Insändare: "Omöjligt att travet försvinner – engagerar alla samhällsklasser"
Jag kan nog skryta med att ha många järn i elden vad det gäller travsammanhang: över 60 år som aktiv, hästägare och spelare. Tänker därför med ålderns rätt att bokföra mina åsikter så får ni värdera och diskutera dem inom dess olika fack.
Insändare i Travronden
Detta är en insändare. Skribenten svarar för analys och ställningstagande i texten.
Travronden värnar om det fria ordet och yttrandefrihet. Vi vill att du ska uttrycka din åsikt och dela med dig av dina goda tankar och idéer. För att bli publicerad krävs att du håller god ton, följer våra riktlinjer och svensk lag.
Jag var hästskötare för Uno Swed och på den tiden var fackförbundet engagerande och nästan alla var med . Idag har jag dålig vetskap hur många som är med i facket, men hoppas det är merparten av de anställda. Viktigt då ni inte får tappa mark då det gäller löner och arbetsvillkor. Vi hade bra möjligheter att förkovra oss, då vi oftast fick köra våra passhästar själv då chefen körde någon annan. Ordet catchdriver fanns inte på den tiden. Var man lämpad för att bli tränare fick man visa resultat på tävlingsbanan. Nu behöver en lärling en rikeman till hästägare för att kunna starta upp en duglig rörelse, men behöver å andra sidan inte vara fullfjädrad körsven.
Tränarna hade en fördel från min start som sådan genom att de böter man fick erlägga kom att återfås genom bättre pension. Nu är denna möjlighet borttagen eftersom en något mesig tränarförening inte agerat tillräckligt tufft vid det tillfälle då det som mest behövdes. Nu har böterna stigit till ofantliga höjder och tränarna fortsätter att godta detta.
Tränarna: sätt ner foten för att få ett möte med berörda parter. Få rätt dimensioner på de straff som ges. Drivning och maning kan inte vara samma sak i min värld utan måste ha olika bötesbelopp. Sen är det rent kriminellt att inte ge tillbaks bötespengarna till de aktiva. Det allra bästa vore om de gick till en fond för de allvarligt drabbade vid svåra olyckor. En tränare (Peter Eriksson) som blev blind skall inte få bekymmer med ekonomin och vara tvungen att stå som tränare för hästar vilket måste vara ohållbart på längre sikt. Agera snabbt de ansvariga och få på så sätt bättre samhörighet inom sporten.
Som hästägare vet jag och de flesta andra ägare att det inte går att bli rik på tävlandet. Därför måste vi inse att vi istället får förbättra infon och inte lova guld och gröna skogar utan se till att ägaren köper den andel han har råd att förlora under till exempel en månad.
Då det gäller spelet så har de gamla spelarna kritiserat borttagandet av totoluckorna. Tyvärr blev det för dålig info och ingen datorhjälp för att få dem insatta i ändringen men man sparar massor av pengar med att slopa dessa. Istället har man lyft upp travet med fantastiska tv-upplevelser, som får alla åldersgrupper att engagera sig i sporten. De flesta spelarna har insett detta och spelar för de pengar som annars skulle gått som bränsle till bilen. Därtill kan man sitta hemma i lugn och ro umgås med när och kära. Fortsätt med märkesdagar för publiken och hitta även på någon tävling för ungdomar under 18 år. Att få publikens närvaro alla dagar i veckan kan vi bara glömma.
Det ältas att travet är borta inom en viss tid men för mig är det helt omöjligt då det är en sport som engagerar alla samhällsklasser. De gamla grekerna sa att folk vill ha bröd och skådespel och eftersom min far var bagare var jag tvungen att stå för skådespelet genom att bli travtränare.
Ämnen i artikeln
Så jobbar Travronden med journalistik
Uppgifter som publiceras ska vara sanna och relevanta. Vi strävar efter förstahandskällor på vår information och att vara på plats där det händer. Vi följer de Pressetiska reglerna och vår nyhetsjournalistik ska präglas av trovärdighet och opartiskhet.