Insändare: "Dystert år för ponnytravet"

Säsongen 2021 har inte börjat för våra ponnytravare. Tävlingarna är inställda, men blir förhoppningsvis framflyttade på samma sätt som förra året. Corona-pandemin har vi inte mycket att säga till om utan vi får avvakta tills tillräckligt många blivit vaccinerade så att livet kan återgå till det normala.

Det som däremot är ännu värre och som kanske inte har någon återvändo är hur ST agerar gentemot ponnytravet. I och med att det är spelstopp på sporter där ungdomar under 18 år deltar har ST kommit på den briljanta idén att köra ett antal lopp med unga kuskar i åldern 15–30 år med storhästar. 

Med andra ord de kuskar som kört våra russtravare, och det är inte några enstaka lopp det är fråga om. Vi har fått höra att målsättningen är cirka 350 ungdomslopp per år, vilket motsvarar det antal russlopp som körs på cirka 60 heldagar för ponnyer.

Vi kan med andra ord konstatera att det inte har varit kuskarna som kört russtravarna och deras ålder som varit problemet utan att det är ponnytravet och russtravarna som man från ST vill slakta.

Vi kan se att en 115 år gammal tradition att tävla med våra russ på travet kanske håller på att ta slut.

De första russloppen kördes 1905 på Gotland och från början var det vuxna, oftast män, som körde russtravarna. Från 1950-talets mitt var det ungdomar och kvinnliga kuskar som gällde. (Kvinnor fick inte köra i ordinarie travlopp förrän 1972 då det blev tillåtet, förutom i speciella lopp för kvinnor).  

Russloppen fortsatte att köras på Visbytravet fram till 2008. Helt på samma villkor som för varmblodsloppen, med vinnarspel på totalisator och under senare år har det varit ungdomar upp till och med 25 år som gällt.

Att vi har kallblodstravarna kvar kan vi bara tacka Sleipner. Organisationen har varit drivande för att ta tillvara kallblodstravarna inom travsporten. Tyvärr har inte Svenska Ponnytravförbundet, SPTF, lyckats lika bra med att måna om våra ponnytravare och speciellt inte russtravarna. 

Kanske för att man inte velat inordna sig i stortravets principer utan valt en väg där propositionerna varit skrivna med rekorden som handicapgrundande. En princip som stortravet inte tillåtit sedan 1920-talet eftersom det var alldeles för lätt att taktikköra i stället för att köra för seger, och det är så många av de rutinerade ponnykuskarna velat ha det.

När ST tillsatte den första sportchefen för ponnytravarna gjordes ett genomgripande arbete för att anpassa ponnytravet till stortravets principer och målsättningar. Tyvärr togs inte detta emot så positivt av flera högröstade inom ponnykretsarna. Man kan konstatera att det svåraste som finns är att tänka i nya banor.

Att vara efterklok och anta stortravets tävlingsupplägg hjälper inte mycket i denna situation. Eller lyckas SPTF:s styrelse kanske påverka ST och våra aktiva att tänka till och anpassa principerna för våra lopp så att vi kan behålla våra russ på travbanan?

Att vi i dag ser en ny generation med nya aktiva och duktiga inom stortravet kan vi tacka de inom ST, som på 1990-talet såg vad ponnytravet hade för möjlighet att locka unga till travsporten, och som gjorde en storsatsning på ponnytravet. 

För oss som var med på den resan kan jag konstatera att de allra flesta unga duktiga tränare som i dag glänser på travbanorna även var mycket duktiga inom ponnytravet. De lade grunden med russtravare som verkligen kräver fingertoppskänsla för att lyckas. 

Det verkar som detta är fullständigt bortglömt av de styrande inom ST. Eller är det så att det varit så stor omsättning av styrande personer att man inte har historian med i bagaget?

Jag hoppas att ST och SPTF lyckas komma till en lösning för att stärka ponnytravet – framför allt russtravarna som nu kommer i kläm – och göra det motiverat för våra ungdomar att tävla på travet med våra russtravare.

Utan tvekan är det så att russtravarna har ett lika stort berättigande på travbanorna som våra kallblodstravare om vi vill vara rädda om vår unika travhistoria.