Ledare: "A Fair Day är både travets dåtid och framtid"
Att ranka Sveriges eller världens bästa travhästar genom tiderna är svårt – och roligt. Facit finns ju inget. Uppgiften är vidöppen för personligt tyckande och egna känslor och värderingar. Ännu mer speciellt är det att försöka plocka fram de allra mest folkkära hästarna.
Detta är en kommenterande text. Skribenten svarar för analys och ställningstagande i texten.
Då är det en blandning mellan, å ena sidan, kapacitet, meriter, titlar och farter…och… å andra sidan, också det mer svårdefinierade begreppet folkhemstycke. Exempel på folkkära svenskar genom åren är sådana som Lennart Hyland, Astrid Lindgren, Evert Taube, Abba, Carola Häggkvist, Ingemar Stenmark, ”Lill-Babs”, Lasse Berghagen, Magdalena Forsberg, Sven Melander, Arne Weise, Börje Salming – och i dag kanske även personer såsom Leif G.W. Persson, Renée Nyberg och kronprinsessan Victoria.
Det här är människor som varit oerhört framgångsrika under lång tid – men ändå inte nödvändigtvis allra, allra bäst på någonting, utan de har också, utöver sin skicklighet, haft någon form av personlig egenskap, en utstrålning, en värme, en charm, en älskvärdhet, som gjort dem till och med mer uppskattade ute bland vanligt folk än vad deras konkreta prestationer kanske har gjort dem förtjänta av. Profiler som blivit inte bara populära, inte bara omtyckta, utan direkt älskade av en stor mängd andra människor. Inte av alla. Men av många. Djupt och genuint.
De är fyra till antalet
Om vi översätter detta till svenska travhästar genom åren; Att sortera fram de allra bästa är en sak. De mest folkkära något helt annat. (Fast ibland kan det naturligtvis sammanfalla.)
Sveriges genom alla tider mest ikoniska och dyrkade travhästar ute i folkhemmet är fyra till antalet: Ego Boy, Legolas, Ina Scot och Järvsöfaks. Strax där bakom smyger även Copiad, Zoogin och Victory Tilly. Dessutom även några möjligen lite mer oväntade namn, kanske inte fullt ut erkända i den allra översta internationella eliten – men definitivt folkkära ändå: Express Gaxe, Harry Haythrow och On Track Piraten.
Många anmärker ibland på att travsporten under senare år har blivit tråkigare och mer färglös än förut, utifrån perspektivet att kapitalet, stordriften och de adliga generna allt mer avgör vilka som vinner – eller ens tar sig in i – de största och mest klassiska loppen. Man kan, med visst fog, oroa sig över att drömmen om en mirakelhäst från en vanlig hederlig bondhage någonstans, håller på att försvinna. De små amatörernas chans till en plats i solen minskar allt mer. De o-stammade och hemavlade hästarnas möjlighet att gå hela vägen känns näst intill borta. Travets elitskikt har blivit en lekplats för de redan rika.
“En alldeles jättevanlig liten 'Affe”
Men då, plötsligt, från ingenstans, bara kom det: BOOM!
Okej, Solvallas inledande urstarka inbjudningar till Elitloppet 2024 imponerade verkligen, enligt just den här moderna travtillvarons framgångskoncept: Idao de Tillard. Francesco Zet. Joviality. Hohneck. Grymma hästar. Stenhårda världsstjärnor. Med fantastiska stamtavlor. Blytunga ägare. Och de bästa tränarna.
Fast mitt i allt detta, så står han plötsligt bara där, rakt framför nästippen på oss alla: A Fair Day. En alldeles jättevanlig liten “Affe”. Travets dåtid och framtid, i ett och samma paket. En femåring som började karriären trevande. Valack. Alltså helt utan avelsvärde. Med en oprövad mor (Jolene Day), utan egna tävlingsmeriter (3 segrar på 39 starter). Med enbart amatörer som hanterar hästen. En 70-årig kvinnlig pensionär från Kalmar (Elisabeth Almheden) tränar. En 46-årig byggnadsarbetare (Oscar Ginman) från Vassmolösa kör.
Absolut ingenting tyder, eller har tytt, på att det här skulle bli en internationell superstjärna för det översta elitskiktet. Men plötsligt har A Fair Day börjat springa fortare och fortare. Och fortare. Och ännu fortare. ”Affe” är numera en av världens mest startsnabba hästar, han staplar segrar på hög, bollar med gäng efter gäng – och är mycket hastigt och mycket lustigt beredd att ge sig på världseliten. Så nu står han här: I elitloppsfältet.
En ovärderlig energiboost
Kan A Fair Day vinna Elitloppet? Svaret borde vara nej. Men precis vad som helst verkar kunna hända när den här hästen kommer ut på en travbana.
Den känslan, den sagan, den drömmen, är den största och mest positiva vitamininjektion som travet i dag kunnat tänka sig. Att A Fair Day ens kommer att vara med i Elitloppet, är en ovärderlig energiboost för både sporten (och kanske även spelet) trav. Att hästen dessutom är så pass ung, fräsch och ännu inte etablerad och prövad i den yttersta världseliten, sätter extra färg på hans inbjudan.
Att allas vår “Affe” om en dryg månad, såväl hemma i tv-sofforna som på Solvallas E-läktare och nere vid staketet, kommer att ha flest supportrar av alla, den där sista söndagen i maj – det är årets mest stenklara travtips!
Tack gode Gud, och Almheden, och Malmrot, för A Fair Day.
Ämnen i artikeln
Så jobbar Travronden med journalistik
Uppgifter som publiceras ska vara sanna och relevanta. Vi strävar efter förstahandskällor på vår information och att vara på plats där det händer. Vi följer de Pressetiska reglerna och vår nyhetsjournalistik ska präglas av trovärdighet och opartiskhet.