som ångestdämpare. De fördriver tid och pengar med att spela när mycket annat känns deppigt och eländigt. I första hand kanske det inte handlar om travspel, utan om ”snabba cash”, men från spel på hästar till kasino är det inte särskilt långt online.

– Spelandet ger hopp om att kanske klara sig. Får man bara den där jackpotten skulle man inte påverkas av utvecklingen, det är en illusion som man lätt målar upp, säger Daniel Harre, förbundsordförande Spelberoendes Riksförbund.

Det stämmer säkert. Fakta är att bland personer som har ekonomiska problem är det tre gånger så vanligt med psykiska besvär jämfört med de som har det bättre ställt.

Att upptäcka psykisk ohälsa är inte enkelt. Travsporten scannar inte regelbundet utövarnas välmående. Däremot finns det ekonomisk övervakning bland A-tränare när kronofogden kopplas in. Förre A-tränaren Nicklas Westerholm är en av dem som pratat öppet om sina skulder och Peter Untersteiner har berättat om sin utbrändhet.

På spelfronten ser det något bättre ut, i alla fall på pappret. Så sent som förra veckan lanserades nya nyckeltal om spelansvar som handlade om att följa negativt och destruktivt spelbeteende. ATG står sig väl i förhållande till Svenska Spel och Kindred, vilket förstås är glädjande. Samtidigt vore det naivt att hävda att den personliga problematiken, och tragedierna, inte fortlever i skuggorna av algoritmerna. Så länge en person riskerar spelberoende eller skuldkrasch måste varningsklockor ringa. Det vet alla som sett, träffat eller varit beroende av spel. Eller skuldsatt upp över öronen.

För ibland blir uppgifter övermäktiga. Exempel på personer som går in i väggen i kampen för att rädda sig själva och anhöriga är lång. I travsporten läggs mycket ansvar på ST och ATG att lösa, men det bästa skyddsnätet är sällan fakta och nyckeltal. Det är närstående. En vän, en farbror eller en dotter. Folkhälsomyndigheten pekar på att särskilt tydliga tecken på ohälsa och/eller beroende är att de tänker eller nästan ständigt pratar om ekonomi eller spel. De uppträder rastlöst och är lättirriterade, kanske till och med ljuger för att dölja sina spår. De är i ständigt behov av pengar och förlitar sig ofta till andra för att lösa sin kris.

Vi får inte blunda för mänskliga problem som uppstår i svallvågorna av lågkonjunkturen. Det finns inget skamligt med att prata om pengar, skulder eller beroende. Tvärtom. Vi måste våga prata om det. En omtänksam fråga vid rätt tillfälle kan vara värt ett liv.