Jens Oscarsson: "Tio förslag som kan förbättra vår travsport"

I veckan skrev min kollega Rickard Hansson en artikel om ST:s arbetsgrupp som plockat fram en rad idéer om travsportens tävlingsupplägg i framtiden. En del av deras förslag var bra, en del mindre bra, men det viktigaste är väl att diskussioner förs och att man försöker tänka nytt. Med anledning av artikeln började jag själv fundera – i egenskap av hästägare, spelare och travjournalist sedan drygt tio år tillbaka – på hur jag skulle vilja förbättra den svenska travsporten. Här begränsade jag mig inte till tävlingsupplägget utan på travet i stort och det som jag kan bidra med. Nedan följer mina förslag (högt och lågt!) som jag tror skulle ha potential. Några förslag, framför allt 1-2, är långsiktiga medan andra skulle träda i kraft direkt om jag fått bestämma. Fokus ligger främst på att öka bredden (det behövs!) och att förbättra publikupplevelserna på landets banor.

Sport

1. Barfotaförbud - åtminstone i utvalda lopp
Ett av svensk travsports största problem enligt min mening är utvecklingen mot att unghästar bränner ut sig för tidigt. Det ska gå fort i loppen och växlar ska dras – treåringar som jagar 11-tider går barfota och med bike – med följd att många hästar slutar i tidig ålder. Tränarna går givetvis efter var pengarna finns och följer spelreglerna, men dessa behöver nog ändras för sportens välmående. Jag tror att vi måste låta loppen gå saktare och generellt är jag för ett barfotaförbud för hästar fram tills att de fyller fem år. Vill de ansvariga inte sträcka sig så långt går det att kompromissa. Låt sportchefer och ansvariga för årgångslopp för 3-4-åringar ha möjlighet att skriva proppar där barfota och jänkarvagn är förbjudet. Då kan tränare som inte vill rycka alla växlar på sin häst anmäla till just de loppen och inte behöva chansa med utrustningen. De tränare som å sin sida tycker att de behöver låta sin häst gå barfota, får helt sonika anmäla till de andra loppen där det är fritt. Alltså, vissa årgångslopp har fria utrustningsändringar gällande skor och vagn och vissa inte. Skulle det fungera kan man utöka reformen till även vanliga lopp för de yngre.

2. Fler årgångslopp för äldre
På samma tema skulle jag vilja se en viss omfördelning av prispengar. Just nu finns en väldigt stor mängd av prispengarna i loppen för tre- och fyraåringar, vilket gör att många hästar har tjänat majoriteten av sin totala startsumma (som de kommer tjäna under karriären) i ung ålder. Det leder i sin tur att de får svårt att bära sina pengar och kanske kasseras i tidig ålder. Vi behöver fler profilstarka hästar i högre ålder och då måste också möjligheterna förbättras. Skriv ut proppar likt i Frankrike för 6-9-åringar eller varför inte 8 till 14-åringar? Visst, det är inga duvungar i gulddivisionen, men det behövs också bättre prispengar för de hästar som inte nått så långt upp i klasserna. Börja även med årgångslopp för 8-åringar eller 10-åringar med startande på olika volter efter startsumma. En sådan här reform ändrar inget på kort sikt, men kan vi öka incitamenten för att tävla med hästar längre så är mycket vunnet. Finns inte hästunderlaget för detta i nuläget är det åtminstone en idé att tänka på för framtiden. 
En omfördelning av prispengarna skulle även leda till en bättre bredd i svensk trav. Som det är nu går pengarna i unghästfinalerna till en liten skara av topptränare och hästägare och ska vi bryta trenden med tränarbortfallet måste något göras. 

3. En startande i loppen per stall i V75
I USA finns det en tydlig hierarki med en liten grupp elittränare som sitter på de fina hästarna och tjänar de stora pengarna, medan resten mer eller mindre spelar i farmarligan. I svensk travsport har vi dessvärre sett utvecklingen gå åt samma håll med några få elittränare med jättestall medan övriga har tufft att konkurrera. Denna trend måste försöka brytas på lång sikt och för att ge mindre tränare chansen oftare i de större sammanhangen går det att sätta en gräns på en startande häst per stall i varje V75-lopp. Anders Malmrot införde regeln i Elitloppet 2018 med 16 unika ekipage och det föll ut väl och jag skulle vilja ha samma koncept på V75, till att börja med. Det skulle göra att fler tränare får synas, det blir större variation i loppen, och vi skulle slippa misstankar om stallkörning. Skulle loppet i fråga däremot inte bli fullt anmält, ska givetvis fler från samma stall kunna starta. Då träder regeln ur spel.

