Åsa Elmroth: "Stallet – en utbildning i mod och ledarskap"

Winston Churchill har lämnat många fina citat efter sig. Som: ”Champagne skall vara kall, torr och gratis”.

Så sant, så sant!

Ett annat är: ”Det är något med utsidan på en häst som är bra för insidan av en människa”.

Champagne och hästar. Vilket underbart liv! 

Churchill visste vad han talade om, han döpte till och med sin häst till Pol Roger.

Jag återkommer till något som jag haft uppe tidigare: vad djur gör med människan. Det tål nämligen att exemplifieras vidare.

Under mina promenader (eller låt oss kalla det power walks för att signalera hurtighet) passerar jag både en ridskola och en 4H-gård. Jag klappar hästmular, och ulliga får, beundrar färglada hönor och ystra kaniner. Där kan jag bli stående och glömma tiden. Barnfamiljer och nyfikna hundar, alla flockas vi kring staketen. Det ger många intressanta samtal med människor som jag annars bara hade passerat och inte ägnat en blick.

Då tänker jag ibland på vad det är. Var ligger dragningskraften? Varför känner vissa av den och andra inte?

Många av mina starkaste minnen från barndomen involverar djur. Delfiner på Kolmården, apor i Spanien, busiga hundar och sura katter. Och papegojan Sara som mina föräldrar vaktade då och då.

Just en 4H-gård tillhör ett av de starkaste minnena. Kanske för jag skapade minnet på egen hand. Efter att ha sett en broschyr om lantgårdsläger bestämde jag mig på stört att det skulle jag åka på. Jag var tio år och lämnade familjens trygga famn för att åka några timmar bort och leva i en stor sovsal med ett 30-tal okända barn i en vecka. 

Mamma var nog lite förvånad över att jag var så ihärdig att åka i väg. Jag hade förvisso en hund men var i övrigt ingen unge som var van att hugga i och ha ansvar. Snarare en bortskämd sömntuta som var van att få service. Men beslutet var mitt och inte förhandlingsbart. Det var djuren och äventyret som drog.

4H står för Huvud, Hjärta, Hand och Hälsa. Det handlar om att lära genom att göra. Och oj, vad vi fick göra! Ena dagen var man i matlaget och ansvarade för lunch och middag, andra dagen var man i städlaget och städade hela byggnaden. 

Det var, utan konkurrens, den minst populära dagen. Men det kompenserades med råge när man var i smådjurslaget! Uppdraget var att sköta om en gård med grisar, får och gäss. Paradiset! Vi fick ett stort ansvar, djuren behövde oss. Sådant växer barn av. 

Vi var tvungna att samarbeta och våga allt för djurens skull. Som när vi skulle ner i grisstian. Ingen i mitt lag vågade hoppa ned för grisarna ”anföll” och började slicka, bita och dra i gummistövlarna. Men om ingen gjorde det skulle de varken få mat eller ordning i stian. Så jag gjorde det. 

Plötsligt var jag ”den modiga tjejen” på lägret. Den inofficiella ledaren som ledde truppen till stordåd. En sådan som också sov en natt på höskullen och vaknade med höloppor över hela kroppen. Men det var det värt.

Den största dagen på hela veckan var dock när mitt lag fick gå upp i ottan och cykla längs slingrande grusvägar i soluppgången till storbonden. Flåsande men glada stod vi på lagårdsbacken. Bonden lärde oss allt om korna och hur man handmjölkade. 

Han frågade om någon ville dricka spenvarm mjölk. Alla skrek ”usch och fy, aldrig i livet”. Utom jag. Jag var ju tvungen att leva upp till titeln ”lägrets modigaste barn”. 

Jag tyckte inte att det var galet gott men blev mäkta stolt då bonden sa att jag var rejäl och inte kinkig som de övriga småglinen. Det fanns lantbrukspotential i mig.

Rädsla är en reaktion. Mod är ett beslut.

Jag kan utan tvekan säga att det lägret präglade mig mycket. Samhörigheten med alla nya vänner, äventyret och ansvaret man njöt av att få. Det förtroendet var något nytt. 

Det är danande att tidigt få lära sig att ta initiativ och ta hand om någon annan än sig själv. Att vara tydlig och lyhörd och lära sig empati. Att fylla en funktion och känna att man klarar av mer än man tror. Det gör gott för självkänslan.

Det är till exempel ingen slump att många framgångsrika kvinnor inom näringslivet har en hästbakgrund. Stallet är en bra grogrund för chefsmaterial helt enkelt. Omger man sig med djur lär man sig att vara rak och distinkt. 

Personligen anser jag även att människor som trivs bland djur är extra empatiska och inkännande. Egenskaper som tar en långt i livet.

Det har så klart forskats på detta ur ledarskapssynpunkt. Forskaren Lena Forsberg vid Luleå tekniska universitet skrev 2007 avhandlingen Att utveckla handlingskraft. Om flickors identitetsskapande processer i stallet.

Den visar att en uppväxt med hästar är en unik ledarskapsutbildning. Hon menar att samspelet, kommunikationen och förmågan att interagera med ett potentiellt farligt djur kräver mer av människan. Kan man hantera en häst på ett halvt ton så kan man även leda människor.

Försvarsmakten anser också det. Det finns trots allt ett historiskt arv från det militära i hästmiljöer. Därför gör de rekryteringskampanjer under de kvinnodominerade hopp- och ridtävlingarna och har även speciellt framtagna reklamfilmer för målgruppen. 

Försvaret har uppenbarligen kommit fram till att de kvaliteter de söker finns i Sveriges stallar. Hästar lyssnar inte på ”corporate bullshit” och moderna klyschor. I stället är det hårt arbete, disciplin, ansvar och problemlösning som gäller.

I avhandlingen ingår djupintervjuer med ungdomar i stallmiljö, de ombeds beskriva sig själva och sin roll i stallet. Svaret var att de kände sig målinriktade, mogna och självständiga. De var ”obrydda”. Yta och utseende kom i andra hand, i stället sattes handlingskraft och självständighet först. 

Stallet kan rentav beskrivas som en arena där samhällets övriga normer kan utmanas. Lägg där till villkorslös kärlek mellan djur och människa och regelbunden motion så förstår man att det blir bra folk av stallfolk.

Nu blev ju inte just jag en maktfaktor i näringslivet men å andra sidan ägnade jag betydligt mer tid hos grisarna än hos hästarna.

“Djur är märkliga. Hunden ser upp till dig. Katten ser ned på dig. Bara grisen ser dig som en jämlike.”

Winston Churchill.