Johan Bergman: "Att resa med likasinnade är underbart"
Detta är en kommenterande text. Skribenten svarar för analys och ställningstagande i texten.
Märkligt nog satt vi mitt bland 12.671 människor, de allra flesta givetvis fransoser. Derbyt i Ligue 1 mellan Nice och Monaco fick genomföras som planerat.
En stor örn äntrade arenan och flög mäktigt över den gröna mattan. Fransoserna tjöt av adrenalin och strax därpå kunde matchen sparkas i gång. Efter en varm dag strosandes längs strandpromenaden började vi frysa. I paus passade vi på att haffa en ubertaxi. Jag, Markus Jalsborn och Mattias Holmgren avslutade kvällen på hotell Le Royal och fick i stället skåda The Mamas ta hem Melodifestivalen samtidigt som derbyt avslutades med att hemmalaget vände och vann via VAR.
Vårt nya resebolag TR Travel gjorde succé i Lexington i höstas och nu var tanken att vi skulle erövra den franska sydkusten. Vi var 46 inbokade och allt såg lovande ut. Innan vår ovän corona plötsligt dykte upp. Efter diverse rockader var vi 25 tappra traventusisaster på väg från Arlanda till Nice på fredagsmorgonen. Eller ska vi kalla oss travidioter? Så här en dryg vecka senare undrar jag vad vi egentligen gjorde. Nåväl, där på plats kan jag summera att vi alla åkte hem nöjda med resan i alla fall. Några fann nya vänner för livet, vädret var på vår sida och fransoserna var välkomnande.
Efter att Angle Of Attack vunnit till de flesta svenskarnas glädje fick jag en pratstund med alltid lika trevlige Anders Lindqvist. Vi ska kampera ihop under Hoting-veckan och tidigare riksdomaren Jan-Olov Andersson (och hans fru Ingrid) har skrämt upp mig med att myggen kommer att sätta skräck i mig. ”Linkan” lugnade mig dock och även Sören Lennartsson förhörde jag angående detta på flygplanet ner. Tilläggas ska att jag är uppvuxen kring Dalälven, jordens paradis för mygg, knott och broms. Hemma i sängen med datorn på magen känns det mesta svårt att skriva om när det enbart fokuseras på viruset.
Stämningen var märklig minst sagt inne på travbanan, belägen vid havet. Svenskarna hade på något vis trotsat förbuden. Den idylliska ovalen var kraftigt dominerad av oss nordbor. Det var som på stränderna i Phuket, man räknade med att alla kunde svenska. Återigen gick tankarna hos mig, är vi i travbubblan fullkomligt galna? Jag tror att vi är annorlunda i alla fall.
Kanske var det ödets lott att vi inte skulle ta oss ännu närmare den italienska gränsen.
Jim Frick, Susanne Osterling, Jon Walter Pedersen och Hanna Olofsson. Bara några av en stor samling välkända travansikten. Alla lyckades vi ta oss in på något vis. I de små serveringarna var det plötsligt slut på både öl och vin.
Själva huvudloppet vanns ju av Alessandro Gocciadoro före Jarmo Niskanen. Känslan är att ytterst få bryr sig så mycket om det. Vi är alla där för att få sol på oss och för att avnjuta fina måltider och trevligt sällskap. Michael Demmers, vars sto Västerbo Daylight tidigare vunnit aktuellt storlopp, var även här med som ciceron och arrangör.
Jag och Jalsborn kunde dock inte riktigt slappna av under lördagen då vi inte fick tag på den store traventusiasten Torbjörn Lönn. Vi kunde inte ana att han lämnat sin mobil på hemmaplan. Efter att jag läst om upplösningen i damernas skidtävling förstod jag varför Torbjörn fastnade framför Eurosport på hotellet och sedan valde att se sitt lir Earl Simon inkassera andrapriset på ett PMU-kafé. Smått upptryckt mot väggen bland högljudda fransoser.
Tanken var att vår grupp i stället för travet skulle få besöka Monte Carlo. Vi väntade utanför hotellet, men bussbolaget hade tagit fel på dag. Kanske var det ödets lott att vi inte skulle ta oss ännu närmare den italienska gränsen. I stället fick Demmers frakta in hela vår grupp via stallbacken på söndagen.
Ten C.C.Face hade köpts in på internetauktion av Malin och Tomas Sjöblom från Dannero. Debuten för paret skulle ske under fredagskvällen och nerverna kunde inte döljas. Ni förstår ju själva hur det gick, seger och stort jubel. Fin middag på kvällen och nämnas bör att deras andra starthäst under kvällen slutade tvåa.
Att resa med travmänniskor är underbart och samtalen blir magiska med likasinnade från hela vårt avlånga land. Oavsett om vi är i Lexington, Nice eller på Åland. Ses vi i Kentucky i oktober?
Så jobbar Travronden med journalistik
Uppgifter som publiceras ska vara sanna och relevanta. Vi strävar efter förstahandskällor på vår information och att vara på plats där det händer. Vi följer de Pressetiska reglerna och vår nyhetsjournalistik ska präglas av trovärdighet och opartiskhet.