Lars-Johan Holm: "Sista mötet med Järvsöfaks"
I onsdags var jag där. Fem dagar senare finns han inte längre – ikonen och världsstjärnan Järvsöfaks. Det sista mötet blev förstås speciellt och oförglömligt.
Detta är en kommenterande text. Skribenten svarar för analys och ställningstagande i texten.
Det är en fin höstdag och arla morgonstund. De nio milen från Sundsvall till Hudiksvall går ganska snabbt och inne på ett klassiskt café nere vid vattnet sitter Jan-Olov Persson med några gamla kompisar och äter räkmackor. Vad annat göra på räkmackans dag? Här träffas de varje onsdag för att prata gamla minnen, men även nutid. Jan-Olov Persson skickar över en av lokaltidningarna. Där kan man bland annat läsa om ett besök som nyligen gjordes av den lokala PRO-föreningen hemma på Jan-Olov Perssons gård. Järvsöfaks var som vanligt huvudattraktionen och Jan-Olov berättade glatt om sin ögonsten och världsstjärna, men även om anläggningen i stort och de nya yngre förmågorna.
Det här blev tyvärr ett av de absolut sista studiebesöken som gjordes med Faksen kvar i livet. Så sent som förra veckan tog Jan-Olov Persson, tillsammans med den övriga kretsen kring hästen, det smärtsamma men nödvändiga beslutet att låta Järvsöfaks sluta sina dagar. Meningen var att det hela skulle ske nu på torsdag, men efter att norsk media rapporterat om vad som planerades valde hagmyrentränaren att säga farväl till sin fyrbente kompis redan i morse.
Så sent som i onsdags tog Travronden lite bilder och fick säga ett sista farväl till världens bästa kallblod. Faksen hade en pigg uppsyn, men Jan-Olov visade varför han tvingats ta det jobbiga beslutet att avliva Järvsöfaks. Nu 26 år gammal har kroppen börjat säga ifrån och Faksen har på sistone tappat mycket vikt. Dessutom har tänderna blivit allt sämre.
– Jag vill inte se hästen så här, påpekade Persson, som tillsammans med skötaren Hanna Edvinsson verkligen också är rätt person att bedöma detta.
Tyvärr är det många av våra tävlingshästar som avlivas alldeles för tidigt. När de inte längre räcker på tävlingsbanan eller kan användas i avel. Det kan både vara ekonomiska orsaker eller att tiden inte räcker till. Någon ny yngre förmåga prioriteras istället. Stiftelsen ”Life After Racing" och ridtravare.com är exempel på några som försöker ändra på detta. Järvsöfaks var ett unikum på tävlingsbanan – något liknande har vi aldrig sett på kallblodssidan. Han har i princip slagit alla rekord som går och tävlade från tre till och med 15 års ålder. Under sista året på tävlingsbanan tog han sitt tionde SM-guld. Bara det känns helt otroligt.
Redan som femåring började han även jobba som avelshingst och blev även i den ”grenen” något alldeles extra. Sedan har han också under de senaste åren fått ett behagligt pensionärsliv och nått ansenliga 26 år. Tänk om alla fick ha det som Faksen, tänk också på allt som hästen och Jan-Olov Persson fått vara med om. Inte bara på tävlingsbanan, utan även upptågen i övrigt. Allt från beridna högvakten på Slottet till defileringsuppdrag på Vincennes och lokala besök från PRO-föreningar. När han och Victory Tilly gästade Globen 2002 under Stockholm International Horse Show var det också något som stack ut i mängden. Överhuvudtaget måste Järvsöfaks anses som en fantastisk reklampelare för svensk travsport och speciellt då kallbloden. Perssons förmåga att bjuda på sig själv och visa upp sin häst i allehanda oväntade sammanhang måste också hyllas. Järvsöfaks har som få andra nått utanför travbubblan och ut till folkhemmet. Inte konstigt att han blivit hedersambassadör och ”Folkets häst”.
Det sista jag såg av Järvsöfaks var när han tillsammans med skötaren Hanna Edvinsson kom spatserande från stallet ut på en mindre grusväg, där det skulle fotas en sista gång. Faksen verkade mer intresserad av några valacker i hagen bredvid och gjorde verkligen sin stämma hörd. Men som det proffs han alltid varit skärpte Järvsöfaks till sig så att Travrondens Thomas ”Blomman” Blomqvist kunde få sina bilder till slut. Jan-Olov Persson klädde själv upp sig med kostym och hatt för detta speciella tillfälle. Faksen har alltid gillat uppmärksamheten och även en sådan här sorgens dag får vi försöka greppa vad hästen egentligen gjort under sitt travliv. Få, om ens någon, kan ha gjort mera. Och något annat viktigt – kan ett kallblod se bättre ut än en Järvsöfaks i toppform?
Jag kommer i alla fall aldrig glömma honom, inte någon annan travintresserad heller. Nu blir det en minneslund alldeles i anslutning till Järvsöfaks hage, där sonen Faksen J:r också ska urnsättas. Så det kommer även i fortsättningen gå att besöka Järvsöfaks och kanske även få höra den fantastiska storyn bakom världens bästa kallblod från Jan-Olov själv.
Den sistnämnde har just nu 20-talet kallblodiga tvååringar i stallet, som ibland tränar på den nyanlagda djupsandrakan med uppförslut. Där får de springa fritt gruppvis i intervaller och vända runt i Järvsöfaks hage. Det känns på något sätt väldigt fint.
Ämnen i artikeln
Så jobbar Travronden med journalistik
Uppgifter som publiceras ska vara sanna och relevanta. Vi strävar efter förstahandskällor på vår information och att vara på plats där det händer. Vi följer de Pressetiska reglerna och vår nyhetsjournalistik ska präglas av trovärdighet och opartiskhet.