Sveriges ledande travtidning
ANNONS

Ledare: "Ämnet smittskydd är aktuellt igen"

Foto: MALIN ALBINSSON / TR BILD
Genrebild. Foto: MALIN ALBINSSON / TR BILD

Kvarkasituationen på Romme för tankarna till än värre problem som bland annat drabbade travsporten i mitten av 00-talet.

Publicerad:

Detta är en kommenterande text. Skribenten svarar för analys och ställningstagande i texten.

För tre år sedan beslutades det på EU-nivå att registret över medlemsländernas hästar måste bli bättre.

– Det handlar om smittspårning och smittskydd. Om vi skulle få in något elände, som afrikansk hästpest till exempel, är det viktigt att vi vet exakt var hästarna finns, sade Jordbruksverkets handläggare, David Slottner, till Hippson.

Afrikansk hästpest har tidigare beskrivits som det ”största hotet mot hästsport” av Svensk Travsports tidigare veterinär Göran Åkerström som nu arbetar på det internationella ridsportförbundet Fédération Equestre Internationale (FEI).

Där befinner vi oss inte i dag, men kvarkautbrottet på Rommes stallbacke gör ämnet smittskydd aktuellt igen. Travsporten har varit förhållandevis fredad. Oron inför OS i Barcelona 1992 var stor. Ett antal år tidigare hade afrikansk hästpest brutit ut i landet men lyckligtvis kunde ridsporttävlingarna genomföras. Just Spanien är ett land som har återkommande problem med smittor. I början av 2021 upptäcktes det så kallade abortviruset (EHV-1) under en internationell tävling, 150 hästar hölls i karantän och flera dog. Så sent som i februari i år upptäcktes återigen ett utbrott (EHV-1) i Spanien vid en tävling. För att snabbt kunna få stopp på eventuella smittutbrott skärptes rutinerna inom ridsporten efter utbrottet 2021. Bland annat handlar det om att hästar på tävlingsplatser ska tempas två gånger om dagen.

Påverkan inom travsporten har primärt handlat om kvarka och hästinfluensa (A2-virus) de senaste 20 åren. Under 00-talet härjade A2-influensan i många stallar och hästar dog. Under 2008 isolerades flera travbanor helt och tävlingar fick flyttas. Kravet på vaccination återinfördes inom travsporten 2009 och antalet utbrott av hästinfluensa var ytterst få till antalet i Sverige under mitten av 10-talet. Under åren 2009-2014 rapporterades 40 stycken utbrott enligt Statens veterinärmedicinska anstalt, vilket kan jämföras med fyra (4) stycken under åren 2015-2018.

”De enstaka fall av hästinfluensa som dyker upp i dag härstammar oftast från nyimporterade, otillräckligt vaccinerade hästar, och vidare smittspridning mellan svenska besättningar är mycket låg”, skriver SVA.

Antalet utbrott har emellertid ökat de senaste åren trots effektivare vaccin men ökningen har inte inneburit någon påverkan för travsportens tävlingsschema.

Kvarkasituationen på Romme, som hittills inneburit att fem stycken tävlingsdagar flyttats till andra banor, är den allvarligaste följden av ett smittsamt utbrott på femton år (sedan A2-viruset 2008). Initialt uttalades det att läget var under kontroll, nu är bedömningen uppenbarligen en annan och antalet fall är fler. Hur smittan uppstod och vilka åtgärder som vidtogs, eller inte vidtogs, i ett initialt skede är inte helt klarlagt. Det går att fundera över om allvaret var stort nog från början?

Kanske är det inte så konstigt mot bakgrunden att travsporten styrka, och kanske emellanåt svaghet, är att den rullar på. Dag ut och dag in. Kulturen är djupt rotad: Nya dagar, nya lopp. Något som blev synnerligen påtagligt under coronapandemin då Svensk Travsport vidtog adekvata åtgärder och därmed kunde fortsätta hålla hamsterhjulet igång samtidigt som man försiktigt kan fråga sig om travsportens tvåbenta aktiva var helt fredade från det globala viruset?

Coronapandemin gjorde att populationen började använda munskydd, något som tidigare förknippats med antingen sjukhusmiljö eller möjligen förorenade storstäder i primärt Asien. Handsprit blev, för många, en självklar sak att ha i sin ficka eller väska. Vuxna fick lära sig att tvätta händerna på rätt sätt. Mänskligheten ställde om och nu tycks pandemin vara över, men hur många tänker proaktivt kring smittor eller är vi tillbaka på ruta ett? Smittskydd upplevs nog av många som något tråkigt, byråkratiskt och nödvändigt ont. Konsekvenserna av smittsamma sjukdomar kan, som vi alla numera fått uppleva, bli förödande.

Infektionssjukdomen kvarka är inte den farligaste av åkommor men mycket smittsam och den kan ställa till med en hel del bekymmer.

Ett stort utbrott av en än farligare sjukdom skulle kunna ödelägga hela den svenska travsporten under lång tid och den så kallade fonden – det sparade kapitalet – hade varit utmärkt att använda om något sådant händer men kapitalet är som bekant ringa för tillfället. Ett, av många, skäl till att förstå allvaret med smittskydd.

ANNONS

Ämnen i artikeln



Taggar i artikeln


Så jobbar Travronden med journalistik

Uppgifter som publiceras ska vara sanna och relevanta. Vi strävar efter förstahandskällor på vår information och att vara på plats där det händer. Vi följer de Pressetiska reglerna och vår nyhetsjournalistik ska präglas av trovärdighet och opartiskhet.