Ledare: "Av reaktionerna att döma har han en hel del att leva upp till"

En mycket spännande värvning som än så länge är något abstrakt. Rollen är helt ny och det kräver nog lite tid innan allt sitter till punkt och pricka samt hans spetskompetens utkristalliseras.

Det faktum att Erik Adielsson lägger av som kusk är kanske inte så förvånande, trots att han har många år kvar (Jorma Kontio är 71 och körde över 1 300 lopp i fjol) och dessutom presterat på en hög nivå fram till slutet, även om han själv inte låser sig vid att aldrig mer köra lopp.

Jämfört med utövare i andra sporter är det rekordsent att sluta vid 50, som Erik fyllde i november, medan det med våra mått mätt är rekordtidigt. Flera faktorer gör det begripligt i hans fall: Hans största uppdragsgivare är inte längre aktiva – förr var det pappa Hans, Kari Lähdekorpi och under andra halvan av karriären primärt Stig H Johansson och Svante Båth. Jämfört med många kollegor har Adielsson, tack vare en enastående karriär, haft en relativt lyxig tillvaro under ett antal år samtidigt som chanserna förvaltats väl. Exempelvis var han den 28:e segerrikaste kusken i fjol, medan placeringen över vinstrikaste tog honom till topp tio.

Andra skäl är att han tidigare engagerat sig, bland annat i Svensk Travsports styrelse samt att han tack vare att han tävlat något mindre frekvent kunnat ägna sig åt andra detaljer (”Om jag är helt ledig från travet fixar jag en del med mitt bolag, det är lite andra saker än trav i det”, ur en intervju i Travronden 2017). 

Således är han rimligen inte i akut behov av att jaga provision landet runt och dessutom har han nyligen genomfört en ettårig utbildning vid Handelshögskolan. Kort sagt: Han är inte riktigt som många andra toppkuskar och dessutom har han tvillingdöttrar i yngre tonåren – det går till och med att argumentera för att det hade varit oväntat om han kört på oförtrutet i 15 år till.

Just argumentera är vad Adielsson lär få göra en hel del framöver. Han ska inte döma några lopp vilket är klokt, det hade varit oetiskt. Däremot finns det en hel del att skruva på i reglementet, och kanske även i viss mån i förståelsen för reglementet, samt domarnas hjälpmedel. 

Utifrån perspektivet att han kört över 30.000 travlopp och är långt ifrån någon pensionsålder känns det som en väldigt stark rekrytering under förutsättning att han inte blir gisslan i förankringsarbete och visst – det går att bli lite orolig när han själv påtalar vikten av att förankra. 

Även om det är viktigt i sig är den processen ofta väldigt utdragen. Det ska dock poängteras att han inte kliver in som en beslutsfattare med ensamt mandat, däremot verkar det finnas en tydlig vision från ”husets sida” att en förändring behöver ske, och det i snabbare takt.

Dagen efter att ST meddelat att Adielsson blir ny domarchef blev passande nog ett domslut i samband med V86-tävlingarna i Eskilstuna uppmärksammat, nämligen när en kusk körde snävt och fick en troligen avgörande position till följd. Den problematiken – rimligheten i att kunna tillskansa sig en fördel och därefter vinna – har tagits upp många gånger tidigare, bland annat här på ledarplats. 

Låt vara att bestraffning ofta utgår, däremot är resultatkorrigeringar inte lika frekventa. Ett annat ämne, som aldrig riktigt greppats ordentligt, och som Adielsson i allra högsta grad kan mycket om och för den delen vid tillfällen (liksom i princip alla andra) också bidragit till: Halvspårskörningar. Det är ett ofog som domarna, av delvis förklarliga skäl, haft svårt att riktigt komma åt. 

Kommande år blir väldigt intressanta att följa, innebär rekryteringen av Adielsson att nivån på såväl domslut som reglemente höjs tydligt? Av reaktionerna att döma har han en hel del att leva upp till, sällan – om ens någon gång – har så många positiva ord omfamnat en ST-rekrytering. Det blir knappast ett enkelt arbete och det är viktigt att den tidigare toppkusken agerar med auktoritet, tydlighet och pondus – i stället för att enbart bli en kommunikatör mellan aktiva, han känner sedan tidigare, och domarkåren.