Ledare: "Det gäller att ha två tankar i huvudet på samma gång"

Vi själva, och flera andra etablerade medier, skriver mycket om de här problemen som uppstår. 

För att inte tala om i olika grupper på sociala medier, i synnerhet på Facebook och X, där privatpersoner – kunder och annat folk med varierande insyn och kunskap – vräker ut massor av frustration, med formuleringar och ett tonfall som antyder att det nog för all del kan finnas andra problem i botten också, på den egna planhalvan, som bidrar till en uppdämd aggression, och ett behov av att hitta syndabockar för diverse saker.

Det är så samhället ser ut för tillfället. En tidens temperaturmätare.

Den här ledartexten lär säkert få en släng av sleven den också, och kommer kanske att beskyllas för att släta över problem, eller ställa sig på överhetens sida.
Men det handlar inte om det.

Utan om balans. Sans. Måttfullhet. Eftertanke. Nykter analys. Nyanser. Självinsikt. Å ena sidan, å andra sidan.

ATG har under en tid varit för passivt. Litat på inarbetade rutiner och att ”det löser sig”, överarbetat jackpott-instrumentet, varit för konservativt i loppval, slumrat inför sjunkande hästtillgång och stärkta överklassegment – och underskattat att nutidens kunder har mycket bättre förutsättningar att pricka in många rätt, via ökad informationstillgång, samt andelsspel och reduceringsverktyg.

Allt det här är allvarlig kritik, som bolaget bör vara ytterst ödmjukt och lyhört inför. ATG måste skärpa sig. Bli mer framåtlutat och proaktivt. För många i deras organisation verkar lite lagom proppmätta just nu, nöjer sig gärna med att kopiera det man gjorde förra gången, och lyfter sin lön ändå.

Samtidigt vet vi att de kan bättre. Mycket bättre.

“Alla behöver ruskas om då och då”

Det finns hög kompetens i bolaget, både personligt/personellt, och ”i väggarna”, erfarenhetsmässigt. I såväl ledning som bland anställd och inhyrd personal.

Men den gamla sporttermen ”ändra aldrig på ett vinnande lag”, stämmer inte. Alla lag behöver ruskas om och piggas upp, lite då och då. Även de som vinner. Annars somnar de in, och konkurrenter runtom springer förbi. Gäller alla branscher. ”What brought us here, won’t keep us here”, som gamle industrimagnaten Carl-Henric Svanberg mycket klokt fastslog någon gång, under sin tid som vd på Ericsson.

Ibland behöver man, som extern kritiker, kunna hålla två tankar i huvudet på en gång. Allt är inte svart eller vitt. I balansens namn bör man också ha med sig vilken enorm framgångsresa som ATG har gjort, under sina 50 år.

Fram till 1974, då företaget grundades, hade travsporten i Sverige haft det jobbigt. Ekonomin och hela systemet var en flisa av vad det är idag, och de flesta delarna av branschen levde på någon sorts existensminimum. 

ATG gjorde, med sitt intåg, skillnad. Enorm skillnad. Direkt. Man införde V65 och riksspel och tv-exponering och draghjälp via kändisar och proffsreklam och ombud ute på stan och var extremt tidigt ute med datorer och har nuförtiden börjat med spel på vanlig sport också, och, ja… you-name-it.

Travet har, via ATG, tagit steget från någon liten obskyr och misstrodd egen värld på dunkla stallbackar, in i det svenska folkhemmet och samhället, till att bli ett av våra mest älskade idrottsfenomen och landets absolut största och mest accepterade spelobjekt. Den förtroenderesan har varit en revolution.

Det är ATG:s skicklighet som (tillsammans med hästägarna och alla människor i stallarna) har försörjt och utvecklat den svenska travsportnäringen till en av de mest välmående i världen.

Vd:arna på ATG har blivit långlivade. De har bara varit fyra, under 50 års tid: Gert Lindberg, Bengt Jönsson, Remy Nilson och Hans Lord Skarplöth. Bra allihop, var och en på sitt sätt, och de har alla arbetat hårt och envist, med i botten ett uppenbart hjärta för sin ägare och uppdragsgivare – den svenska hästsporten.

“Börja författa era irriterade mejl”

ATG är i dag också – all kärvande teknik och låga utdelningar till trots – till övervägande del fortfarande ett dugligt företag. Spelformerna, jackpottstrategierna, vecko- och månadsrytmen, (faktiskt) även it-tillgängligheten, den grymma livräddningen under pandemiåren och, ja… det finns många plustecken att addera till den ”shit-list” som på sistone byggts på för varje dag, från många av oss.

Sist men inte minst (ni kan börja författa era irriterade mejl nu!) så är den egna tv-kanalen ATG Live en urstark pulserande grundbult i verksamheten. Att alla lopp, alla dagar, från alla banor, direktsänds, med den här inramningen, är en gammal våt dröm som man absolut bara hade svimmat av lycka inför, om man hade hört talas om den i ATG:s och sin egen barndom.

Så… ATG:s sätt att utöva sin roll som motor för landets travsport är, har varit och kommer sannolikt att förbli, oerhört viktig för oss alla. Kanske borde vi oftare uppskatta det ännu mer.

Men, med det sagt; Skärp till er nu, inne på firman. Nonchalera inte era kunder. Ta oss på allvar. Man kan inte bara leva på gamla meriter – det finns här och nu en hel del akut renovering att rycka tag i också.