Ledare: "Det är svårt att blunda för kontrasterna"

Bore Mikkel är en ståtlig naturbegåvning som verkar kunna springa 1.23-tider i sömnen. Vega ett charmigt sto som retfullt enkelt brukar lämna sina konkurrenter i sista sväng, gärna med svansen i vädret. 

Häromveckan visade de norska suveränerna upp sig i Sverige när Östersundstravet stod värd för det finaste vi har för kallblodiga unghästar: Derbyt och Derbystoet. Det var stor sport, stor underhållning – och knappt någon som tittade på.

Den här tiden på året är skillnaden mellan våra hästraser kanske som allra störst. När varmbloden äntrar Jägersro för uttagningslopp till sina derbyn är det V75 och direktsändning i TV12. Tolv dagar senare körs finalerna med samma spelform och ännu en plats i tv-tablån.

Det är förstås alldeles utmärkt. De hästarna och de loppen får inte för mycket uppmärksamhet, snarare tvärtom. Däremot är det svårt att blunda för kontrasterna. Samtidigt som varmbloden har första söndagen i september som huggen i sten flänger kallbloden fram och tillbaka i almanackan. Deras tre senaste derbyn har styvmoderligt körts på tre olika veckodagar inom tre olika spelformer. Även om varmbloden är åtskilligt fler är avsaknaden av en fast plats i tävlingskalendern ett exempel på skeva proportioner raserna emellan. Bevakningen från oss i medierna är för övrigt ett annat.

När ska då Kallblodsderbyt köras? I den bästa av världar inom V75 på en lördag, men då en återgång till andra helgen i juni, när Östersund har Jämtlands Stora Pris, det enda realistiska alternativet. Lättare borde vara att hitta en söndag och det har visat sig fungera väl på en annan bana. Med Kriteriet, Kriteriestoet och klassiska handikapplöpningen Guldtäcket har Dannero skapat en V75-omgång där kallbloden står i centrum. Med tävlingar på söndagar finns dessutom alla möjligheter att anordna aktiviteter för ägare och uppfödare dagen innan.

Bore Mikkel och Vega vann sina derbyn under en fredagskväll. Knappt tusen personer var på plats enligt uppgifter från banan (visserligen ingen dålig publiksiffra i Travsverige 2023, men det är en annan historia). Aftonens stora spelform var V64 Xpress som Östersund delade med Boden och det lär inte ha varit något tittarrekord i ATG Live vid niosnåret. Som spelformen påbjuder hann Öystein Tjomsland (som nu har vunnit svenska Derbyt sex år i rad!) knappt avsluta sin segergest innan starten gick för V64-3, en spårtrappa i Boden med 25.000 kronor till vinnaren. Det finns fördelar med xpressupplägget, men här var det synd på så rara ärtor.

Senare i veckan ska Bore Mikkel och Vega kvala till de norska derbyfinalerna. Nya fina prestationer är att vänta från båda hästarna, men vad blir av dem nästa år? Och säsongen efter det? Låt oss återigen snegla mot varmbloden.

Förra veckan avgjordes loppet som numera heter Margareta Wallenius-Klebergs Pokal och som har blivit en formidabel succé sedan det stöptes om till en löpning för femåriga hästar. Nästan alla tränare siktar mot Solvalla med sina kulltoppar och via andra femåringslopp kan dessa få en lättare resa in i vuxenvärlden. Margaretapokalen har tveklöst varit en trampolin mot högre höjder för många topphästar som mått bra av ytterligare en termin mot årskamraterna.

Sedan 2019 har Solvalla ett liknande lopp för kallblod under samma kväll. Jäntungens lopp är ett utmärkt initiativ som är öppet för fem- och sexåriga hästar och som lockar med 200.000 kronor i förstapris. Det finns motsvarigheter på andra banor, men nog behövs det fler för att underlätta övergången för de bästa unghästarna. Inte minst för stona.

Som det är i dag får kallbloden som lyckats bra i de stora årgångsloppen antingen vänja sig vid att starta långt bakom sina motståndare eller kastas in i hetluften mot konkurrenter med betydligt mer hår på bringan. Det går att ledsna för mindre, även för en derbyvinnare. Kanske händer det Bore Mikkel, kanske händer det Vega.

Vore också synd på så rara ärtor.