Ledare: "Det är hög tid att se över sulkyerna igen"

Initialt bestod nyheten av tre olika modeller: Vanlig sulky, hybridsulky och jänkarvagn. Efter knappt ett år plockades hybridmodellen bort helt, skälet som angavs var att ”det visade sig bli alltför många gränsfall och diskussioner så därför väljer vi att fokusera på där det gör störst skillnad”.

Förändringen väckte nog, som helhet, inga större reaktioner. Precis som ST:s dåvarande sportchef, Petter Johansson, var inne på då suktade en del av spelarkåren primärt efter modellen som påstås ha – och får anses det med tanke på populariteten och prestationer – störst effekt. 

Nu, fem år senare, är det hög tid att se över det här – igen. Snarlika modeller med syfte att efterlikna jänkarvagnen är inget nytt fenomen, men Finntacks modell har fått stort genomslag det senaste halvåret och utvecklingen går hela tiden framåt. Finntack-modellen är, till skillnad mot originalet, tillåten i Frankrike och toppkusken Éric Raffin har hyllat sulkyn som blir alltmer populär i Sverige också.

Vad är då skillnaden? Jänkarvagnen är en helsvetsad sulky som är tyngre och smalare, samt har lite flyttad sits jämfört med “vanliga” sulkyer. Nu är svårigheten att många vill efterlikna jänkarvagnen i utseende och egenskaper. Naturligt i sig att tillverkarna hela tiden vill förbättra sin produkt och komma på nya innovationer. 

Därför är det en mycket svår uppgift att tydligt fastställa alla små skillnader och bestämma vilken kategori en viss vagn ska befinna sig i: Inte en klassisk jänkarvagn men inte heller en “gammal vanlig” och nymodigheterna nu kan ha större effekter jämfört med för fem år sedan.

Ta tillbaka hybridsulkyn?

Ett annat perspektiv är att Svensk Travsport inte gärna vill kategorisera om med kort varsel då aktiva har spenderat pengar på inköp. I nuläget är det i alla fall så att sulkymodeller, med snarlikt utseende och snarlika egenskaper som en jänkarvagn, räknas som vanliga. För tre år sedan förbjöds nämligen jänkarvagnar i voltstart av säkerhetsskäl, alla övriga modeller är tillåtna i voltstartslopp.

En lösning skulle kunna vara att återinföra hybridsulkyn samtidigt som det garanterat finns gränsfall åt båda håll. Trösklar saknas inte och här kan definitivt aktiva vara till mycket god hjälp, när det handlar om att ta fram ett nytt regelverk och nya gränsdragningar. 

Alternativet att rycka på axlarna och vika sig för svårigheterna bör inte finnas över huvud taget. Under våren har ATG, i samklang med sporten, gjort ett stort nummer av att den förmodade spelformsförändringen på lördagar – från V75 till V85 – bara är en del i det stora hela. Man vill stärka hela “lördagsupplevelsen”. I samma andetag är det väl värt att poängtera spelbolagets arbete med sin sajt, där kunderna kan anpassa startlistor med diverse olika typer av information efter tycke och smak. 

En simpel justering

För en viktig kärnmålgrupp är vagninformation en mycket central del i spel- (och därmed primärt) lördagsupplevelsen. Farnod Pirayehgar, tidigare TR Media-medarbetare, ledde opinionen som, efter flera års tragglande, drev igenom det positiva införandet av extra information. 

Med den grunden att stå på finns det ingen anledning till att en uppdatering av såväl gränsdragningar som anmälningsförfarande ska ta tillnärmelsevis lika lång tid. I samma veva är det väl inget som hindrar från att huvudlag också ska framgå som service till spelarna? 

Ja, anmälningsproceduren blir något mer omfattande än tidigare och förändringar möter motstånd men om hela ”lördagsupplevelsen” – låt oss kalla det för spelupplevelsen i stället – ska vässas är det här åtgärder som är centrala. Dessutom är det, svårigheter med sulkymodeller hit och dit, rimligen en mycket kostnadseffektiv och simpel justering.