Ledare: "Är det inte dags att vi tar avstånd nu?"

Nu har krutröken från ”världens tuffaste travlopp” lagt sig och det som oftast med en bitter eftersmak, tyvärr. I år är det dock med mer känslor än vanligt. Bara några dagar före Prix d’Amérique stod det klart att den stora stjärnan, Face Time Bourbon, var skadad och avslutar sin karriär. Honom hade vi ju väntat i snart två år på att få se i Elitloppet. 

Ett väldigt tråkigt besked och allra mest synd är det givetvis om Face Time Bourbon som inte längre får göra det han älskar och som inte får visa upp sig för alla travälskare runt om i världen. Han är värd alla applåder och hyllningar. Det mesta talar för och pekar mot att han hade tagit sin tredje raka titel i Prix d’Amérique om han bara fått vara frisk. Vi minns honom som den otroliga champion han är, en så nära oslagbar travhäst man kan komma.

Med Face Time Bourbon i ”sjuksängen” fick i stället nioåriga Davidson du Pont äntligen sitt välförtjänta erkännande. Efter att ha slutat tvåa bakom Face Time Bourbon de två senaste åren, och fyra året före när stallkompisen Bélina Josselyn vann, fick han nu sin seger. I fjol tvingades han till 1.10,9 över den mäktiga distansen men kunde ändå inte rå på Face Time Bourbon. I år behövde han leverera 1.11,3 med samma förutsättningar för att sätta nosen först. 

En otroligt fin och ärlig häst som alltid levererar när det gäller som mest. Imponerande att han kan fortsätta sin karriär på den här nivån trots att han är nio år. Det blir mer och mer sällsynt numera. Man blir glad varje gång man får se välbevarade hästar med glädjen och inställningen kvar vid den åldern, precis som man blir ledsen varje gång man ser hästar ”slutkörda” innan de ens fyllt fem år. Tyvärr många gånger också tidigare än så.

Där tar tyvärr de positiva orden till kretsen kring Davidson du Pont slut. För man kan inte undvika att nämna den avskyvärda behandling de fantastiska hästarna tvingas genomlida i de allra flesta lopp på kolstybben. 

Det är konstant fula drivningar och trängningar samt halvspårskörning från första till sista metern. Kuskar som bryr sig mer om sig själva, och att själva vinna, än hästarna som gör jobbet. 

För oss i Sverige är det som sker i loppen där vidrigt och tråkigt att se på. Man skulle aldrig vilja att ett lopp körs på det sättet här hemma. Ändå glorifieras den franska travsporten av såväl aktiva som experter dagligen. 

Självklart har man förståelse för att folk lockas till Vincennes tack vare dess mäktiga bankropp, prispengarna och de kraftfulla hästarna. Att köra ett lopp på Vincennes är verkligen ett “rallarslagsmål” medan våra tävlingar i Sverige handlar mer om finess och teknik. Det är som två helt olika sporter och kanske är det det som lockar många tränare och kuskar till just Vincennes. Att det är något annorlunda.

Har man en häst som är mer slugger än finlirare kanske det också passar bättre att tävla på kolstybben, men frågan just nu är var man ska dra gränsen? Hur mycket ska man bidra till den otroligt dåliga behandlingen som sker av hästarna i loppen där? Är man oskyldig om man “bara” stöttar och hjälper de som så uppenbart missköter sig samtidigt som man själv håller sig inom ramarna? Här går nog åsikterna åt två håll.

Vi i Sverige arbetar konstant med djurhållningen och framför allt hur man som kusk ska bete sig i loppen, både mot aktiva och mot hästar. Det är något väldigt sunt som man kan bygga en välmående sport på. 

Med det sagt kan man fråga sig hur länge vi ska bjuda in personer från andra länder som avsiktligt går emot det som vår sport står för och värnar om? Människor som vi på förhand vet inte respekterar de regler vi har för djurhållning och schysst spel i loppen. 

Trots att vi vet att det är människor som representerar allt vi tar avstånd från jagas de hit varje år av storloppsgeneralerna. Och varje år blir det skriverier när fuskarna – ja, för oss i Sverige är det fusk att exempelvis driva på det sätt de gör medvetet – gör det man vet att de kommer göra och som de alltid gör. Driva och köra fult. 

Personer som skadar den sport som vi försöker bygga upp borde inte vara välkomna. Kanske kan vi slippa det i år? Kan vi inte en gång för alla jobba tillsammans för en ren travsport och våga stå emot de som fuskar och behandlar sina hästar illa? Samtidigt som vi hyllar och älskar de underbara fyrbenta kämparna som förgyller våra liv på så många sätt. 

Davidson du Pont verkar vara sådan, en otroligt härlig häst. Och det gör att behandlingen av honom under loppen är ännu mer hemsk att se på. 

Hoppas att vi aldrig behöver se något sådant på en travbana i Sverige. Det är värt att kämpa för.