4. Fler b-tränarlopp på V75-dagar
På samma tema skulle jag vilja att b-tränare syns mer och får fler chanser under de större tävlingsdagarna. Det behövs helt enkelt fler incitament och bättre möjligheter för att vi inte ska bli av med ännu fler tränare i framtiden. En början skulle vara att b-tränare och de som tidigare betecknades som amatörer, får fler egna V75-lopp per år och åtminstone ett lopp likt montén varje V75-dag (på V4-spelet). 

Spel

5. Färre V75-omgångar - mer GS75
Sedan V75-spelet separerats från klass-loppen (som nu är STL) är väl denna fråga inte lika aktuell längre, men jag vill ändå understryka vikten av att inte urvattna varumärket V75. Här måste ATG visa fingertoppskänsla med att inte köra för många extra V75-omgångar där sporten inte håller tillräckligt högre klass. Det ska dock sägas att ATG blivit bättre på den punkten. Ett tag slängde spelbolaget in V75-omgångar till höger och vänster, det kunde räcka med en lönehelg (Guldhelg!) eller Prix d'Amerique i Paris, men det senaste året har man sansat sig något på den fronten. Däremot borde ATG ha större tilltro till Grand Slam 75. Kör spelformen alla söndagar –även när det är Derbyt eller Elitloppet – och låt V75 gå på enbart lördagar som förr i tiden när spelformen var helig. Winter Burst och fler V75-tävlingar utomlands? Nej tack.

Publik

6. Arbeta för att slopa registreringstvånget
En spelare som tagit sig till travbanan och vill lägga en tjuga på en vinnare ska inte behöva känna sig som en deltagare i tv-programmet "Gränsbevakarna Australien". Låt honom eller henne lira utan krusiduller! Att ändra på detta blir givetvis svårt med tanke på paragrafryttarna i Lotteriinspektionen, men här måste Svensk Travsport och ATG och fortsätta att ställa krav på förändring. Det handlar både om att stå upp för de små banorna som har många ovana besökare sommartid såväl som för den enskilde spelaren.

7. Öppna upp stallbacken
Travsporten kan göras ännu mer tillgänglig för nya besökare och en förändring skulle vara att öppna upp stallbacken för alla under utvalda tävlingsdagar. Då kan fler känna sig delaktiga och kanske kunna få ett ännu starkare intresse för att bli hästägare en dag. Givetvis skulle detta inte gälla under V75 eller andra stordagar när det skulle bli för mycket folk på stallbacken. En sådan reform skulle också ställa högre krav på säkerhet och ordning på stallbacken, men jag tror det är görligt. 

8. Släpp luften fri
Hur ska vi locka mer publik till våra travbanor? Ja, inte genom att skrämma bort de tappra travfans som faktiskt kommer till banorna. Rökförbudet i utomhusmiljöer har tolkats olika på landets travbanor (beroende på om de ser sin arena som en idrottsanläggning eller inte) och här borde samma regler gälla överallt. Vad ska då gälla? Ja, är det verkligen så farligt om en hästägare eller spelare vill dämpa nervositeten inför ett lopp med en cigarett eller fira en vinst med en cigarr på en avskild plats? Nej, skulle nog de flesta travbesökare svara...Eller?

9. Mervärde för publiken på plats
Låt unika tips och spelintervjuer på banan vara förbehållet de åskådare som är på plats på banan. Om banans expert har en värmningsvinnare så räcker det med att publiken som faktiskt betalat entré och tagit sig dit får höra det och andra tips/intervjuer. Det är sådant som skapar mervärde och jag är övertygad om att tittarna framför ATG live får tillräckligt med information ändå. 

Hästägare

10. Krav på funktionär vid vinnarcirkeln på alla banor
Vi måste värna om våra hästägare och försöka locka ännu fler till sporten. En viktig aspekt vid tävling är att hästägare som vunnit lopp får möjlighet att komma till vinnarcirkeln och ta bild med häst, tränare och kusk till en hederstavla. Så är det inte alltid nu. En del banor skippar emellanåt att ha funktionär vid vinnarcirkeln och segerintervjun görs då enbart med kusken som sitter kvar i sulkyn och sedan drar till stallbacken. Så kan vi inte ha det. Hästägare, som kanske rest långt eller som kanske aldrig vunnit tidigare, får inte bli blåst på den stora stunden. De är värda mer än så. Därför måste det bli ett allmänt krav att en funktionär alltid tar emot vinnande häst på alla banor, oavsett om det är lunch, eftermiddags- eller kvällstrav. Givetvis borde även uppfödare få vara med i vinnarcirkeln och på hederstavlan när deras häst vunnit, oavsett om de äger kusen eller inte. Till sist ska intervjuerna i vinnarcirkeln förstås handla om hästen som vunnit, inte om vinnande kusks kommande styrningar eller andra speltips. Det är i sammanhanget totalt irrelevant men alltför vanligt förekommande.