Even Elvenes: "Varma goda Olle har lämnat oss"
Olle Goop, mästaren och legendaren som de allra flesta i den samlade travvärlden har tagit till sitt hjärta, har lämnat oss. Han efterlämnar frun Annika och sonen Björn som naturligtvis sörjer förlusten. Vi andra är också berörda och känner en oerhörd saknad.
Detta är en kommenterande text. Skribenten svarar för analys och ställningstagande i texten.
Jag närmast ryser över det jag har läst och hört. Om Olles bortgång och hur fort det måste ha gått. Men undertecknad är även bländad över alla fina minnesord som har skrivits. Jag har suttit med mobilen i handen och läst kommentar efter kommentar i sociala medier, i facktidningar och i vanliga medier. Ord och inlägg med avsändare från när och fjärran i Sverige, Danmark, USA, Frankrike och Norge. Utan undantag är det bara fina ord som skrivs.
Goops bortgång har tagit hårt på mig. Ett chocktillstånd som har mynnat ut i tacksamhet. Olles framfart och gärning på moder jord har påverkat hundratals, till och med tusentals människor. Topptränaren och toppkusken som jag fick känna relativt väl stod för det som vi människor ofta saknar. Egenskaper som stabilitet, varmt hjärta, kamratskap och även att se varje individ måste nämnas. Olle Goops popularitet blev därför nästintill gränslös. Icke att förglömma, 78-åringen var omåttligt omtyckt även hos de yngre.
Chefen med sitt säte vid Lökene i Kil i Värmland gjorde väl aldrig en fluga förnär? Hans leende, glada ögon och sätt att vara stod stadigt likt en påle i marken. Att Olle tog 7 696 tränarsegrar och vann 6 745 lopp i sulkyn hör också till, ett ytterligare bevis på exceptionell förmåga och vilja och med rejäla nävar, likt de kraftiga händer som arbetare varit utrustad med i generationer.
Det som emellertid inte alla vet om Olle är att han hade ett glatt humör också och att han ofta blev uppspelt. Jag fick uppleva Olles skratt vid flera tillfällen. När anekdoter berättades var han engagerad. Leendet smög fram mer och mer och ofta slutade det i ett rejält skratt.
Således törs jag nämna en anekdot med Olle i centrum. Historien kan enklast summeras så här: Per Solberg och jag ägde hästen Son Of Century under tidigt 80-tal. Vi turades om att träna sonen till Scott Protector, det utan framgång. Men fyra år gammal började Century hitta rätt och levererade bra resultat. Ända fram till att Per fick nytt jobb, och jag likaså. Då förpassades Son Of Century till Pers far Kristian i Mysen som i stället för att träna gav hästen mer och mer socker och annat gott. Inom kort hade hästen förvandlats till en tiger som sparkade hejvilt omkring sig, särskilt de gånger han stod och väntade på att få sulkyn fastspänd.
Efter ett par månader var det dags att starta, vi anmälde till Färjestad och hoppades på att få komma med. Då programmet dök upp var Olle Goop uppsatt som kusk. Alltså självaste champion, legendaren.
Nåväl, vi åkte till Färjestad och tilldelades en box i det låga stallet vid utgången av sista sväng. I samma länga stod Goops hästar på rad. Men Olle saknades.
Klockan tickade, det blev dags för uppvärmning och Son Of Century var galnare än någonsin. Han slog och sparkade, hoppade och dansade och Per och jag hade stort sjå att få honom redo. Strax efter kom självaste Goop gående i blå, vit och gul kuskdress om jag minns rätt. Med spöet under armen. Han tittade på oss och frågade om hästen var klar att köra.
Uppvärmningen gick kanon, champion log brett efteråt. Han gav tömmarna till Per som backade in Son Of Century in i stallet. Vi fick på grimskaftet och häktade fast kedjan. Per kastade på täcket över ryggen på Century.
– Selar ni inte av, kommenterade Olle förvånat med erfarenhet från sitt egna upplägg.
– Nej, sa Per.
– Vi är väldigt glada över att ha lyckats få på selen överhuvudtaget.
Då brast Goop ut i gapskratt!
Alla vänliga ord som riktats mot Olle Goop är värda en bok, eller två. Jag törs påstå att en sådan karl får man leta länge efter. Tomrummet som Olle lämnar efter sig är oerhört stort, så även för en travglad norrman med hemvist inte så långt från gränsen till Sverige.
Jag avslutar därför med min äldste son Mads ord efter att ha träffat Olle Goop under ett unionstrav på Färjestad för några år sedan:
– Han var snäll han!
Ämnen i artikeln
Så jobbar Travronden med journalistik
Uppgifter som publiceras ska vara sanna och relevanta. Vi strävar efter förstahandskällor på vår information och att vara på plats där det händer. Vi följer de Pressetiska reglerna och vår nyhetsjournalistik ska präglas av trovärdighet och opartiskhet.